Ut ur garderoben

Jag ber om ursäkt för rubriken. Men vad gör man inte för att locka en publik. Och det jag nu ska berätta är dessutom viktigt.

Nej, jag är inte homosexuell. Men det känns som jag kommit ut ur garderoben i all fall. Jag har börjat stå för den jag är, det jag tycker och det jag gör på ett helt annat sätt än tidigare. Och orsaken till det ser jag i just en sak som jag inte riktigt vågat berätta för alla. Förrän nu.

Jag har gjort något som kallas för en Auratransformation eller AT. Och det är det bästa jag gjort i hela mitt liv.

Till och med i mina normalt sett väldigt öppna och nyfikna ögon var det innan otroligt flummigt. Att kunna få en ny aura och den nya tidens energier överförd till sig… Men hallå. Kanske ”flumfolket” går igång på sånt och känner nåt för det. Men inte jag. Jag är inte ”sån”.

Det som blev avgörande att jag ändå gjorde en AT var att det var just en kvinna jag lärt känna, Jenny Eklund, som erbjöd det. När Jenny, en otroligt kompetent och synnerligen konkret och framgångsrik affärskvinna som för mig var flummets totala motsats, berättade om sina upplevelser kunde jag inte låta bli.

Jag testar väl då.

Själva AT:n var en både märklig och mäktig upplevelse. Märklig på så sätt att jag aldrig trott att jag skulle sitta mitt emot en annan person och få den nya tidens energier överförda till mig.

Och mäktig tack vare det som hände under och efter processen och vilka effekter det sedan fått. Efteråt var jag yr och vinglig och upplevde en känsla av total overklighet. Bara det var bevis nog för att något verkligt konkret hänt.

Jag har också jobbat med min egna personliga utveckling i 20 år. Rest mig från ett eget personligt helvete, tagit mig från att ha känt mig som världen sämsta lilla skit till att må fantastiskt bra och ha ett jobb som journalist och coach som jag aldrig någonsin tidigare ens kunnat drömma om. Jag har till och med skrivit manus till en bok om det jag kallar för Den magiska resan. Och jag trodde att jag var klar med att ha ”gjort upp med mig själv”. Men under AT:n kom det upp saker som jag aldrig satt ord på själv och som var otroligt förlösande. Bara det gjorde det värt det otroligt mycket.

Redan ett par dagar efter min AT kände jag en större trygghet än någonsin tidigare om att jag är på rätt väg i livet. Jag kände också en mycket större trygghet i mig själv. ”Stora” saker som jag oroat ihjäl mig över känns plötsligt som ”vaddå?” Jag är jag och stark och trygg och jag räknas.

–        Du kommer att veta vad du vill, var en av de saker som Jenny sagt till mig skulle hända.

Det kan ta mer eller mindre lång tid men du kommer att veta vad du vill.

Redan efter några dagar kände jag mig otroligt mycket starkare i mig själv. Och så här tre månader efter AT:n är förändringen otroligt markant.

Och framförallt vet jag att det är slutfjantat. Andra kanske inte märkt det så mycket men jag har gjort det. Jag har inte fullt ut vågat stå för den jag är, det jag gör och det jag tycker. Det är slut med det nu. Nu har jag kommit ut ur garderoben.

Jag som bara vågat berätta för de jag är bekväma med att jag äter LCHF gick ut i bloggen med det.

Och jag som berättat för ännu färre att jag gjort en AT går ut i bloggen med det också.

Det här är jag helt enkelt. Och från och med nu tänker jag leva livet så fullt ut som det går, vara den jag vill vara och stå för det utan att på något sätt bli arrogant eller mindre kärleksfull.  

Det är fortfarande lika läskigt att gå utanför komfortzonen och göra saker som är obekväma som att berätta det här eller ringa säljsamtal i företaget. Men nu finns det ingen väg tillbaka. Att vara liten och rädd är helt okej och vi måste tillåta både oss själva och andra att vara det ibland. Men att vara liten och rädd jämt innebär att man gradvis blir ännu mindre och ännu räddare.

Jag vet för jag har provat.

Efter AT:n har jag på nåt sätt också blivit en mer hel människa. Jenny påpekade under AT:n att jag hade en sorg i mig som låg och blockerade min väg framåt. Jag behövde få ur mig det sa hon. Jag har hittat igen det nu. Och jag har hittat mer. För tillfället så känns det som att jag lever med tre sidor hos mig själv. Den vanliga, lugna, kompetenta företagaren, pappan, maken, och vännen som jag är. Men också en ledsen och otroligt otroligt kärleksfull liten pojke som finns därinne som till slut vågar komma fram allt mer. Och dessutom en kompromisslös tonårsrebell som har slutat ta skiten (från mig själv) och minsann tänker stå för det han tycker är bra.

Och det känns väldigt bra dessutom att leva med de tre sidorna!

AT:n är å ena sidan det klart märkligaste jag gjort i hela mitt liv. Men också det bästa. Och min världsbild är förändrad för alltid. Jag som tidigare trott på att energierna runtomkring oss funnits där vet nu att det är så. Och vi kan få dem till oss.

Jag är otroligt tacksam att det här kom i min väg.

Och nu har jag varit jäkligt modig. Igen.