Inspärrad

”Det här ser inte bra ut” hann jag tänka när vi kom fram till ett nedsläckt parkeringshus i Luleå i går kväll.

Mycket riktigt. Dörren till ingången var låst.

Men det skulle ju stänga tio. Nu är hon tio i? Utfarten är säkert öppen.

Gigantiska väl låsta gallergrindar grusade alla tänkbara förhoppningar när vi rundat huset. Fan också. Här står vi i Luleå, klockan är snart tio, det är nollgradigt och vi vill hem och sova.

En lapp på grinden indikerade att vi inte var de första.

”Vid inlåsning, ring: och så ett telefonnummer.

Som bara tutade upptaget.

Nummerupplysningen gav numret till säkerhetsfirman som efter att en släpig telefonröst talat färdigt upplyst om att det fanns två alternativ: Avaktivera larm eller höra öppettider.

JAG VILL INTE AVAKTIVERA NÅT JÄVLA LARM, JAG VILL HA UT MIN BIL SÅ JAG KAN ÅKA HEM OCH SOVA!

Men jag kom ändå fram till en kvinna i Stockholm som skickade dit en väktare, som faktiskt var där på tio minuter, som låste upp. Vi fick pröjsa 500 spänn för besväret men väktaren var en trevlig kille och vi kom hem till slut och slapp både snö och ishalka på vägen hem.

Attitydsträning, skulle man väl kunna kalla det om man ska se nåt bra i det som hände.

Men jag och Q Park är inte riktigt vänner.