Tack och åter tack

Av , , Bli först att kommentera 23

I fredags runt halv åtta var jag och Malin tillbaka hemma i Umeå igen, och det är egentligen konstigt hur fort det går att bara återvända till sitt vanliga liv trots att man varit med om ett sådant äventyr under vad som känts som en mindre evighet.

Malin gick hem till sin fina lilla familj, och själv har jag spenderat helgen med mina vänner och druckit lite bärs, ätit god mat, badat och åkt i en häftig Pontiac från femtiotalet. Nu är jag dock bara hemma i min knarriga lägenhet på Haga och känner att jag verkligen har landat, så nu tänkte jag passa på att slänga i väg några hjärtliga och varma tack.

Tack till alla er som plockat upp oss längs vägen, även när ni bara kunnat köra oss någon mil. Tack till er som stannat till, även om det bara varit för att meddela att ni bara ska en kilometer till affären och det därför kanske inte varit någon idé att ta med oss. Ett tack även till er som inte hade plats i bilen, men som log mot oss, vinkade och gestikulerade för att visa att det var därför ni inte kunde stanna till.

Tack till alla er som tipsat oss om platser att besöka i vårt vackra Västerbotten. Tyvärr kunde vi inte åka överallt, men vem vet, det kanske blir en till sådan här resa någon annan gång?
Tack för peppande sms, kommentarer och mail, och tack till er som bara ringde för att surra lite och meddela att ni gillade det vi skrev om. Vi blev lika glada (och kanske även lite förvånade) varje gång.

Tack till alla er som erbjudit oss sovplats, bjudit in oss i era hem och tagit så väl hand om oss. Tack för alla goda måltider, matkassar, muffinspåsar, tunnbrödspåsar och allt annat gott vi fått. Tack för alla vänliga ord och lyckönskningar. Tack för att ni låtit oss ta del av er vardag och det ni tycker är viktigt här i livet, och tack för att ni visat oss alla de fantastiskt vackra platser som betyder mycket för just er.

Tack till alla generösa, glada, positiva, varma, coola, omhändertagande, mysiga, roliga och kärleksfulla personer som vi haft äran att träffa och lära känna under vår resa i inlandet. Vi har haft världens bästa vecka, och det är bara tack vare er.

Sista hoppet

Av , , 1 kommentar 13

Just nu sitter jag och Malin på bussen hem till Umeå och skickar in texter, bilder och bildtexter till morgondagens tidning. Trötta efter fem dagars kuskande är vi förstås, men mest av allt är vi nog lite sorgsna över att resan snart har nått sitt slut.

Men alltså, vi klarade det! Det var värt ett dubbelhopp framför Ammarnässkylten, tyckte vi.

Brottsplats Ammarnäs

Av , , Bli först att kommentera 19

Min kära kollega Malin berättade tidigare i dag en gammal histora från sitt liv, som utspelar sig just precis här i Ammarnäs. Håll till godo!

 

Vintern 1995 var Malin på konfirmationsläger i Ammarnäs, då hon och några kompisar ur konfirmationsgruppen träffade ett gäng med snygga, artonåriga killar som undrade om de ville möta upp dem på Ammarnäsgården lite senare på kvällen. Det ville de, och sent samma afton stoppade tjejerna kuddar under täckena, så att de skulle se ut som att de låg där och sov, och smet sedan ut till puben. Där fick Malin och resten av tjejerna smaka några klunkar ur sitt livs första San Fransisco.

Ett par timmar senare var det dags att smyga tillbaka till lägergården, men eftersom dörren var låst var det brandstegen som gällde för att ta sig in. Precis när den sista tjejen skulle klättra in öppnade prästen fönstret och sa "Hej Therese", men prästen fick aldrig något svar.

Morgonen därpå hade tjejerna räknat med en rejäl utskällning, men prästen nämnde inte ett ord om nattens händelser. Åtminstone inte förrän det var dags för gudstjänsten. Då ägnade hon nämligen en hel timme åt att prata om ärlighet, förtroende och att man ska bekänna sina synder.

 

Brottsplatsen! I rummet längst ned bodde prällen.
Längst upp bodde de busiga brudarna.

En brud

Av , , Bli först att kommentera 13

I morgon vankas det bröllop här i byn, och det är Kinnas dotter Maria som ska gifta sig. Tidigare i kväll fick vi spana in de supersnygga skorna som hon ska ha på sin stora dag, och här i rummet där jag och Malin ska sova hänger minsann brudklänningen.

Gu’ se vackert!

Av , , 1 kommentar 17

När jag och Malin jobbat färdigt för kvällen och skickat in allt material till vår älskade lokalblaska, bestämde vi oss för att ge oss ut på en liten promenad här i makalöst vackra Ammarnäs. Helst av allt ville vi hänga med hästar och kor, men de verkade tyvärr inte ha tid med oss.

Vi har det förresten ruskigt bra här. Vi bjöds på en fantastiskt god middag av Kinna och hennes familj tidigare, och hon har bäddat fint åt oss i varsin säng. Livet behandlar Liftarpatrullen väldigt väl.