Melodifestival – vilket spektakel!

– Vilken tur att jag började dagen med grahamsgröt, MP3n och broarna runt! (Jobbade helg och har missat allt hittils)

När alla bidrag sjungits och jag sågat hälften och muntligen betygsatt resten med allt från 0 till 4000 poäng stod jag och väntade på röstningsresultatet när Fröken Mede meddelade vilka som gått vidare till duellen. Duellen? Det var bara att brygga en ny kanna Zoega. Visst är tanken god för Radiohjälpens insamling, men sitter vi verkligen och röstar på delfinaler, dueller, andra chansen, svenska finalen OCH sedan på den europeiska?

HEAT tog i alla fall flest poäng. Eftersom min skivsamling inrymmer en å annan rockplatta föll den här direkt i handen, precis som en Bon Jovi låt. En no-matter-where-you-are-kärleksrocklåt som kommer att vara lika poppis om 10 år (och som jag kommer att sitta och sjunga med till i bilen dom gånger jag ligger på grusvägar i sommarnatten och kör mot ingenstans).

Månsan var såklart kvällens stora med halvnakna brudar (när kommer alla halvnakna män i rutan?) och ett stelopererat leende. Snacka om en produkt! Han gör det onekligen bra, men hur länge kan en artist förmedla känslor som någon annan opererat in i honom och som han bara framför? Han har inget eget, och falskheten lyser igenom lika mycket som en sockerfri semla!