Husvagnssemester med Barbara Ann & Rockmorfar

Vilken kickoff!

Har just landat efter fyra helt otroliga semesterdagar med husvagn. Starten gick om fredagen mot vad som verkade vara bättre väder, men kylan till trots värmde hela festområdet och dess stämning både kropp och själ. Omän vårt sällskap inte är några inbitna campare med varken tio kvadratmeter trätrall eller medplockade blomlådor som platsmarkering där vi i likadana träningsoveraller kunde sitta och stirra ut våra grannar genom ett förtält större än vår husvagn så kände vi oss ändå mer hemma än som gäster där vi satt i gräset och drack vin ur pappersmuggar och skrålade ut våra hemska, falska stämmor tillsammans som uppvärmning.

Inne på huvudarenan kom vi i lagom tid innan den riktiga festen skulle spraka loss. Det märktes på långt håll att något var på gång när till och med Tommy Körberg stod och trampade fötter bland en massa partystämda deltagare. När så väl tiden stod inne för det världskända popbandet BEACH BOYS höll publiken på att explodera av förväntan, och när de väl äntrade scenen fanns det nog ingen som inte tog ton! Att bandmedlemmarna numer endast går under betäckningen boys vid framförande av deras en gång i tiden välproducerade musik och inte längre har krafter kvar att spela live var nog inget som gjorde någon besviken, dom har redan charmat oss! Fun fun fun!!!

Efterfest, folkfest och Halleluja-moments till STÄNDUT BLAKK. Stämningen var så kolossalt härlig och bandet så förbenat bra att jag redan då kände att semesterhelgen var lyckad hur dom efterföljande dagarna än skulle bli. Att den skulle bli mer fulländad än så hade jag inte ens hoppats på.

Snabbdusch, snabbfix och snabb entré till lördagskvällens uppvisning med ingen mindre än Jerry Williams. Ingen hade velat tro mig, men publiken var stor, stämningen större och mannen STÖRST. Här kom karln med inlevelsen, energin, scenspråket och publikkontakten! Att en strand som inte bjudit på mer än tolv grader under dagen kunde förvandlas till en plats med rena högtrycksvärmen under en timma är ofattbart! Att Jerkan dessutom drog större folkmassa än BB kunde endast förstås genom egen närvaro.

Helt klart nöjda checkade vi ut om söndagen och placerades oss i ångbastun på äventyrsbadet efter att ha provåkt alla attraktioner. Skellefteå och Vitberget skulle bli vårt nästa övernattningsställe och tre generationer släkt skulle besökas under två dagar. Det var även här åtminstone jag fick uppleva campingkulturens riktiga baksidor – för många campinggäster töms glasen varje kväll och den enda fristaden man får under semestern är på toaletten. Att spola spola spola i förhoppning om att kväva snyftningarnas ljud genom dörrspringan och riva toalettpapper för att fortsätta låta platsen verka upptagen är ingenting i jämförelse mot att låsa upp dörren i tron om att man är ensam och helt plötsligt blotta sina röda kinder inför helt främmande människor. Jag avundas inte campingnördarna.

Skellefteå bjöd förutom på gott käk, gott sällskap och gott humör på vansinnigt roliga återseenden och nostalgi. Kramkalas på kramkalas och åter kramkalas fick stå som tre stora rätter under dagen innan vår resa hem till Vindeln igen.