Tisdagsbarn

Att jag överhuvudtaget tog mig upp i morse är en gåta mindre värd att undersöka, men jag är förvånad över att jag lyckades behärska mig och begränsa utbrottet och dess skador till tre svordomar när det glas med vatten jag tänkte föra mot munnen stannade vid diskkanten och slogs i tusen spillror direkt efter jobbet. Inte för att jag brukar måla svarta framtidstavlor, men efter att ha torskat i nattsömn de senaste dygnen och natten till idag legat och snurrat bland kuddarna tills klockan började glida in mot vargimmen innan jag till slut fick slumra in brukar i vanliga fall leda till att mitt humör ansamlar sig en mindre beundrarskara och samtidigt en viss ågren, men idag har jag känt mig både tillgångsnyttig och fått höra min uppskattning flertalet gånger, så jag antar att några spärrar sitter kvar.

Men efter att ha tvångsfött mig med kaffe under dagen så har jag nu ikväll tvingats isolera mig själv när jag står i bjärt kontrast till lugn och trevlig. Det blir en tidig dumpning.