Igår var det en sur, pissig dag. Jag hade sovit illa natten innan och förväntades vara på ett strålande humör av alla jag mötte. Det var jag inte. Inte blev det bättre dagen efter heller.
I vilket fall som helst så glömde jag mina jobbskor i X’s bil (svarta döden, om ni vet vilken jag menar?) Dessutom så skulle jag börja jobba 07:00 idag. X bor en miljard mil härifrån så jag orkade verkligen inte svänga förbi honom där på morgonkvisten.

I min snurriga, desillusionerade hjärna hade jag ett vagt, svagt minne av att jag någonstans i källarens alla lådor och säckar hade sett ett annat par jobbskor.
Alternativ 1) Traska till min bil, kallstarta den. Göra inbrott i X’s bil (som egentligen är min med) för att susa iväg till avgrunden där han bor för att hämta skorna. Eller
2) gå trapporna ned till källaren för att leta efter mina skor.

Då jag bara hade en halvtimme på mig och det första alternativet KUNDE innebära poliskontakt så valde jag alternativ nr 2.
När jag så står utanför källardörren tycker jag mig höra röster. Manliga, höga röster men tänkte att det säkert var inbillning. Vilket så snart jag öppnade dörren visade sig vara helt och totalt fel.
I en sliten, gammal soffa sitter det två medlemmar ur ett kollektiv som finns här i huset. Doften och den mörka glasflaskan de har mellan sig skvallrade om att de säkerligen fått lite för mycket att dricka.
Jag, som var på ett fantastiskt dåligt humör kunde inte annat än att bli glad. De bad mig så hemskt mycket om ursäkt men förklarade sig med att de endast satt där för att de inte ville störa nattsömnen för resterande boende i deras kollektiv.
Dessutom så var det absolut INTE vad jag hade förväntat mig att träffa på. 6:30 en torsdagsmorgon nere i en källare på Öbacka.

Nå, jag fann mina jobbskor. En i en svart sopsäck i ena delen av källaren och den andra i en låda, längst ned. Då finfina vännen lånat mig sin cykel så hann jag dessutom i tid till jobbet.
Slutet gott, allting gott.

Min enda undran just nu är hur de två stackars gossarna mår idag. Förmodligen som de förtjänar 😉