Nån stackare sa till mig för ett tag sedan att jag inte kan laga mat. Detta grundar sig den stackars människan på? Ja? jag vet egentligen inte.

Hursomhelst. Jag kan laga mat, det vet jag… men den kommentaren har etsat sig fast i min skalle lika hårt som rödbetesaft på en vit tshirt.

Visst är det konstigt? man får en miljon positiva kommentarer från alla möjliga slags människor och så får man en (1) E N kommentar från en människa som inte vet bättre och genast så börjar man tvivla på sina kunskaper. det är som att de positiva saker folk sagt bara försvunnit. Puts väck är dom och jag börjar tvivla på mig själv.

Nu säger inte jag att jag är en gourmand i köket. Eller att jag kan platsa in i något slags matlagningsprogram. Men – nog kan jag laga mat. jag älskar att laga mat. Jag älskar att bjuda mina vänner på olika slags maträtter och att få komma på nya, roliga små maträtter är nog det roligaste jag vet.

Om jag tog så illa vid mig av en sån kommentar…tänk er då hur illa andra måste fara av en del dumma kommentarer som slängs ut sådär hipp som happ.

Som alla stackars kändisar?

Maj gåååd vad jag INTE vill vara kändis. Allt spott och spe de får stå ut med? hur vi anser att vi har rätt att offentligt skratta åt dom eller håna dom oavsett vad de än gör.

Alla idrottsmän? Alla politiker?

Ja – jag vet, har man valt ett liv i offentlighetens lykta så får man lite bita i det sura äpplet. Men jag kan ändå inte riktigt låta bli att skämmas lite över vad jag själv sagt och tyckt om en del kändisar, politiker och idrottsmän.

Alla gör ju så gott de kan. Alla vill nog helst bara vara så bra de kan vara.

Ödmjukhet. Att vara ödmjuk är viktigt.

Tills nästa gång darlings…hej!