Att springa i motvind på delvis oplogade vägar är INTE att rekommendera. Men, nu har jag gjort det åxå. Förhoppningsvis så ger det resultat snart.

Jag är lite besviken på er läsare, inte en enda som vill springa vårruset, blodomloppet och Tjejmilen med mig? Det är nästan så att jag sitter här hemma i min kammare och gråter. Men, jag förstår er. Latmasken kan vara en besvärlig parasit 😉

Detta är resultatet jag förväntar mig…Men, det lär nog ta ett tag. På den där bilden var jag ju bara 25 år. Ung och oförstörd 🙂 Endast två barn som gav mig gråa hår. Nu med fyra barn så lär det nog ta lååång tid innan jag är tillbaka igen.

Tills dess…Keep on Jogging!

Ps: Just det…Det är min man som jag står brevid, om ni inte förstod det så är detta mitt bröllopskort:-)

Jag kom just på…

Umeå Energi!!!

Det skall ju komma en till mastodontfaktura. Just när man trodde sig ha sitt på det gröna så är dom där igen, sliter och drar. Bara skall ha & ha & ha! Herregud, när blir dom nöjda egentligen?

Jag vet inte ens om jag törs öppna denna faktura. Törs man det? Är det någon vänlig själ som vill komma till oss, ta fakturan, betala den och INTE berätta för oss (främst mig då) vad den var på.

Nä…Bort med negativ energi (haha, visst var jag fyndig där?)och fokusera på det roliga i livet.

************************************************************************

Nu kommer ni att säga:

– Jaja Linnéa, vilken Partypingla du är då?! Kanske till och med anta en lite skrumpen min i era små söta fina ansikten. Men jag skall faktiskt ut på Lördag…IGEN!! *skäms*

Min man spelar ju som sagt i ett band. Dom är inte speciellt stora men vansinnigt duktiga. På lördag spelar dom på Scharinska. Jag kommer definitivt att vara där. Jag tycker att även ni skall komma dit.

Bandet  heter:

Hellbilly Jokers och de spelar Rockabilly med en lite hårdare attityd. Jag LOVAR att det kommer att bli ösigt.

Min Man som spelar Ståbas, heter Pär Olsén.

Sångarens namn är Philip Lejarp

Trummisen, som spelar så att stockarna bryts heter Oscar Oscarsson!

Photo By: Maggie Gustafsson

Alla barn verkar ju få tiden att gå så fort, så jag funderade mycket på det inatt. Eftersom nu barn fantiserar så mycket (och Kära V, ja du åxå) och sover så bra. Så kanske jag skall göra detsamma.

Sedan finns det en grupp på FB som heter "At night when everybody´s asleep. I´m a Superhero" eller något liknande. Så då började mina små skruvade tankar att spinna på ordentligt.

Jag var inte längre tråkiga vanliga jag, utan en tvättäkta superhjälte. Konstigt nog så fick det tiden att gå mycket fortare än vanligt. Jag är ledsen att behöva säga det, men jag har ännu inte lärt mig att flyga. Jag tänker att man kanske måste vara en superhjälte ett tag innan man bemästrar den ädla konsten i armflygning?

Visst måste nattmänniskor vara ett speciellt släkte? Ha, ha!

**************************************************************************

Igår var jag ute på min första joggingtur på en vecka. Jag kan lova er att det kändes i mina ben. Men jag är så rackarns stolt över mig själv. Jag sprang hela vägen. Så, Vårruset, Blodomloppet och avslutningsvis Tjejmilen i höst. Here I Come! Någon som vill springa med mig? I dare you!

Min hushållerska verkar ha tagit ledigt under en ganska lång period, nu när jag tänker efter så har jag nog aldrig sett henne. Jag skall nog sluta ge henne lön tror jag. Bäst att sätta igång med hennes sysslor då. Dagens tjänstefolk…ja, jag säger bara det!

Tvätta, städa, diska, gnussa, hela dagen lång! Det är vad jag tycker om!

När alla andra sover, då blir jag en superhjälte!

Jag drar på mig trikåerna, cape´n och min mask som skall göra mig oigenkännlig för alla er vanliga människor. Jag springer runt, flyger, flaxar och räddar alla människor, djur och hus från farliga saker.

Brinnande hus, jag är där.

Bovar som gör inbrott, jag är där.

Katter som klättrat upp i träd, jag räddar dom.

Japp, så nu vet ni. Jag är egentligen en superhjälte. Det är därför jag inte sover på nätterna.

Vad gör ni på nätterna när ni inte sover?

Det kommer mer…

När de Bh:ar vi köper inte längre kan lura omgivningen så gör vi kvinnor bröstförstoringar för flera tusen för att i ett desperat hopp försöka få tillbaka (eller förbättra) våra forna brösts glansdagar. Samma bröst som gett liv åt våra barn.

Vi sprutar in nervgift i läpparna eller i pannan för att de rynkor som vi genom ett helt liv skaffat oss skall försvinna. Varför är vi kvinnor så desperat ute efter att se unga ut? Skall vi inte vara lyckliga över att vi har varit unga? Kan vi inte bara luta oss tillbaka och glädjas åt den nya ungdomen, våra barn!? Måste vi patetiskt försöka leka samma ålder som dem?

Vi färgar vårt hår för att täcka över det faktum att vi faktiskt börjar bli gråhåriga. Allt som kan misstolkas för ålder måste bort. Dölj, dölj, dölj! Vi plockar våra ögonbryn frenetiskt när håren med åldern börjar ta nya proportioner.

Strama in och strama upp, fettsug här och fettsug där.

Jag skall inte ljuga, jag tillhör dem som fuskar mig genom livet. Jag har fina "hålla in fläsket" strumpbyxor, tjusigt dyra "piffa upp Boobisarna" Bh:ar. Jag spenderar dyra pengar på cremér som påstås kunna föryngra min hy med flera år, eller i bästa fall hålla åren borta ett litet tag till.

Med växande ilska färgar jag mitt hår när mina gråa strån letar sig upp från min hårbotten. Inget får synas. Mina ögonbryn plockar jag regelbundet, naturligtvis.

Jag använder linser när behovet är som störst, för gud förbjude att jag skulle visa mig på lokal med glasögon. Är inte glasögon ett tecken på ålderdom?

Mina bristningar, som jag genom mina fyra barnafödanden fått, skäms jag för. Många dyra penningar har fått sätta livet till när jag desperat smörjer min mage.

Varför?

Varför kan jag inte istället visa mig som jag verkligen är? Vara stolt över mina bristningar, de har ju gett mig mina dyrbaraste ägodelar. Jag har burit ägodelarna i min kropp. Fyra gånger till och med. Det vore ju konstigt om det inte skulle visa sig på något sätt?

Vara stolt över mina elefantöron till bröst. De har gett liv åt fyra barn. Istället för att försöka göra dem piggare än vad de egentligen är?!

Sträcka på mig och sluta färga håret.

Istället så fortsätter jag inhandla dessa dyra cremér och hårfärgningsprodukter, superlyxigt dyra bh:ar och "hålla in" strumpbyxor. Smörjer min mage i ett desperat försök att få bristingarna att med tiden blekna.

Någon gång kanske min ålder kommer ikapp med mig!

Tills dess så fortsätter jag…och fler med mig att vilseleda!

I lördags när jag duschade inför den stora Proggkvällen så kom jag att tänka på hur synd det är om alla killar, egentligen. Vad dom är lurade av oss kvinnor.

Alla vi kvinnor, stora, små, tjocka, smala, gamla, unga. Vi gör vårt allra bästa för att vilseleda alla män (eller andra kvinnor då om man är lagd åt det hållet, HBT korrekt? Japp). Om vi nu skall börja längst in, med det så menar jag det understa klädlagret som vi kvinnor (i alla fall de flesta jag känner) använder så är det så här:

En av guds bästa uppfinning till kvinnor, Hålla in strumpbyxorna. En tajt liten sak som håller in magen, stjärten, låren, ja, allt möjligt som vi kvinnor anser oss behöva hålla in. Det finns även lyfta upp arselet strumpbyxor för dem som anser att deras stjärt är för platt. Tydligen så skall de fungera väldigt bra, jag vet inte.

Det finns även endast trosor som fyller samma funktion som strumpbyxorna, men de har jag aldrig provat.

BH:arna, ja. Nu tänker alla, men jag använder då ingen speciell BH, bara min gamla vanliga Lindex BH, med Bygel. Men, vet ni, bara där så är det ett lurendrejeri. Prova att använda en BH UTAN bygel någon gång så får ni se vad långa era bröst blir helt plötsligt. Vi använder PushUp Bh, för att få våra stackars små tax öron (eller i vissas fall elefantöron) att verka större, fylligare, piggare, fastare.

Vi använder smink för att dölja skönhetsfel som ingen egentligen bryr sig om. Consealer, mascara, eyeliner, rouge, antirynkcreme, läppstift. You name It, we got it! Allt i skönhetens namn.

Vi rakar oss för att verka kvinnligare, men sen när blev det egentligen kvinnligare att vara kal under armarna eller på benen? Om det nu är kvinnligare? Varför har vi då hårväxt där? Borde inte naturen sett till att vi förblev kala om det är kvinnligare att vara kalrakad?

Så, skala av en kvinna från alla kläder och då, först då ser ni henne som hon egentligen ser ut.

Allt annat är egentligen bara lurendrejeri.

Det ögat inte ser, kan hjärnan inte förstå?

Jag kunde för mitt liv inte somna inatt. Jag låg och vred o vände på mig, förbannandes min totala inkompetens. Min brist på självinsikt och ja, hela mig egentligen. Om jag hade varit lagd åt självplågeri så hade jag traskat ut i skogen, funnit mig ett gott stycke Ris och piskat mig själv till insikt. Vilken tur att jag inte är det va? Nu får jag bara vara irriterad på mig själv istället. Vilket inte är det lättaste. Jag har så dåliga argument när jag skäller på mig själv.

Jag gör mitt bästa dock för att verkligen tala mig själv till rätta. Men, jag verkar vara en dålig lyssnare.

Jag skulle så gärna vilja vrida tillbaka klockan, göra söndagen till dagens dag. Skriva min ansökan på ett bättre sätt, lämna in den i god tid.

Men, gjort är gjort. Det finns ju fler jobb därute som det står mitt namn på. Synd bara att arbetsgivarna inte verkar förstå det 🙂

Min brist på sömn inatt gjorde så att jag inte vaknade i tid utan med ett ryck klockan 08:00. Ungefär en timme för sent. Men, då jag har världens bästa barn så hann vi i tid ändå. Frukost i bilen fungerar ibland.

Det känns som om veckan börjar bra.

Nä, nu…positiva saker.

Jag dricker ett underbart gott kaffe. Farliga katten försöker ihärdigt att döda mina blommor och jag har en rykande färsk VK på frukostbordet. Nja…livet är inte så tokigt ändå.

Idag?

AMS:a, skriva nya (förhoppningsvis bättre) ansökningar och ta en liten springtur, den första på en hel vecka.

Puss & Kram

Har ni tråkigt, eller om ni bara är sådär arga på er själva någon gång (ungefär som jag är just nu)? Då rekommenderar jag starkt er att gå in på

www.uddabilder.se

Suveränt rolig sida gjord av två helt underbara och duktiga killar (japp, min mans kusiner).

Blir man inte på bra humör då? Då vet jag inte vad man skall göra. Då blir man nog ALDRIG glad.

Roboth & Azone…Ni är suveräna! Tack för att ni gör mig glad varje gång jag går in på www.uddabilder.se

Åhhh, jag blir så förbannad på mig själv!

Sista ansökningsdag var ju den 28:e. Tror ni att jag hann skicka in den i tid då? Nope, 00:00  1/3 så landade den halvfärdiga skitdåliga ansökan in hos den stackaren som måste läsa den.

Av mina tre referenser så har jag bara hunnit prata med en av dem. Bara där så brister min ansökan katastrofalt! Dags att maila runt lite och gulla med mina referenser. Gaaahhhhhh!!!

Nu betvivlar jag att jag ens kommer att bli kallad på en intervju. Så där dålig ansökan har jag ALDRIG gjort. Jag har ju suttit och suttit med den tills den var helt trasslig. Jag skäms så mycket för den.

Bra start på en ny vecka?

Nej!

Nu skall jag sätta mig i soffan och sura lite över min totala inkompetens, min brist på att framhäva mig bra i ett personligt brev och bara tycka allmänt synd om mig själv!