Otakt är kvällens lön!

Av , , Bli först att kommentera 3

Reklamavbrotten på TV:n har utökats till många minuter och då hinner jag göra saker fast jag ser på programmen!

Ikväll har jag dock kommit i otakt med reklamavbrotten och programmet. Varje gång jag sätter mig i soffan hinner jag se ca 30 sek och så REKLAM. Kanske det bästa är att göra som Günter och bara krypa ihop i en boll och sova.

Glädje är att kunna sitta framför datorskärmen utan att det plötsligt blir reklamavbrott!

Telefonen ringer!

Av , , Bli först att kommentera 2

Visst blir man lite okoncentrerad på vad som sker runt om en då man pratar i telefonen. Hemma kan det bli så här när matte plötsligt blir upptagen av att prata en stund. Ett blått stort garnnystan har plötsligt blivit en rolig lek för de fyrfota.

Kanske vill dom att jag ska sticka sockar, men nu är det ju inte så kallt ute!

Alla muskler får sitt!

Av , , 3 kommentarer 3

Dagens bravader känns som ett lyckat workout-pass!snöängel

 Att spänna fast tegsnäsarna, med kameraväska på ryggen och fyra förväntansfullt hoppande hundar, kan få en ur balans på många sätt. Vi skulle ut på en skidtur, jag och hundarna fast det va ca -18 grader.  Fingrarna ville nästan fastna på spännena och det gällde att remma fast snabbt och på med handskarna. Det blev Martins skidor idag för dom stod närmast, lite långa men det var ju stavarna också ;-).

Solen var just på väg ned och visade en vacker orangeröd horisont. Jag skulle inte vara ute länge men hundarna behövde få ha lite kul i snön.

Från min gård sluttar det lagomt ned till stora vägen, åkern bredvid är stor och bra för hundarna att tumla runt på. Lättad och med allt på plats skidade jag nedför gårdsvägen där min far snöröjt med slungan, glatt och fint.  Oj då, alldeles för glatt, för skidorna tog plötslig farlig fart, och dom som har tegsnässkidor vet hur svårt det kan vara att stanna. Ingen bil i sikte från något av hållen på stora vägen och jag förmodade att jag skulle klara plogkanten och komma ut på skoterspåret. Ack vad jag bedrog mig!

Traktorspåret efter snöröjaren fick min lekamen ur balans eftersom de alltför långa skidorna inte gick att styra. Benen guppade snabbt i otakt, likväl som allt annat, och moder jords dragningskraft omfamnade mig i ett moln av pudersnö. Hundarna var inte sena att undsätta sin matte som låg på mage med utfläkta armar, ben, skidor och stavar samt med kameraväska på ryggen.

Inte kan jag säga att jag blev direkt munter över hjälpen. Glasögonen som jag klarat från snön fick nu sitt snödopp liksom mössa och halsduk som jag stoppat så väl innanför jackan. Skam den som ger sig, tänkte jag, upp på benen igen och borsta av  det värsta, nu åker vi!

Jag kände inte av kylan för jag hade fullt upp att ta mig fram på skidor i den djupa snön.  Hundarna skuttade runt och hade roligt. Jag var också väldigt nöjd då jag kom hem, fast det inte blev någon lång skidtur. Att åka skidor i två dm nysnö får benmusklerna att jobba.

”Calcuttabrutta” i luren!

Av , , Bli först att kommentera 4

Riiing, säger telefonen och jag kollar som vanligt vilket nummer som visas. Skyddat nummer. Jaha, nu är det någon telefonförsäljare igen som jag får avvisa.

-Lisa, svarar jag, och genast börjar en "calcuttabrutta" prata på engelska.

Hon talar snabbt och hackigt, det jag hinner uppfatta är; Windows, computor och virus, a very bad virus. Hon ser alltså att min dator blivit infekterad av ett mycket dåligt virus som kommer att förstöra min dator.

Jag som fortfarande ligger i sängen, långt från min stackars avstängda dator som nu tydligen fått ett virus under natten. Hm, kan det vara fågelinfluensa eller vinterkräksjuka? Lite orolig känner jag mig plötsligt men kvinnan i luren vet exakt hur jag ska hjälpa min dator. Hon erbjuder sig att guida mig till den snabbaste hjälpen bara jag startar upp den.

Visst är det fantastiskt att någon jag inte känner ringer och påtalar sjukdomstillståndet på min dator (som jag själv inte sett) och vill erbjuda sina tjänster helt gratis!

Nåja, oron som jag känner är inte bara för min dator utan för personen som ringer. Vem är hon och varför/hur vet hon att just min dator är sjuk. Hon ringer från Stockholm påstår hon och väntar gärna i luren så jag kan starta min dator och bli guidad till virusfri dator.

Jag ringer min webmaster (en av mina älskade söner) och frågar om "calcuttabruttan" verkligen vill hjälpa mig utan betalning. Han skrattar lite och säger att den guidningen innebär att hon kommer att få tillgång till alla mina uppgifter jag har där.

Oron bekräftades alltså och gratis skulle inte bli för kontonummer och annat skulle säkerligen utnyttjats av ett annat slags virus, "Tömmakontonvirus".

Det blev ingen guidning på min dator och jag hoppas att "calcuttabruttan" inte får napp hos någon annan heller.

Nu har jag äntligen…

Av , , 1 kommentar 6

….klarat av alla mina barn genom baby, barn och tonnårstiden. De äldsta har fått uppbackning i sina föräldraskap, ja både då dom frågat och inte frågat. Det sistnämda kanske inte alltid varit uppskattat, i alla fall inte just då!

Nu är det ju så att man föds in i en familj och väljer inte var man hamnar, eller väljer man sina föräldrar!? Tänk vad skönt det är att kunna tro så!

Mina barn har faktiskt valt att komma just till mig, som deras mamma.

Kanske deras själar dansade omkring i min omgivning och spionerade på mig och mina förehavanden. (Oooops, jag ska nog inte ha för livlig fantasi.) Plötsligt såg dom sin chans att förkroppsligas i min lekamen. En och en kom dom neddimpande i mitt liv, på sin egen plats i familjen. Var individ med sin egenhet och sitt sätt att formas, och forma, de som hör till närmsta familjen.

Jag som är född och uppvuxen med en farfar och en mormor på samma gård samt mina föräldrar och syskon. Jag som fortfarande bor i Svartberget med mina föräldrar som närmsta grannar. Ja, det blir en speciell och stark familjekultur på vårt sätt att leva. Kanske inte en dans på rosor alla gånger, men ett nätverk av stöd från nära och kära är inte att förkasta.

Nu kan jag ge tillbaka den stöttning som jag fått av mina föräldrar. Dom blir också äldre och behöver viss hjälp även om dom fortfarande är väldigt duktiga.

Ibland vet dom inte att dom skulle behöva en hjälpande hand och att fråga om hjälp kommer inte på fråga alls! Hur kommer det sig? Är dom på väg in i tonåren igen?

Ex: När det är mycket snö på taken så brukar man skotta ned snön innan det börjar tina och det blir risk för ras. Bättre att veta när snön kommer ned än att bli överraskad och kanske hamna under. Vad ser jag då en dag när jag ska hämta posten? Min mor står uppe på ladugårdstaket och skottar nocken, min far står på stegen och hjälper hunden upp på taket!

-Vad i hela friden gör ni? visst kan ni ju fråga om hjälp med det där? Nu kommer du genast ned, du kan ju ramla ihjäl dig! mässar jag på.

-Nja, säger min mor, jag sitter ju bara här och solar lite.

Nog ser hon lite skamsen ut men har ändå ett litet illmarigt leende på läppen. Sakta tar hon sig över taket och hasar sig nedför plåttaket till stegen som jag håller i.

-Och du pappa som nästan bröt nacken då du ramlade från "ranen" du ska väl inte upp på taket?

-Nä, men Vissla ville ju gå upp del´ a´ Raili, ja´skull´ ba´ hjälp hon uppför stegan´, säger han till försvar.

Visst är dom duktiga och visst klarar dom saker, det håller jag med om men nån´ måtta får det väl vara på tonårsfasonerna i gammalt folk.

-Ni kan ju dräpa er om ni åker ned från taket! säger jag med eftertryck.

Så kommer då detta från dom båda (som jag valt som mina föräldrar):

-Nog jer´ he´ bäst att slit´ ut en generation i taget. Du förstår om vi skicke´ upp nån´ å onga´ å´ så´ föll ni ihjäl er, huru tro du he´ skull´ kännes för oss då?