Jobba deltid

Funderar lite över just detta att arbeta deltid, som jag har valt att göra sedan jag blev mamma för första gången (12 år sedan nu).

Jag har jobbat 75 % sedan första barnet kom. Något annat har aldrig funnits i min tankeverksamhet, även om lönekuvertet krympt pga detta. Har fått fungera i alla fall. Kändes rätt att gå ner i tid och antal arbetstillfällen för att få vara hemma mera tillsammans med mina barn.

Nu har ju mina båda barn passerat åldern 8 år. Men jag har trotts detta valt att inte gå upp till mina 100 % utan jobbar numera 80 %. Fortfarande för att finnas till hands för mina barn. Kunna vara hemma någon dag extra och finnas till. Och framförallt, orka finnas till för mina barn. Ha en chans till att kunna delta i barnens aktiviteter.

För mig betyder mindre antal arbetstillfällen väldigt mycket. Jag har ju en bit till mitt arbete (ja jag har valt bostadsställe själv) och detta betyder ju att jag tillbringar en del tid bakom ratten till och från arbetet (som många andra med mig). Att jag kunnat arbeta mindre antal dagar betyder ju att jag slipper köra dessa dagar, eller hur ?

Nu ska det bli ändringar i detta val har jag blivit varse om. Nu ska deltidarna arbeta lika många pass som heltiderna, det vill säga 27 pass på 6 veckor. Och rent lagmässigt har man inget att sätta emot eftersom det är antal timmar man arbetar som räknas.

Nu till en fundering…….har man tänkt på konsekvenserna egentligen ? Detta betyder ju att jag som deltidare i princip endast kommer att arbeta korta pass förutom på helgerna då (varannan helg). Detta betyder också att allt större ansvar hamnar på heltiden som oftast måste arbeta full dag för att få ihop sina timmar (222 timmar på 6 veckor). Jag kommer i pricip alltid att arbeta förmiddag alternativt eftermiddag,men det måste ju finnas folk hela dagen och man måste ju kunna ta ut raster också.

Och den där tanken på mera tid för barn och familj faller ju eftersom en ganska stor del av tiden jag är ledig kommer att tillbringas med att resa till och från mitt arbete.

Verksamhetsanpassning i all ära……..jag är inte rädd för att arbeta, har aldrig varit men de senaste åren har det verkligen rasat nedåt måste jag säga. Allt färre personal ska utföra många fler uppgifter på samma tid och förväntas orka med sitt privatliv också och även vara aktiv då. Man hinner inte återanpassa sig mellan arbetstillfällena längre……och vem bryr sig i det ? Ingen som det verkar. Signaler skickas ut men ingen reagerar på att personalen mår dåligt !

Jag skakar på huvudet åt detta och tar naturligtvis nya tag men jag börjar känna mig verkligen sliten. Det är inte längre roligt att gå till jobbet. Jag vet att jag inte kommer att hinna med allt som borde göras under en arbetsdag eftersom man helt enkelt inte orkar springa runt utan vila en hel dag.

I detta lär jag nog återkomma men tills dess jobbar jag vidare, oförtrutet och ser förfallet inom mitt gebit.