Märkligt, det måste vi kolla upp säger Ewa Andersson. Men snälla nu tror jag det börjar bli dåligt bland de ledande. Är det verkligen nytt att dörrarna är låsta på ett demensboende ? Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt Ewas märkliga uttalande…………Prästsjögården har haft låsta dörrar sedan det öppnades och före det på gamla Umedalen var också dörrarna låsta. Detta har stötts och blötts ända sedan starten av Prästsjögården !
Och att ytterdörrar låses är nödvändigt…….vem skulle hinna vara med så fort en av våra boenden får för sig att gå ut ? Åtminstone jag har endast två händer, två fötter och två ögon och ögonen sitter inte i nacken…….
Och rörelselarm har vi på rummen och nattetid tjuter dessa larm ganska friskt kan jag upplysa om. Men vad gör man när man är ensam och tre larmar på samma gång ? Som personal kan man inte klona sig även om man skulle vilja många gånger !
Vad jag däremot inte begriper är varför man gjorde den senaste omstruktureringen både bland personal och boenden. Man gjorde om så att endast två avdelningar har dementa med komplikationer (24 platser). Det betyder att alla de med VERKLIGA komplikationer är inknycklade på två avdelningar ! Jag kan säga att då blir det livat på avdelningarna. Konstant vandrande, högljudda, aggressiva och kontaktsökande om vart annat. Är det så konstigt att tant "Beda" går omkring med blåtiror lite nu och då ?
Tidigare var de värsta oftast fördelade på alla avdelningar och personalen hade en chans att ha koll på de som kunde slå medboenden bland annat. Man kunde avsätta en person att ta sig an dessa boenden och man skyddade medboenden på samma gång. Nu behöver ju personalen bara ha tänkt vända ryggen till så finns det risk att det händer obehagliga saker.
Underbemannade har vi varit länge nu, det är inte nytt alls. Och det är inte enbart på de oroliga avdelningarna det är tungt att arbeta kan jag tala om ! Att vara 3 personal på morgonen med 11 sjukhemsboenden är ingen dans på rosor heller eftersom man ska vara 2 personal på de flesta. Man får nästan slå knut på sig själv för att hinna med allt ska jag tala om……och uppmuntran……det kan man se sig i stjärnorna efter.
Men jag får väl vara glad, blir ju bjuden på lunch och får resepresentkort snart för mina 25 år bland våra dementa !
Senaste kommentarerna