Ja så var det november då. Första snön har både hunnit komma och fara. Plusgrader och lerigt är det och mörkt men likafullt känner jag mig synnerligen pigg och glad ! Jag är full med possitiv energi ! Äckligt pigg kan man väl säga 🙂
Har just ätit lunch och jag har även hunnit vara ute och gått med mina stavar. Vägen är som en lervälling men vad gör det ? Härligt var det i alla fall.
-x-
Läste någonstans att Umeå Kommun går med en stor vinst……..och det är väl rätt possitivt. Men vad gör man av överskottet ?
Oj om man kunde rädda äldreomsorgen innan personalen ger upp totalt ! Men antagligen blir det inte så. Man pular väl in mera pengar på ställen som inte är i akut behov av stöd som man brukar eller utbildar lite ledare eller något sånt.
Jag trivs fint med mitt arbete på PRÄSTSJÖGÅRDEN (det där stället ni vet där vi låser in dementa). Det är ett bra boende som fungerat synnerligen väl under många många år. Men efter diverse neddragningar så är det som det är. Det är ett härligt arbete egentligen där man får så mycket tillbaka, både från boende och från anhöriga. Men just nu är det bra nog tungt med rent omänskliga arbets belastningar och rent vansinniga schemaläggningar ! På papperet så har vi önskeschema………det är det då inte alls längre. Versamhetsanpassning gör att det inte finns plats för några önskningar alls. Helst ska vi arbeta varenda dag, helg som vardag och det allra bästa är ju om man kan bosätta sig på jobbet så man är tillgänglig dygnet runt !
Och vet alla vad det innebär att arbeta med dementa som har komplikationer ? Vet ni vad komplikationer är över huvud taget ? Skulle tro att så inte är fallet bland de allra flesta, även de som ska styra i Umeå Kommun.
Det finns de som skriker dagarna långa, vandrar konstant, inte tål se andra medboenden, plockar och bär, inte sover överhuvudtaget, hur man än bär sig åt får man stryk när man ska försöka hjälpa dom. Man pratar man lirkar man försöker allt utan att det gör skillnad. Jag har under mina år i yrket fått åtskilliga smällar,blivit klöst, skallad, spottad på, sparkad och kallad diverse olika otrevliga namn. Men lika fullt har jag fortsatt arbeta med dessa dementa (idag dock på sjukhemmet). Varför kan man ju fråga sig eller hur ? Jo av den anledningen att det känns så himla bra när man till sist trotts allt lyckas nå fram och få ge den hjälp som behövs även om vägen dit kan betyda diverse tillmälen……
Att man sedan får veta att den vård man försöker ge totalt sågas det känns hårt ! Det svider att se hur resurs efter resurs plockas bort. Men vi som kämpar vidare ska trotts alla dessa bortplockade resurser göra samma jobb och helst lite till ! Man ska trotts att man på pappret jobbar deltid vara på arbetet varje dag helst ännu oftare…….man ska nästan inte ges en chans till att sitta ner för att fika 15 minuter ! Det bästa är när man först arbetar på morgonen och sedan återvänder för att också arbeta kvällen, allt för att kommunen ska kunna plocka bort ännu mera resurser !
Jag kan bara hoppas att kommunen ska vakna och verkligen använda överskottet till att rädda äldrevården innan personalen helt ger upp. Den senaste tiden har jag varit nära att ge upp många gånger men har tagit mig i kragen och fortsatt trotts allt. Jag vet att jag behövs och jag vet att vi alla gör ett bra arbete ! Men om detta får fortsätta, vem vill arbeta i äldreomsorgen ? Jag vet inte om jag vill att mina barn ska göra det i framtiden som det ser ut idag.
Man kan inte säga upp slavar, slavar måste säljas (och slaveri är förbjudet dessutom).
Senaste kommentarerna