Bor man i skärgården ska man naturligtvis inte gå på storkonsum och köpa importerade inläggningar från havet. Naturligtvis ska man åka till närmaste fiskebod och köpa nyfångat.

Gamla Salteriet i Obbola har galet många delikatesser. Jag hade gärna låtit samtliga fått pryda mitt julbord – men man måste ju välja. Bland sikrom, lax och mangosås hittade jag en liten burk där till och med namnet var frestande:
Bosses Godisströmming!
– Vem är Bosse? frågade min kära vän.
– Bosse, det är Bosse Wranding, sa fiskarhustrun bakom disken.

Bosse Wranding var min ingifta morbror som sorgligt nog gick bort för ett par år sedan. Bosses Godisströmming ska stå på det vackraste fatet på det kommande julbordet. Bäst för honom att den är god!
Så här skriver Salteriet om Bosses Godisströmming:

”Bosse Godisströmming är en av kundernas favoriter tillsammans med klassiker som Rullströmming och Ättikströmming. Bosses Godisströmming tar mellan varven slut och tiden till att få fram mer kan tyckas lång.
Så här går det till: fisken som ska användas till Bosses måste först skinndras, sen frysas tre dygn för att sedan ligga i en lag en natt innan den kan läggas i kryddlag. Där ska den mogna två dygn innan den kan läggas på burk. Från att strömmingen har fiskats tar det alltså totalt sju dagar innan inläggningen är klar att säljas och färdig att ätas.”

Ett ständigt återkommande samtal vid middagsbordet då nu 19 år var betydligt yngre:
­– Kom tillbaka och ät upp maten!
– Jag har ätit upp all mat ju.
– Nej, det har du inte. Det ligger en hel korvskiva kvar på din tallrik.
– Nehedu, det är bara en kant!

– Det var så när jag kom eller har du några bevis..?

I går var det första advent och vad är första advent utan glöggmingel? Och ett glöggmingel utan glöggtilltugg är inget glöggmingel och då är det inte heller första advent.
Sagt och gjort!
I går bjöd jag hem några kära vänner, packade in dottern i bilen och åkte iväg till Storkonsum för att köpa glöggmingelsaker. Jag älskar att laga pillrig mat som mångfärgade kanapéer, festliga drinktilltugg och praktfulla snacks.

Det behöver inte vara så jäddrans avancerat utan ju enklare desto roligare!

Först ut var den självklara lussebullen. Därefter den klassiska pepparkakan med både skivbar och klämbar ädelost. Därefter fick glöggminglarna njuta av de pillriga tilltuggen:

Brända mandlar

1 dl vatten
2 dl socker
2 tsk vaniljsocker
lite kanel

Släng ihop allt i en stekpanna och låt det koka på svag värme tills det börjar ”knäppa”. Häll upp allt på ett smörpapper och bred ut.
Supersmarrigt!

Pluttade Bacon

Bacon
Dadlar
Chevre

Skär ett snitt i dadeln och pillra ut kärnan. Tryck i stället dit en bit chevre och linda en bit bacon runt. Pressa dit en tandpetare och stek i stekpanna eller enklare – i ugnen.
Farligt gott!

Snittskinka

Päron
Ädelost
Lufttorkad skinka

Ja alltså svårt är det inte om man klarar av att skära en bit av ädelosten och lägga den på en bit päron. Att sedan skära en bit av den lufttorkade skinka och vackert tvillra ihop den med hjälp av en tandpetare – kan vara knepigare.
Ganska gott – det skulle egentligen vara färska fikon istället för päron men Storkonsum hade slut på fikon så låt fantasin fritt flöda.

Krämig Brie

Små Krustader
Brie
Fikonmarmelad

Skär brie i små kuber och stoppa ner dem i krustaderna. Sjuss in i ugnen en pyttestund så osten smälter lite. Toppa med fikonmarmelad strax innan servering. Tror det funkar lika bra med hjortronsylt.
Gött!