Lounge Time

Dag 20 – What a wonderful world

Av , , Bli först att kommentera 0

Laurent Levy

Dags att summera. Efter ett missförstånd på vägen hem, fick vi tyvärr tillbringa natten på Arlanda på en hård träbänk. Kanske inte den bästa avslutningen, men det stödjer på något vis tesen om att det mesta jämnar ut sig i slutändan.

Många fina minnen tar vi med oss tillbaka, bl.a:

Vattnet – som är lika klart som himlen, där man nästan inte vet vad som är upp eller ned. Korallreven här är något av det vackraste vi sett.

Maten – Fiskarna som kommer in med sin färska fångst. Aldrig förr ha vi ätit så mycket fisk utan att bli less.

Vädret – Kring 30C hela tiden. Man vet vad man får och efter ett tag vänjer man sig faktiskt med värmen.

Människorna – Alla dessa nya bekantskaper som öppnat världen.

Musiken – Att få spela och dessutom få glädja andra med det vi gör.

Tre spännande veckor är till ända. Det har varit ett otroligt äventyr (och som kanske bara sett sin början). Vi har på kort tid lyckats bygga upp ett fantastiskt kontaktnät, som inte bara täcker Seychellerna, utan även andra delar av världen. Förutom alla nöjda hotellchefer, har vi träffat massor av trevliga gäster, många goda nog för att själva anlita oss.

Då vi förmodligen aldrig kommer få råd att åka hit som turister, varför inte arbeta några timmar per kväll för sitt uppehälle. Seychellerna låter väl som en värdig reträttplats; att först spela en ’trudde-lutt’ och sedan få sätta sig på en terass och titta ut över det till synes oändliga havet, se solen sänka sig vid horisonten, (kanske tända en cigarr), ta fram sin penna och skriva sin historia.

Så får det nog bli…

Dag 19 – My way

Av , , Bli först att kommentera 0

Vi räknar ner och har idag börjat packa ihop våra prylar. Dagen gick annars i hängivelsens tecken. Vår värd här nere, Jerry, ville bjuda oss till ’Bahaiernas’ samlingsplats på Seychellerna. Bahai är tydligen en grupp människor med tron på en andlig dimension, men en som inte strider mot naturvetenskapen. Dom vill föra samman alla som tror på något, oavsett bakgrund. Då Jerry ställt upp till 100% på oss beslöt vi att ta några timmar till detta besök. Bahaierna visade sig vara ett gäng trevliga prickar, vi blev hedersgäster och fick berätta om våra veckor här nere.

Blad dessa bahaier fanns även en riktig skattletare, John. Före honom hade hans far letat, dag ut och dag in, i över fyrtio år efter en och samma piratskatt! Han hittade tyvärr aldrig skatten och nu har John tagit över detta ’kall’. Förutom utgrävningar och dykningar går tydligen en stor del av tiden åt till att läsa och tyda gamla dokument från den tid då det begav sig. Hans far hade kommit över en skattkarta från 1720 och gav aldrig upp tanken på att en dag hitta skatten. Enligt kartan skall det på havets botten, någonstans intill kustremsan på Mahe (huvudön), ligga ett guldkors som sägs vara över två meter långt. Vi tänker inte ’följa John’ – men önskar honom lycka till (han har redan letat i 20 år!).

See You!

Dag 18 – Over the rainbow

Av , , 1 kommentar 0

Kontrasten från besöket på skolan och entrén till hotellet var på gränsen till ofattbar. Det är ju tur att att Seychellerna i mycket stor utsträckning lever på turismen – dom har på något vis lättare att hanskas med skillnaderna än undertecknade. Klart vi njuter och har det bra, men en djupare eftertanke, vid sidan av högarna av champagnekorkar på hotellet, är ändå på sin plats.

Om ni någon gång kommer till Seychellerna, har en sådär ’11000kr-per-natt-budget’ och vill uppleva något utöver det vanliga – ja då har ni hittat rätt ställe!

Av varsel och uppsägningar syns inte röken. Det känns faktiskt både märkligt, spännande och en smula otäckt, på en och samma gång. För riktigt rika människor verkar globala kriser inte störa nämnvärt. Kanske är en miljard nästan lika mycket som två?! Prissättningen är helt befängd och verkar mest stå där för sakens skull, då pengar för dessa gäster inte verkar spela någon nämnvärd roll.

En drink i baren: 25 Euro,
En flaska vatten (50cl) från minibaren på rummet: 9 Euro
Buffén: 70 Euro (exkl. dryck. Billigaste vinet: 68 Euro)
Al´a Carte: Har vi inte ens vågat titta på…

Gissa om vi dubbelkollat villkoren för vistelsen här. Minsta lilla felsteg (läs, en Coca-Cola som inte är ’complementary’) leder förmodligen direkt till personlig konkurs…

Tjo ho!

Dag 17 – Green dolphin street

Av , , Bli först att kommentera 0

Vi firade St Patrick’s day några veckor för sent på båten tillbaka till Mahe. Rejält sjösjuka skiftade vi i fyra nyanser av grönt. Vågorna var snarare breda än höga, luriga dyningar som satte balansen ur funktion. Vi skulle hålla en work-shop och en kortare konsert på musikskolan men fick, som tur var, två timmars vila på vårt sista hotell för denna gång; Fisherman´s Cove. Innan vi går in på smaskiga detajer kring hotellet vill vi nämna några ord om musikskolan.

Dom kämpar verkligen i motvind; gamla trasiga instrument, undermåliga lokaler och elever utspridda på flera öar vilket gör att lärarna måste åka runt bland öarna flera gånger per vecka. Ändå fanns en glöd att både planera för framtiden och fortsätta arbetet att få tag i någorlunda spelbara instrument.

Det blev en mycket trevlig stund stund på skolan. Vi spelade tillsammans med de andra lärarna, skattade gott och åt en god lunch som de kokat ihop. Förhoppningsvis kommer i framtiden ett bra samarbete mellan musikinstitutioner här och i Umeå till stånd.

Dag 16 – There will never be another you

Av , , Bli först att kommentera 0

Sista dagen på La Digue. Vi passade på att besöka Seychellernas svar på professor Kalkyl – Sir Wilby. En uppfinnare av stora mått – som dessutom tar hand om och ger liv åt gamla uttjänta prylar. På ön går han även under namnet ’recycle man’. Hans solhatt var gjord av gamla juicepaket, hans gungstol av en gammal järngrind. Lamporna i huset var uppborrade gamla flytbojor.

Alla möblar var egentillverkade. Vissa ’under construction’ vilket Daniel fick erfara då han på klassiskt manér skulle häva sig ner i en gungliknade stol som, det senare skulle visade sig, inte var färdigmonterad. Det blev en dubbel recycle så att säga!

Det har varit bra dagar på La Digue, nästan skönt att inte ha spelat varje kväll. Nu väntar slutklämmen på vår tripp – tillbaka till huvudön Mahe.

Dag 15 – A summer wind

Av , , Bli först att kommentera 0

En av lärarna på La Digue lyckades idag få med oss på en snorkelutfärd till ön Coco Island. Den är känd för sitt fina snorkelvatten och vi blev inte besvikna. Tillsammans med ett gäng sydafrikaner och några australiensare (alla vana dykare) gav vi oss av med vår guide, Yasseth. En av utflyktsresenärerna hade bestyckat sig med ett vapen – mot revhajar!

Med ett cyklop som läckte, en trasig snorkel samt fortfarande småblå efter förra världsomsegligen, anslöt vi oss till denna garvade skara. Men, vi fick en fin dag med många oförglömliga syner. Sikten i vattnet var extrem, 20 meter rakt ner! Med skräckblandad förtjusning simmade vi omkring med fiskar som vi aldrig förr hade sett. Coolt!

Vid lag var vi lagomt väderbitna för en dag, men inte då. Våra lokala vänner hade ordnat en sen lunchbuffé vid ’Grand Anse’, en mäktig strand på nordöstra delen av ön. Vi åt gott, en Kreolsk buffé, och blev sedan återigen badsugna. Här är dock strömmarna livsfarliga och det varnas för att hoppa i plurret. Vågorna blir jättehöga och vi hoppade i… men bara alldeles intill stranden;) Vi flög ändå som vantar (förstår ni nu krafterna!) och kastades upp på land. Fånigt roligt vågspel.

Tjing!

Dag 14 – Trubbel (Olle Adolphson)

Av , , Bli först att kommentera 0

Borta är galamiddagar och fina hotell. Stället vi skulle bo på visade sig vara ’fullbokade’ – så var vi nedplockade på jorden igen! Vi beslöt att inte spela på dessa premisser.

Men det gör inget, vi har det jättebra ändå. Nu får vi chansen att se hur lokalbefolkningen lever. Idag besökte vi bl.a skolan på La Digue. Dom försöker verkligen att satsa på utbildning för barnen och de har flera fina projekt som de driver. Inte illa för en ö som har blott 3000 innevånare. Som ett led i ett 10-årigt utbyte kommer några av eleverna och lärarna till Sverige och Umeå i augusti, kul! Blir det nån spelning på ön – blir det för barnen på den lokala skolan!

Alltså, inget hotell…och INGEN SNUS! Den annars så timide Pär blir utan sitt snus ett åskmoln som får de oberäkneliga väderutbrotten på Seychellerna att framstå som ett fint duggregn en svensk sommarmorgon. Inte ens det faktum att vi befinner oss i paradiset kan blidka den nikotinberoende stackarn. Alla försök i stil med ’du är ju en slav under din last’, kontrar han direkt med otäcka vändningar.

Således behövdes en krisplan. Daniel har nu gömt den sista dosan och den flyttas runt bland packningen tre gånger per dag, som en ren säkerhetsåtgärd. Det enda som serveras på silverfat nu (jmfr. tidigare menyer) är den den dagliga dosen snus (4 st). Detta följer Pär själv upp, i smyg, med nikotintuggummin, cigarrer m.m. Vad månde bliva?

Tjao!

Dag 13 – Bye bye black bird

Av , , Bli först att kommentera 0

Vi fick aldrig se den svarta papegojan, den gjorde skäl för sin extrema sällsynthet. Vi lämnade Praslin med en tår i ögat och fortsatte över till grannön La Digue. Här har vi nu varit i tre dagar. Vi har bl.a haft problem med att hitta en uppkoppling, därför kommer inläggen på rad.

Ön är inte stor och här tar man sig fram medelst cykel. Utan lyse är det inte lätt efter 18.23, då det helt plötsligt blir becksvart. Daniel som enligt egen utsago hade, citat: ’utmärkt mörkerseende’, skulle således på ett tryggt och säkert sätt föra oss hem efter en sen middag på en av krogarna nere vid hamnen. Det höll på att sluta i en ren katastrof. Efter bara en minut på cyklarna, insåg i alla fall Pär att någonting inte stod rätt till, men litade fortfarande blint på sin vapendragare ’Lugn, det är rätt det här’. Efter ytterligare en minuts cyklade hade nu Daniel lera upp till midjan och kunde, på grund av det vakum som bildats mellan honom och leran, inte längre fortsätta sin, i hans ögon (dom med de extraordinära mörkertapparna), segervissa triumfmarsch.

Det tog en halvtimme att hitta tillbaka till huvudvägen och väl framme gick duschen varm (eller kall) ända in på småtimmarna (Trycket från duschstrålen kunde väl närmast jämföras med vätskeersättnig via dropp…).

På återseende!

Dag 12 – Here´s that rainy day

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag har himlen öppnat sig. Efter dagar av tryckande hetta är skyfallet välkommet. Ger oss lite tid för eftertanke. Mer än halvtid – tänk va´ tiden går…

Gårdagskvällen blev ’Un Succès Formidable’. En rolig och uppskattad spelning med många glada och nöjda gäster som (inklusive oss) fick avnjuta ett fyrverkeri i matlagning: ’Cream of Palmheart Soup’ med tryffelolja, ’Sail Fish Carpaccio’ marinerad i passionfruktssås, ’Sorbe Bigarade’, ’Seafood Platter’ med hummer, jätteräkor och ’Job Fish’ – serverad med en citrongrässås, ’Vanilla Parfait’ och slutligen en ’Coconut Tuile’. Fantastiskt!

Hela stället här nere vid stranden, tillsammans med den franska ägarinnan Gina och hennes personal, andas en atmosfär som taget ur en bok. Själva huset är en i helt igenom asymmetrisk kontruktion med många små skyffen och vrår, små fönstergluggar här och där, massor med spännande konst på väggarna och en vacker altan som vetter ut mot stranden. Färgerna på huset går skiftande i azurblått och knallorange, vilken ger en härlig kontrast till den prunkande grönskan och havet.

Konstgalleriet som ligger i samma byggnad som Café de Arts hade dessutom vernisage igår och det var ett myller av folk från trakten där. Vet inte om det är en bieffekt av terpentinångorna från konstnärspenslarna, men man känner faktiskt hur kreatitiveten börja flöda. Man blir helt enkelt sugen att få utlopp för slumrande konstnärliga behov, frånsett de musikaliska; Att skriva och måla. Tavlor har vi redan gjort några…blir det en bok är titel given: ’Café de Arts’

Klart och betart!

Dag 11 – Don’t get around much any more

Av , , 1 kommentar 0

Glad påsk, och en särskild hälsning går till Mita och Emelia!

På självaste påskafton, även om det inte riktigt känns så (fortfarande 33C), har vi idag företagit oss en exkursion till de mer perifera och otillgängliga delarna av ön (läs; den lilla inhängnaden på gården där vi bor). Här lever nämligen den kända jättesköldpaddan. Efter diverse iaktagelser kan vi konstatera att dessa på skrämmande många punkter liknar undertecknade:

– Kollosala varelser med matchvikter på upp till 150kg.

– Rör sig nästan inte alls.

– Intag och uttag ca 10 ggr per dag.

– Ger emellanåt ifrån sig snarkningar och störande ljud.

Dock skiljer vi oss åt på några avgörande punkter: Sköldpaddorna är kloka varelser som äter nyttiga frukter och löv, kan bli 150 år gamla och är mycket populära bland turister 🙂

Varma hälsningar!