Borta är galamiddagar och fina hotell. Stället vi skulle bo på visade sig vara ’fullbokade’ – så var vi nedplockade på jorden igen! Vi beslöt att inte spela på dessa premisser.

Men det gör inget, vi har det jättebra ändå. Nu får vi chansen att se hur lokalbefolkningen lever. Idag besökte vi bl.a skolan på La Digue. Dom försöker verkligen att satsa på utbildning för barnen och de har flera fina projekt som de driver. Inte illa för en ö som har blott 3000 innevånare. Som ett led i ett 10-årigt utbyte kommer några av eleverna och lärarna till Sverige och Umeå i augusti, kul! Blir det nån spelning på ön – blir det för barnen på den lokala skolan!

Alltså, inget hotell…och INGEN SNUS! Den annars så timide Pär blir utan sitt snus ett åskmoln som får de oberäkneliga väderutbrotten på Seychellerna att framstå som ett fint duggregn en svensk sommarmorgon. Inte ens det faktum att vi befinner oss i paradiset kan blidka den nikotinberoende stackarn. Alla försök i stil med ’du är ju en slav under din last’, kontrar han direkt med otäcka vändningar.

Således behövdes en krisplan. Daniel har nu gömt den sista dosan och den flyttas runt bland packningen tre gånger per dag, som en ren säkerhetsåtgärd. Det enda som serveras på silverfat nu (jmfr. tidigare menyer) är den den dagliga dosen snus (4 st). Detta följer Pär själv upp, i smyg, med nikotintuggummin, cigarrer m.m. Vad månde bliva?

Tjao!