Precis som tränarna vill ha det

Björklöven förlorade mot Timrå, men båda tränarna är nöjda med det som sker på isen. Borde vi alla andra också vara det?

Markus Åkerblom i stort sett överöser laget med beröm för insatsen i matchen mot Timrå på Björklövens hemsida.

Tommy Jonsson är lite mer återhållsam, men även han är nöjd med insatsen.

Björklöven spelade utan Kim Karlsson och utan Tobias Hage som i sista stund fick kasta in handduken (oklart exakt varför). Det gjorde att laget spelade på tre centrar och det blir ganska rörigt när du byter vem du spelar med varenda byte. På det sättet tycker jag att Björklöven gjorde en riktigt bra match som stod upp mot ett av seriens skridskostarkaste lag.

I fjol försökte Björklöven spela den hockey Tommy Jonsson ville. Dock var inte spelarmaterialet anpassat för den ishockeyn.

Nu bara efter några träningsmatcher så kan vi se att det här materialet är betydligt mer anpassat. De klarar av den höga pressen på ett bättre sätt än vad fjolårets trupp gjorde.

Det finns en otrolig energi och hunger i årets trupp och stundtals kan de jobba fast pucken i anfallszon i två minuter i rad. Det är imponerande, det gav Axel Ottossons 2-1 mål i den här matchen.

Frågorna är dock några:

Går det att orka en sådan ishockey i 52 omgångar?

Blir det inte lätt fler förslitningsskador med den typen av ishockey?

Är det en vinnande ishockey i allsvenskan?. Lagen som var mest framgångsrika i fjol i hockeyallsvenskan spelade en disciplinerad defensiv ishockey med snabba spelvändningar.

Oavsett vad svaret är på dessa frågor kan vi konstatera att tränartrojkan i Björklöven gillar vad de ser, vi kommer att få se mer av precis detta spel.

Till sist. Ska jag säga något om själva matchen tycker jag att Timrå vann rättvist. De hade lite färre och kortare svackor i det makalösa tempot som matchen spelades i för att vara en träningsmatch. Björklöven saknade ett par, för viktiga spelare.