The comeback kings

Katastrofstart. Ändå två poäng i Gränbyhallen där Björklöven i stort sett aldrig vinner. Det är starkt, riktigt starkt av Björklöven som är comeback-kings den här säsongen, men laget måste göra något åt starterna på matcher.

Två poäng är bra. Speciellt med tanke på historiken, Almtunas form och hur matchen utvecklade sig. Björklövens fjärde comeback på åtta matcher den här säsongen. Laget är kungarna av comebacker i allsvenskan 17/18, men vi måste ändå börja på en negativ not.

Jag har i grunden svårt att förstå hur Björklöven efter insatsen senast mot Pantern kan komma ut så platt i den här matchen. Visst 1-0-målet var ett slumpmål som styrde på Erik Rainerssons klubba när han slängde fram den istället för att täcka med kroppen. Men Löven fick ett sånt mål med sig mot Troja. Nu kom det ett mot istället. Det händer. Men det var ju inte det som var saken.

Almtuna skapade oerhört mycket. Chans på chans. Lucas Sandström hade läge redan i första anfallet och Björklöven kom bara inte upp i press, saknade aggressivitet och backade nästan ned i famnen på varandra i egen zon. Det såg ut som att Almtuna hade hur mycket tid som helst. Hur kan det bli så? Är spelarna rädda för att förlora från start?

Utan ett par fina räddningar från Werner hade det kunnat stå 3-0 eller 4-0. Därför är det svårt att klandra honom för 2-0-målet så här i efterhand. Det fortsatte så ända till att Björklöven fick det där powerplayet och sedan ett gratis 5 mot 3-läge efter en puck out. Björklöven har dock fått till ett riktigt fint spel i powerplay och Alex Hutchings är en sniper i dess rätta bemärkelse. 1-2 efter en period var i slutändan ett riktigt bra resultat för Björklöven sett till spelet även om Löven spelade upp sig något efter 1-2-målet. Det var som att Björklöven klyschigt nog återigen satt kvar på bussen från start.

Det såg likadant ut i andra periodens start där 1-3 kom efter bara 26 sekunder när tre spelare, Pukka, Stenqvist och Granlund alla tre gick på puck och Ludvig Nilsson fick stå komma fri i slottet som släpande spelare och näta.

Det blev ändå bättre därefter och det var spelet i special teams som tog Löven in i matchen. Precis som i första perioden fugerade spelet i boxplay bra och i powerplay har Björklöven verkligen hittat något. Det är tydligt vad Björklöven söker, men det fungerar verkligen. Ja, du ska göra mål i fem mot tre och det gjorde Björklöven två gånger om, men spelet i powerplay 5 mot 4 och 5 mot 3 ser bra ut.

Det såg till att Björklöven var med i den här matchen och att laget fick energi även till spelet i fem mot fem. Helt plötsligt fanns aggressiviteten och drivet där igen.

Austin Farley var riktigt het denna dag tillsammans med Axel Ottosson. Att just den duon gjorde 3-3 i början på tredje perioden var ingen slump. Även om Farley nätade två gånger i matchen hade han lägen för fler mål och Ottosson brände tre frilägen Snyggt dock att släppa pucken till Farley på 3-3-målet.

Björklöven har varit starka i tredje perioden den här säsongen och de vann även den här tredje perioden, men matchen som helhet fick de inte riktigt grepp om. Spelet böljade fram och tillbaka och båda lagen hade chanser att avgöra. Mest satte jag kaffet i halsgropen när Jacob Andersson slog bort sig. Han redde dock upp sin egen indianare. Det var inte riktigt den där totala forceringen från Björklövens sida, men i slutändan starkt att komma tillbaka från 1-3 till 3-3. Återigen visar det karaktär.

I förlängningen kändes det lite lotto vem som skulle vinna och det blev två poäng efter ett ruggigt individuell prestation av Axel Ottosson och det var inte bara snyggt. Det var viktigt för Ottosson som har varit så bra, men varit nära, nära så många gånger. Nu fick han avgöra. Det kan lyfta den kedjan till en ny nivå. Han och Farley var bäst idag.

I slutändan. Hatten av för två poäng.

Slutligen lite individuella plus, minus och notiser:

¤ Mikko Pukka gjorde en av sina sämre matcher. När han eller Backman är lite sämre så blir det svårare för Björklöven att hålla ihop försvarsspelet fullt ut. De är så oerhört viktiga. När de är som bäst så syns inte Pavel, Återkströms eller Jacob Anderssons tillkortakommanden som inte lika starka backar på samma sätt.

¤ David Lindqvist har haft en sämre period de senaste matcherna. Han har inte varit samma kreatör och då blir misstagen i defensiven svårare att svälja. Vi får hoppas att han snart kommer ur detta. Han har ju en rätt het omgivning just nu.

¤ Stefan Andersson gör en riktigt bra insats både defensivt och offensivt. Jag är imponerad hur han sent på karriären efter en jobbig säsong i fjol kunnat vända på det här. Nära två gånger om att han fick näta också. Han ska dock sätta läget han har i powerplay på direktskott, men skjuter över

¤ Alex Hutchings är verkligen ett hot varje gång han är i anfallszonen. Han är på puckar, jobbar fram puckar, skjuter, skjuter och skjuter. Det är som att ha ett laddat vapen på isen hela tiden. Vilken tillgång.

¤ Det känns konstigt att se Kim Karlsson spela boxplay och gnugga i en checkinglina. Det väcker helt klart funderingar på varför man förlängde med Kim. Inte så att han gör det dåligt, han klarar rollen bra, men det känns inte som att utnyttja honom som bäst.

Björlöven är tvåa i serien. Det är ganska bra ändå. Riktigt bra.