Den femte derbysegern

Det blev en ny derbyseger. Det såg länge inte ut som det, men Björklöven hittade ett sätt att vinna återigen framburna av en massiv bortaklack.

Jag har redan skrivit en krönika om de oväntade matchhjältarna Simon Åkerström, Jacob Andersson och Mattias Granlund. Om Marcus Jonssons grymma match. Ni läser den här.

Just Simon Åkerström, den mest bespottade i Björklöven stod enligt mig för den mest avgörande insatsen. Hade han inte gjort sitt makalösa 1-1-mål tror jag Modo hade gjort 2-0 och det hade inte Björklöven mäktat med att vända. Hade han inte lagt sin macka till 2-2 så vet jag inte om Björklöven klarat det här. Vilken passning sedan. Jag har inte sett många sådana den här säsongen som varit snyggare.

Vissa inom Björklöven kanske tycker att ”kolla nu, det här är den Simon vi pratat om” och jepp han gör en grym match, han är avgörande idag även om han var passiv på 1-0, men Fagervall skulle inte ha bänkat honom tidigare under säsongen eller till och med läktat honom om det här hade varit medianinsatsen. Nu får vi bara hoppas att han spelar så här framöver.

Men låt oss ta det från början. Modo var bäst inledningsvis. Björklöven fick en utvisning, en ganska billig sådan, efter 25 sekunder och den satte lite käppar i hjulet. Björklöven hamnade ur rytm, på hälarna och det blev jobbigt. Modo gjorde också 1-0 och ända fram till powerbreaket var jag rädd för att det skulle bli 2-0.

Sedan började det smälla. Tacklingarna kom från alla håll. Själv gillade jag kampen mellan Lukas Wernbloom och Axel Ottosson, men sedan naturligtvis årets flygtur 2017. Mattias Granlund bröstvärmare på Victor Berglund. Sällan har någon satt en open ice så rent så nära målet. Helt galet. Det blev ju mål där och då, där Granlund täckte målvakten, men själv tacklingen väckte Löven. Det blev oerhört fysiskt efter det ett tag.

Sedan kom Modo ut starkt igen i andra perioden. Jag måste säga att jag bli nervös varje gång Emil Molin har pucken. Har är riktigt bra, har en blick som få kan matcha. Sedan var Modos 2-1-mål lite av ett turmål. Oskarsson fick i stort sett pucken på sig som letade sig in i mål. Det var dock rättvist där och då.

Precis som i första perioden kom Björklöven tillbaka spelmässigt i andra. Det blev inte alls lika fysiskt. I den här perioden tycker jag att fjärdelinan och främst Messy och Granlund som stundtals var riktigt biljanta. Granlund hade en världspassning i andra som dock inte Messy förvaltade.

Sedan kom det där galna 2-2-målet. Jag brukar vara lugn på pressläktaren men ställde mig bara upp och skrek ”Vilken pass”. Sedan hade Björklöven ett riktigt bra powerplay där de mycket väl kunde har gjort 3-2. Axel Ottosson kom helt ren, men satte sin backhand i magen på Isak Wallin. Ottosson var som vanligt stor i spelet, satte upp sina lagkamrater gång på gång och det känns egentligen helt otroligt att han gick poänglös från matchen.

Sedan blev det väldigt avvaktande i tredje perioden och det var Modo som tog initiativet när tiden gick. Sedan kom också det bortdömde 3-2-målet. Jag tror att det var rätt beslut, jag sa till kollega Arvidsson på läktaren att jag trodde att det skulle dömas bort, men hade det skett i Umeå skulle Lövenfansen fortfarande kasta grejer mot domaren.

Modo hade sedan friläget för Ekarv där han kunde saktat in och fått två mot noll, men valde att försöka sätta mellan benen och Werner tog. Därefter kom ett Modo-PP där Ottossons utvisning kändes så onödig, men trots att Molin höll och höll pucken så att det blev jobbigt nervöst städade Björklöven av det.

3-2-målet är ett riktigt superbyte av Fredric Andersson . Han hade två skott innan han sedan sköt 3-2. Han fick fart som ur ingenstans. Han måste gilla att spela de här derbyna. Han gör ju alltid poäng eller avgör. Två poäng nu, sex totalt på tre derbyn.

Granlunds 4-2 är sedan bara helt galet. Var kom det ifrån. Som värsta Smootherman kliver han upp och trycker in den ribba in. Han gör dock så här ibland, sällan, men ibland.

I slutändan är det helt otroligt att Björklöven vinner sitt femte raka derbyn. Speciellt med tanke på hur ojämna laget har varit, men det är lite som jag skrev efter Trojamatchen. Björklöven har haft en förmåga att vika ned sig i motgång, men i just derbyna med det trycket från läktarna, men den inramningen då går det inte att vika ned sig och då kommer istället det fram det som gör att Björklöven kunnat slå riktigt bra lag. De har ett antal riktigt bra spelare och när laget som helhet inte viker ned sig, inte slarvar då kliver någon av dem fram.

Den här dagen hette de Simon Åkerström, Jakob Andersson, Mattias Granlund och Fredric Andersson. De tre första helt klart ovanligt, men derbyna är ovanliga matcher.

Till sist. Det var inte fullsatt den här gången i Ö-vik, Lövenklacken var något mindre än senast, men ändå var det en imponerande bortainsats från Lövenfansen som matchas av mycket få följen på bortais i Svensk hockey. Vi ska inte bli bortskämda, det är verkligen något speciellt vi bjuds på.