Hej! Hej! Vi vill ha mer, mycket mera än så

Vilken hockeyfest, vilken härlig match och vilka tre poäng Björklöven tar. Säsongens första seriefinal gav mersmak för Löven.

Det var på något sätt väntat. Alltså att Björklöven skulle komma ut och slå Timrå efter den energimässigt miserabla insatsen mot Almtuna. Det här laget känns inte som ett som faller ihop och hamnar i stora svackor. De är en utskällning, en dålig insats från att studsa upp igen.

Det är lätt att sväva iväg efter en sån här match med 4950 på läktarna där Löven vinner och säga att den var hur bra som helst, men jag tycker att det här kanske inte var riktigt lika sprudlande som t.ex. Modomatchen. Nu kändes det mer som att lagen stängde ned varandra med sin starka defensiv och att ingen av superlinorna fick riktigt flyt i spelet.

Björklöven kom dock ut med en stringens i uppspelen och energi i forecheckingen som jag inte sett på ett tag. De fick också ledningen när Sebastian Selin hade lite flyt och en del skicklighet när det såg ut som att han skulle lägga pucken mot en framflygande Fredric Andersson, men satte in den vid första stolpen i stället på en snabb kontring. Överlag var Lövens spelvändningar ett riktigt bra vapen i den här matchen.

Förstaperioden var annars jämn, precis som hela matchen. Det som förvånade mig var att det blev så pass många utvisningar. Björklöven drog på sig fyra där jag tycker att tre var av det klantigare slaget. Som när Andreasson spelar bort pucken på egen blå och Löven bara måste ta en utvisning. Björklöven var dock riktigt bra i boxplay. Stort beröm till Brian Cooper som är strålande där, även Sebastian Selin och Kristoffer Söder som är riktigt bra i BP. Överlag känns det som att självförtroendet som segrarna gett Löven har gjort att de vågar mer i boxplay, släpper därmed till färre lägen och kunde neutralisera till och med ett så pass bra PP som Timrås.

Överlag så var superduon Albin Lundin, Jonathan Dahlén klart sämre än vad jag sett dem under hela säsongen. Löven gjorde dem sämre. Det fanns inte ytor, det fanns inte möjligheten att få sätta fart i Lövens zon. Visst fanns det lägen, Dahlén gjorde ju 2-1, ett mål som dömdes bort helt rätt enligt regelboken. Dock knuffades Timråspelaren in i målgården av en Lövenspelare så hade det varit tvärt om skulle nog läktarna skrikit sig galna.

Det som var kul att se var att transatlantlinan jobbade stenhårt den här dagen. Alex Hutchings åkte skridskor och forcheckade som om livet hängde på det. Så såg det inte ut mot Almtuna. Men det gjorde att Löven blev oerhört jobbiga att möta. Så även om den linan hamnade en hel del i hörnen, inte skapade så många rena chanser så bidrog de till helheten på ett riktigt bra sätt.

Joa Cannata i Lövens mål var bra, han var trygg, men Victor Brattström var mera spektakulär. Med en sämre Timråmålvakt hade definitivt William Eriksson nätat. Den linan var som de varit ett par matchen rapp, spännande och hade ett par riktigt fina, kreativa spelvändningar. Wille gjorde allt utom mål på sina två lägen.

I tredje perioden kändes det ändå som att det vägde över till Björklöven. Inte just bara att de fick de där viktiga 2-1-målet utan att Lövens maskin malde på. De ökade nästan frenesin på sin forecheck, medan Timrå hade svårt att sätta in någon växel till. Därför var det rättvist att Löven fick göra 2-1 (och sedan även 3-1). Sebastian Selin var riktigt bra i matchen och i en sån här stängd match så kan det nästan mer vara kraftlinan med Wiklund, Selin, Andersson som avgör än någon mer kreativ.

Det som jag själv var riktigt imponerad över var att Björklöven vågade kliva upp, köra på med hög forecheck efter 2-1. De gick verkligen för 3-1 och jag tror att det är så man bygger vinnande säsonger. Att våga, att kliva på. Visst de släppte någon kontring, men bättre att spela så när du har ett starkt lag än att bjuda in motståndarna.

Överlag en riktigt bra insats av Löven, men ändå ingen supermatch där allt klaffade. Powerplay var inte på topp, spelet kan flyta ännu bättre, Löven kan få ut ännu mer av transatlantlinan, de kan bli ännu tuffare framför mål och ett par misstag går att slipa bort. Det känns rätt bra ändå. Allt var inte helt hundra på topp, men det räckte för att slå tabelltvåan med 3-1.

Nu blir det viktigt att hålla standarden på den här nivå även mot Mora på fredag inför klart färre i publiken utan att matchen är uppbyggd på det sättet. Det är tre poäng på spel där också. Men hatten av idag allafall.

Sedan du rubriken på inlägget. Låten som spelas när Löven gör mål. Den passar ganska bra en så här dag. Man blir sugen på fler sånna här matcher. Seriefinaler är vi inte bortskämda med i Umeå. Toppmöten med lag som lyser av självförtroende. Det är något speciellt. Det blir en hockey som när två jämnare boxare möts och växlar slag. Det är riktigt, riktigt kul att se. Det är så att man börjar kolla kalendern och letar efter fler möten med Timrå, Modo och Karlskoga som känns som topplagen.

Till sist några notiser:

¤ Albin Lundin i Timrå gick poänglös för första gången den här säsongen från en match.

¤ Fredric Andersson är nu uppe på 16 (9+7) poäng som bästa poängplockare och målskytt i Björklöven.

¤ Löven vann tekningarna med 29-26, målvaktskampen med 96.55 – 89.2 och tacklingarna med 11-6.

¤ Sebastian Selin är med sina 9 (5+4) på samma plats i poängligan och före Alex Hucthings i skyttligan. Vem hade tippat Selin där innan säsongen.