Det gick nästa för lätt för Löven

Björklöven bjöd på en underbar, kreativ, omständlig och ganska slapp 3-0-seger mot Mora på måndagen.

Det var en ny upplevelse på måndagen. Att se Björklöven spela ut ett lag, nästan leka med dem, vara extremt ineffektiva, stundtals nonchalanta, men ändå bara vinna så enkelt och solklart trots det. Ja, det var en ny upplevelse i A3 Arena på måndagen. En kul sådan.

Jag har läst en del kommentarer efter den här segern att ”Det här duger inte mot topplagen”, ”Den spelaren var kass, den var kass” o.s.v. Visst jag kan hålla med om att sett till stringens, 60 minuters helhetsinsats så var det här inte alls någon topprestation av Björklöven, men det var ruskigt kreativt. Det var en hel del kombinationer som var riktigt läckra, det var underhållning och ibland är det bra nog. Killarna ska ju ha kul också. Sen krävs det att du har ruskigt bra både självförtroende och spelkänsla för att det ska kunna se ut så här. Så lekfullt.

Det blev ju en nionde seger trots allt och det var ju det viktigaste. Inte just att det blev den nionde utan varje seger är ju ett steg närmare målet. Vinna serien, vinna finalen, vinna SHL-kvalet.

Men om vi tar det från början. Björklöven klev ut i första perioden och snurrade som aldrig förr. Transatlantkedjan gick först, bjöd på kombination efter kombination, sedan gick Pontus Andreasson efter som var riktigt, riktigt bra i matchen. Björklöven skapade lägen och det kändes mest som en tidsfråga innan ettan skulle komma. Det dröjde längre än jag trodde att det skulle göra.

Ett riktigt bra läge var Alexander Wiklund, vilken form han har, som återigen i boxplay åkte till sig ett friläge, men räddning Isak Wallin. Jag var lite orolig att Löven inte skulle få utdelning, men då kom ettan, tre mot tre läge, Weigel hittade Andreasson som kom lite släpande och sedan är hans dragning förbi Wallin rena poesin. Viktig att Löven allafall fick ett mål från alla de 17 skotten och typ 6-7 vassa chanserna i första.

Spelmässigt ska det dock sägas att det var en av de mest kreativa perioder jag någonsin sett Löven göra. Galet kul att se även om inte så effektivt.

I andra tog Mora över inledningsvis, det kändes inte alls bra, Brian Cooper till och med slarvade i egen zon, men Mattias Pettersson stod emot, Löven spelade sig upp eftersom. Från mitten av perioden och framåt var kreativiteten tillbaka och då kom också målen igen.

Larsens mål var kanske inte det snyggaste denna dag, men trean, Crandalls var återigen poesi. Just den passningen hade Hutchings sökt ett par gånger, flera gånger när han borde ha skjutit, men nu gick den fram och Crandall gled förbi och la in 3-0. Mycket läckert!

Björklöven hade tre chanser i powerplay i matchen och där tycker jag att PP2 var det som glänste mer. De var värda ett mål och då framförallt Andreasson som var briljant och på rejält spelhumör. För PP1 så har inte Deilert kommit tillbaka till gammal form än och Hutchings tar ju inte skott längre. Det stör lite, men tar du nio raka och har sparkapital så är ju det helt okej.

Om Löven hade 30 riktigt kreativa minuter i första två perioderna var det mera glimtar i tredje där det mer kändes som att Löven spelade av matchen. Det blev nästan nonchalant och lite slött, men Mattias Pettersson fick allafall kliva fram och nypa ett par fina plockar och en TV-räddning. Känslan var dock att om Mora hade gjort ett mål fanns bara växeln att lägga in för att inta tappa matchen. Farligt, men så kändes det.

Mora såg svaga ut, riktigt svaga, men jag tror att de med sina nyförvärv ändå ska kunna hålla sig borta från negativt kval.

Björklöven vinner vidare och det vore läckert om de kunde vinna även på onsdag så att lördagens match får ännu fler delar. Den handlar om ett vanligt derby, om säsongen mot Modo, om seriesegern, om vem som kan få hemmaplan i en eventuell final och då även om vem som står för längsta segerraden den här säsongen.

Även om det här var en speciell seger, inte alls effektiv så är det som Fagervall säger. Det är aldrig negativt att vinna. Bara man kommer ihåg varför man vinner matcher.

Till sist ett par notiser:

¤ Alexander Wiklund är fortfarande het, men håller linan med Freddan, Wiklund och Selin på att svalna något? Kanske det eller så är det bara att hårdare matcher passar dem bättre.

¤ Många trodde att Acke skulle kliva in och slå ut August Tornberg på sex backar. Idag hade han 5.13 i speltid. Det ser faktiskt inte riktigt ut som att det händer. Tornberg har dessutom spelat upp sig på slutet.