Uruselt i Västervik

Björklöven stod för kanske säsongens bottennapp i Västervik. I vad som såg ut som en ren inställningsfråga.

Att förlora mot Västervik. Det vet vi att man kan göra. Att förlora mot Västervik när de dumpat sina tre bästa spelare. Det ska vara svårare, men det går. Att förlora skotten med 39-22 och även enskilt i varje period, att förlora tacklingsstatistiken med 5-0, att inte riktigt ha någon lång period av matchen där du dominerar Västervik. Näe, som seriesegrare, som rekordmakare, med en makalös trupp. Det ska inte gå. Det funkar bara om du kliver in, slänger ut grillorna i mittcirkeln, slänger upp benen på sargen och konstaterar att: ”Det löser sig. Vi är Björklöven”.

Det var ungefär det vi fick se idag. Lite lätt överdrivet. Björklöven inledde faktiskt ganska bra och i första perioden hade Björklöven puckinnehavet, de kändes faktiskt rätt överlägsna första tre-fyra minuterna. Transatlantlinan fick snurr i sina tre första anfall. Jag trodde att det här skulle bli slakt. Men som Fagervall sa i intervjun med mig efter matchen. ”Man kan inte åka omkring och tro en massa saker”. Du måste faktiskt utföra också.

När Västervik fick stopp i mittzonen och började tvinga Björklöven att spela dump-and-chase-hockey så tappade Björklöven initiativet de hade haft inledningsvis. Då märktes det också att huvudena, inställningen, inte riktigt var där för Löven. De vann väldigt få 50-50-kamper och hamnade därför i ganska jobbiga situationer i egen zon där Västervik återerövrade puck. Det förklarar också 13-7 i skott till Västervik trots att Björklöven hade ett powerplay, som såg allt annat än bra ut.

Sedan tappade Fredric Andersson puck på blå, Alexander Wiklund tokrusade och missade allt, Deilert och Acke bytte som päron och Västervik kunde komma två mot noll. Anton Karlström, lånet från Modo, gjorde sitt första allsvenska mål för säsongen upp i taket.

Annars var den stora grejen i perioden när Jakob Bjurselius gick på mål, Acke välte omkull honom och Bjurselius flög med skridskorna före, nån decimeter förbi Joe Cannata och in i Lövens mål. Tänk om han träffat Cannata där. Huvva!!

Cannata var annars den där och då som höll Löven kvar på 0-1 i slutet av perioden där Löven såg ut som stenstoder och Västervik kunde ha åkt på p-bot i Lövens zon.

I andra perioden startade Löven åter piggt, anförda av transatlantlinan som var den som ville mest i Löven på tisdagen, som fick andra uttryck i tredje. Det blev dock inte till något riktigt farligt utan såg mest fint ut. istället fortsatte Västervik att stänga mittzonen, spela sin Wikegårdhockey, puckar på mål, jobba på retur, kötta.

Västervik fick också utdelning. Peter Kriger vann puck vid sargen, klev in centralt, fick gå osannolikt långt in i slottet och skjuta. Man ser på reprisen att fyra Lövenspelare ligger lågt i zonen nästa på rad. Vet inte hur det blev så. Någon måste ju möta blad mot blad med Krieger. Om man nu inte litar på att Cannata tar alla fria skott i slottet, men det är ju rätt vågat och inte riktigt vad jag tror är Lövens taktik.

En av dagens mer värmande var när Söder tog en onödig utvisning, men där Modo-lånet Lukas Wernbloom sedan snackade till sig en tvåa bara 15 sekunder in i Söders utvisning. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen.

Mest oroliga i andra var vi när Andreasson (visserligen sjukt kall senaste tiden, kanske testa Wille i den linan) brakade in i sargen och utgick till omklädningsrummet, men Poppe kom tillbaka och lirade och väl var ju det. Inga fler skador nu. Hellre att Poppe kommer igång som före jul igen.

Det som var bästa i Björklöven idag var PP1. Den formationen har ju varit kallare än Jukkasjärvis ishotell på slutet, men idag tycker jag att pucktempot var högre. Framförallt trion Hutch, Crandall och Vesel såg pigga ut där. Nu var PP2 svalare idag och kan formationerna växeldra så blir Löven lite svårlästa i slutspelet. Vesel satte 1-2 i fem mot tre och Hutchings satte 2-4 några sekunder från slutet i tredje. När gjorde PP1 två PP-mål senast? Bloggen har svar: 8 Januari mot AIK. Så ett tag sedan.

Det kan vara viktigt inför finalen och ett SHL-kval.

Men Löven fick inte glädjas länge. Linkan tog en ganska lat utvisning, Västervik visade att de även utan all sin spets kan lira powerplay. Fint genomspel över centrallinjen och Tim Wahlgren (Hur många Modo-lån eller ex-Modoiter har Karlin i sitt lag 7?) prickade läckert med ett direktskott upp i krysset.

Björklöven hade sedan ett powerplay i slutet av andra och så här i efterhand var nog det läget för att ta poäng. Jag trodde Löven skulle ösa i tredje, men så blev det inte. Man ska som Fagge sa sluta tro så jävla mycket. Men i det här powerplayet tyckte jag att båda linorna visade upp bra intentioner och det var bara detaljer från mål. Samtidigt är det ingen slump att Västervik är tvåa i BP-statistiken. De har självförtroende att kliva ut och sätta press på den som ska styra powerplayet. Både Otto och Weigel var ju attackerade som av bålgetingar.

I tredje perioden hände inget och sen hände inget. Visst småpigg start av Björklöven, men det var för mycket som var otajmat för att verkligen få tryck. Jag tycker Tornbergs uppspel i magen på Hutchings i tredje var talande. Västervik behövde inte ens jobba så hårt för att stänga Lövens uppspel och inspel i zonen. Det blev aldrig något riktigt tryck. Istället fler utvisningar och ett nytt PP-mål av Västervik. Den här gången i fem mot tre. Bra trafik framför Cannata och Ullmans skott från blå letade sig in.

Om transatlantlinan varit den bästa i Löven fram till tredje så var den de mest frustrerade i tredje och varför inte. Allt var ju redan åt helvetet, i princip. Cooper satte in en tackling som det blev livat kring, fick en ”Checking from behind”, snackade sig sedan till en ”Abuse” och en ”Misconduct”. Visst det blev 4-1 på den, det dödar matchen, men jag kan förstå frustrationen ändå.

Sedan jäklar var Crandall och Hutchings tuppar sig. Pressläktaren i Västervik är ju typ Sveriges sämsta (tillsammans med Västerås) i ett hörn bakom ett nät, men i det här fallet rakt ovanför Crandall och Hutchings. Killarna surrar rejält mycket och jag förstår både om de får någon småll någon gång, men även om domaren tar en ”abuse” eller ”misconduct” på dem någon gång. Nu blev det en ”Unsporstmanlike conduct” på Crandall.

Löven var faktiskt, trots 1-2-läge aldrig riktigt nära att vinna den här matchen. Inställningen fanns inte där idag, desperationen fanns inte där. Jag kan förstå varför. De har slagit rekord, de har vunnit serien, de har gjort allt de där som de kunde i grundserien. Vi har sett det ett tag. Trots att Löven vunnit sju raka matcher så får vi gå 10 matcher tillbaka för att hitta 7-2 mot Timrå, senast där Björklöven gjorde ett statement, en 60-mintuersinsats.

Därför, som jag skriver i min krönika på VK/Folkbladet, så kan det här ha varit positivt. Det kan ha väckt Björklöven. Fagervall sa det bra. Du kan inte vila dig i form i idrott. Form är färskvara. Nu gäller det att hitta något att ta med sig in i finalen. Det finns tre matcher att göra det på. Ett rysligt formstarkt Södertälje, ett finaljagande Timrå i tokform, ett slutspelsjagande Mora. Upp till bevis. Ni har inget och allt att spela för Löven. Det som visades upp i Västervik på  tisdagen. Det är spelare, tränare, fans och jag överens om det håller inte.

Till sist. Kan snälla Löven gå upp så Lövenfansen, vi journalister, laget och alla andra slipper Plivit Trade Arena. Charmigt första gången jag var där. Nu känns den ladan bara kall, undermålig och allt annat än värdig. Idag var det dessutom klappor till alla på sittplats. Jag ger upp!