Den märkliga segern i Ö-vik

Det var surrealistiskt, hockey ska inte spelas så här, men det blev seger mot Modo i Ö-vik och det var det absolut viktigaste

Det har varit en speciellt dag, det blev en speciell match, vi är inne i en väldigt speciell situation i vårt land just nu. Ett riktigt krisläge. Samtidigt som svenska basketförbundet ställt in säsongen, som handbollsförbundet pausat säsonge, NHL och NBA har avbrutit ligorna och många fler har gått samma väg, men i Sveirge så går hockeysäsongen vidare. Visst inför tomma läktare, men den rullar vidare.

Jag har på ett sätt förståelse för att det är en skillnad på handboll, basket och hockey. Det är TV-avtalet som bär hockeyn och framförallt SHL. Det är där de stora pengarna finns i TV-avtalet och då är det på sitt sätt show must go on även om det är med tomma läktare. Det går på sitt sätt att säga att cmore styr svensk hockey när de lastat in så orimligt mycket pengar i SHL.

För mig var det länge oklart om jag skulle åka till Ö-vik. Skulle det bli någon press på plats. Nu blev det så, en reporter per tidning. På lördag i Umeå är det fortfarande stängt som är det senaste beskedet. Som enda lag i kvar i allsvenskt spel. Ett framilat beslut. Sätt reportrarna i en lounge högst upp, långt från båset. Det smittar ju inte därifrån direkt och inga reportrar är ju ändå välkomna ned i omklädningsrummet, båset eller till face-to–face intervjuer och det kan jag däremot förstå.

Men låt oss släppa allt detta. Det var ju en hockeymatch också även om det inte verkade så från start. I den bisarra tomma atmosfären där man hörde varje skridskoskär, där man hörde trash-talekt, där man inte hörde någon reaktion på missade lägen eller chanser. Det enda som var sig likt var när något av lagen skällde på domaren.

I den atmosfären så hamnade Björklöven på hälarna direkt och hade det oerhört svårt med Modo i första perioden. Jonathan Johnson borde nog ha nätat för Modo, men Joe Cannata tog revansch på sig själv och var riktigt bra i första perioden (och hela matchen). Även om Modo dominerade så fick Björklöven till en del kontringar, ett par bra anfall och Pontus Andreasson var nära från nära håll för att nämna ett läge, men Patrik Bartosak var även han riktigt bra i första perioden. Där spelade båda målvakterna på en hög nivå.

Löven fick ett powerplay mot sig under inledningen och släppte där igenom två passningar över centrallinjen igenom slottet och det blev farligt, men Modo har fortfarande inte nätat i powerplay i finalserien. Annars är det Modo som har mest problem med att dra på sig onödiga utvisningar i den här matchenserien. Det var en grej många av oss var oroliga för inför finalerna och visst Hutch tog en i början av första finalen, Otto tog en idag och Cooper en också, men det har trots det blivit bättre.

Löven spelade sig in i matchen något i slutet av perioden, men det var bara en försmak av vad som komma skulle. Jag tycker att Modo höll sig kvar på samma nivå som i första perioden, men Björklöven lyckades trots den tysta och energilösa inramningen att skaka fram energi och kom ut oerhört aggressiva i andra perioden. De käkade upp Modo och det var imponerande att se. Det var inte bara en nivå upp utan två.

Otto hade ett friläge, Björklöven kom till mängder med avslut och även målen trillade in. Det var kallt av Liss på 1-0-målet att hålla pucken bakom målet, spela Palmquist i rätt ögonblick som sköt, precis när det fanns skymning av Bartosak och tydligen styrde den på Weigel.

Löven dominerade, men fick också en påminnelse av hur Modo kan komma tillbaka ur inget. Jonathan Johnson träffade ribban efter 9.27 ur nollvinkel. Ett sånt skott kan ju gå in och kan förändra mycket. Nu gjorde det inte så. Istället fick Vesel dubbla lägen, men fick bara inte in pucken, Björklöven fick chansen i powerplay, spelade ganska fint, men kom lite för lite till skott med PP2-linan.

istället när PP1 fick chansen i slutet av perioden lossnade det. Vilket mål. Pucken som på ett snöre till Wegiel, spel över centrallinjen till Hutch som inte sköt direkt utan höll pucken och passade perfekt till Vesel som styrde in 2-0 från nära håll. Klass!!! Löven äger special teams i den här serien så långt.

23-8 blev skotten i perioden, men det stod 21-2 ett tag. Tredje perioden kände jag mig nervös inför, för första gången i matchen, inramningen tog liksom bort nerven i övrigt. Men Modos press kom inte. Löven blev inte passiva, backade inte hem utan gick för trean så som du nästan måste göra mot detta spetsiga Modo.

Ett talande tillfällen som visade att Löven vågade och inte spelade på 2-0-målet var när Ottosson själv höll pucken i Modozonen mot fyra spelare, väntade in lagkamrater innan han försökte sätta upp Löven för skott. Inte direkt safe.

Löven borde ha avgjort när de fick chansen i fem mot tre efter att Belov skickat in Vesel i sargen bakifrån. Men de hade inte riktigt marginalerna med sig där. Istället slog transatlantlinan till på en kontring. Den linan som var så bra idag och Hutchings som var allra bäst tryckte upp pucken i krysset. Sicket mål. Då var det stängt och igenbommat.

Det såg ut att han gjort Hutchings och Vesel gott att få tillbaka Crandall i linan igen. Jag trodde ju att Otto skulle bli en succé där, men låt lika barn leka bäst.

En förlust idag och jag tror att den här serien hade varit över. Därför var det vinsten som var viktigare än något annat idag, ja förutom att vi får någon ordning på det här coronaviruset då.

Till sist har vi då fansen. Alex Hutchings hyllade fansen rejält efteråt. Över 14 000 köpta biljetter av #fyllhallen-biljetten. En ren stödbiljett a 50kr till Löven som tappar enomra inkomster med tomma läktare nu i finalen. Det är bara att konstatera att Löven har sanslösa fans. Så det är ganska enkelt. Du kan ta fansen ur hallen med ett coronavirus, men du kan inte ta fansen ur den här finalserien ändå. Mäktigt på sitt sätt.

Själv känner jag att det jag fick se på plats i Ö-vik var ovärdigt för en final. Jag skulle vilja säga stopp. Ta en paus, vänta in tills det går att göra det här på riktigt inför publik, men jag är osäker på om det verkligen kommer att ske. Som jag jag skrivit tidigare är det för många andra faktorer som gör att det blir svårt. Så kanske vi får nöja oss med det här och göra det bästa av det.

Många krönikörer skriver om att det enda rätta är att stänga ned all idrott i stort sett. Jag förstår vad de menar, men samtidigt så länge inga spelare är smittade så kan fortfarande hockeyn fortsätta på ett rättvist sätt. Det blir ett ljus i en mörk tillvaro. Livet kan ju inte bara ta slut för att ett virus härjar.

Men tänk en sjätte match mot Oskarshamn, Löven säkrar SHL-platsen och vill fira den med sina fans. Just ja de får inte vara i hallen, på krogen så många som de vill. Näe, det är inte så Löven vill gå upp. Ni förstår. Jag är kluven. Jag förstår att det finns större och viktigare saker än hockey, liv och fungerande samhällen till exempel, men jävla skitvirus som sabbar just det här.