Jag kommer alltså att gästblogga lite medan maestro Otterhall befinner sig på dom stora fotbollsarenorna ute i Europa.

Jag ska ta och slå en pling till Wirtala senare i dag och kolla om det ljusnat något skadefronten. Molin borde vara tillbaka i träning och redo för match snart men som sagt jag återkommer när jag snackat med Mr.W.

* * *

Det jag reflekterar över istället just för stunden är matchen Clemensnäs – Boden i kväll. Löven vann med 10-1 mot Clemensnäs och ikväll är Skellefteålaget enligt vårat statliga spelbolag favoriter mot Boden? Detta trots att Boden haft en habil inledning med segrar mot Kalix, Piteå och Asplöven. Förlusterna mot Löven, Teg och Kiruna är inget att skämmas över.

Clemensnäs har visserligen spelat några jämna matcher och plockat poäng av Kalix, Teg och Piteå men den enda trepoängaren kom mot Luleå Rebels och räknas därmed inte.

Clemensnäs har historien på sin sida då man i fjol plockade segrar i två av tre matcher mot Boden men spelfavorit i dagens match, nej det vete katten om inte Boden borde vara egentligen.

För mig är  Boden alltid lite mer skrämmande än Clemensnäs. Delvis är Clemens från Skellefteå och bara det är ju en naturlig kvallitetssänkare. Sedan har Boden varit en missad straff mot AIK från Elitserien en gång i tiden.

Det var säsongen 1993-1994. Jag var 12 år gammal, min svenskalärare höll på Boden.

Under kvalserien mötte man AIK på bortaplan i den sista matchen. Boden ledde tabellen med två poäng och AIK behövde vinna med tre mål för att inte Boden skulle ta platsen i eliten.

AIK ledde med 3-0 med två minuter kvar. Då fick Boden straff sedan Rikard Franzén flyttat på målburen.

Ett mål av Boden skulle innebära att Boden var i elitserien.

En snusdosa slängdes in på isen som fick spolas om och straffen dröjde. Till slut klev Ulf Sandström fram. Straffen räddades av Rolf Ridderwall vilket innebar AIK till elitserien.

I laget spelade kända namn som Tomas Holmström, Igor Matuschkin och Jonas Rönnqvist. Tränare var Niklas Wikegård och Ulf Taavola.

* * *

En annan fråga som hänger där bak i huvudet på mig är: Hur håller Löven sig ödmjuka inför matcherna i den här serien? Har man 36 – 5 i målskilnad efter sex matcher så borde det vara lätt att "det här fixar sig" känslan infinner sig.

Det är något vi får ta upp med Wirtala och killarna inför helgens match och se hur dom ser på det hela.

Jag skulle tippa att Wikegård hade sagt någonting så här om det hela:

"Det handlar om att tälva. Hitta små detaljer, delar av matcher, delar av spelet där man kan tävla med både sig själv, motståndaren och medspelarna."