Lucas vardag

Lite smått och gott som jag bjuder på - smågodis surt och sött, samt lite salt

Corona Covid-19 påverkan

Av , , 1 kommentar 11

Det känns som om allt kommer allt närmare oss.
Vi har säkerligen hittills haft det relativt bra med pandemin.
Jag jobbar ju inom vården.
Hemtjänsten.
Ett jobb som jag älskar – där jag hoppas att jag är till nytta.
Tidningsrubrikerna skriker ut att de som jobbar inom vården jobbar utan skyddsutrustning, vi jobbar med livet som insats.
Tidningsrubrikerna skräms och det rejält.
De pensionärer som är i behov av vård är isolerade och hör alla spekulationer.
Hostar man till i arbetet så möter man en blick fylld av skräck.
Man jobbar med ”basala hygienrutiner” dvs extremt noga med handskar, förkläden, hansprit och ytdesinfektion.
Man håller avstånd från vårdtagarna.
Man är lika rädd att man kommer till en smittad som att man är rädd att man bär på smitta – utan att veta om det.
Men vi gör så gott vi kan! Ja vi gör nog mer än man orkar ibland.
Läser att de som jobbar inom hemtjänsten blir utskällda och anklagade att vara smittobärare.
Vad är alternativet?
Svara på det!
Många anhöriga är såklart oroliga och läser och hör om hur det smittas.
Sen hör man att personalen dör, de blev smittade.
Ja t o m läkare har ju dött.
VAD ÄR DET FÖR JÄKLA VIRUS???

Vi får heller inte glömma att många (dock inte alla) som avlidit har andra sjukdomar underliggande och även är väldigt mycket äldre.
Men de som har hemtjänst behöver sin hjälp.
Vi gör allt vi kan för att minimera personalen till att de får för många olika personer på besök.
Men det ska ju fungera praktiskt!
Är en personal sjuk så ska den stanna hemma, då ska en vikarie in och jobba.
Dessutom ska man kanske vara hemma i 2 veckor och ev längre för att minska smittorisken.
Vikarien kanske inte kan jobba alla hans/hennes arbetspass så då måste vi ta in en ytterligare vikarie.
Samtidigt som någon sitter på ens axel och skriker – INTE FÖR MÅNGA OLIKA PERSONER HOS MIN MAMMA/PAPPA hon/han tillhör ju riskgruppen.
Men å andra sidan så är det många som hälsar på de äldre, de kanske är på affären och handlar, tar en promenad i parken och möter någon de inte sett på länge. De kramas.
OJ nu glömde de visst ”hålla avstånd”.
Ni som har anhöriga som sitter ensam och isolerad och ”bara” har hemtjänst, hur mycket skulle ni kunna göra för era anhöriga?
Vad ska ni göra – inte göra?
Detta är fruktansvärt svårt! För detta är något nytt för oss.
Ena stunden hör man att det är ju bara som en vanlig förkylning, sen är man immun, det är ju många som inte ens vetat om att de varit sjuka.
Sedan har vi de som har arbetsmoral och tänker att kollegorna får ju gå kort om jag är hemma och sjuk, lite halsont, det smittar väl inte?
Många gånger smittar man ju värst just innan man blir sjuk.
Så då borde väl alla vara hemma för säkerhets skull? Men vem ska då göra jobbet?
Hur ska de som har behov av vård klara sig?
De som är dementa och bor på ett äldreboende – ska de nu låsas in på sitt rum för att de annars går runt, runt och tar på allt och alla?
När man jobbar och har order om att håll avstånd, gärna 2 meter från vårdtagaren, Han/hon som i vanliga fall vill krama en då man kommer, eller ta en i hand, kanske klappa en på axeln.
Hon/han kanske är superledsen och behöver tröst – 2 METERS AVSTÅND!

Vi jobbar så gott vi kan, vi riskerar att bli smittade eller smitta andra.
Är det då en arbetsskada?
Vad händer om man dör pga att man blivit smittad på jobbet och ens partner blir ensam.
Då tror man ju att det skulle utgå en stor ersättning till de efterlevande.
Just nu så känns det farligt att leva – man kan ju dö!

Dessa personer som inte respekterar att de inte stannar hemma de går på krogen, de hostar och nyser öppet.
Man förstår inte allvaret i det hela.
Jag som jobbar inom vården har svårt att förstå.

Detta är inte lätt.

Jag har mer och mer börjat inse att vi får lära oss leva mycket annorlunda.
Blir nog ingen utlandsresa på flera år.
Man kan inte ha storkalas om man gifter sig, fyller år eller firar något.
När ens anhörig är i livets slutskede så kanske man inte ens får ta ett sista farväl.

Jag tänkte igår att om jag blir smittad, svårt sjuk och hamnar på en intensivvårdsavdelning med covidsjuka så kanske ingen är hos mig när jag tar sista andetaget.
Det känns svårt det här, nu är vi ju bara i början av allt elände.

Ta hand om er.
Håll avstånd.
Hosta och nys i armvecket.
Var glad att det finns folk i vården och de allra, allra flesta gör så gott de kan och mer därtill.

Tänk alla småkommuner som går miljoner i back, detta är nog dödsstöten för många kommuner.
Detta kostar pengar! Skyddsutrustning, extrapersonal, sjukskrivningar, arbetslösa, permitterade, usch usch!

1 kommentar

Läs och locka till läsande

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag minns att jag var väldigt glad åt att få lära mig läsa.
”Mor ror, far är rar”
Jag började tidigt läsa allt jag kom åt.
Jag gillade att läsa serier.
Morsan hade hemmets veckotidning och jag gillade ”Stor-Klas och ”Lill-Klas”.
Jag förstod inte ”August och Lotta” och hade lite svårt för Årets runts serier.
Tänker att nu i efterhand är jag förvånad att det kom serietidningar till oss i Finland, det var svenska serietidningar.
Prenumererade mina föräldrar verkligen på dessa eller fick vi de i present av någon?
Jag minns att vi hade en tidning åt gången men det var många olika, hade man sparat alla så hade man varit miljonär idag.
Tarzan, Tarzans son, Korak, Lilla Fridolf, Åsa-Nisse, 91:an, Kalle Anka, Fantomen (var ju självklart med i Fantomenklubben),
Buster, detta är vad jag kom på nu.
Sen läste jag Wahlströms barn och ungdomsböcker.
Gillade mest Skratt-Maja böckerna först och sen De sex med olika deckare, sen kom Alfred Hitcoocksoch tre deckare,
Läste Asterix, Tintin, Lucky Luke, Bröderna Dalton.
Läste en del Allers romaner. Bernard Nordhs böcker gillade jag.
Gunnel Beckmans böcker bl a ”Peters baby” glömmer man aldrig.
läste en del böcker av Bengt Martin om homosexualitet, tror att han hade bott i Södertälje om jag minns rätt.
När jag flyttade hemifrån blev jag medlem i bokklubben ”Bra Böcker” och det damp ned massor med böcker.
Blev att läsa Virginia Andrews böcker om barnen på vinden, Torey Haydens böcker om barn som for illa, Pojken som kallades det.
Stephen King och Dean R Koontz.
Grottbjörnens folk.

Sen bara sprack allt, jag läser i stort sett inget nu. Jag har gett ut två böcker, håller på med två till men det går bara inte nu!
Jag har köpt en del böcker, men nej kan inte läsa, kanske för att jag låg och läste i sängen innan jag somnade och det får jag då inte göra när Lars är hemma.
Jag hoppas jag kommer in i nån läsperiod snart eller helst en skrivperiod.

Gissar att internet förstör allt läsande. Ljudböcker är verkligen inte min grej heller. Första ljudboken jag lånade på biblioteket var en bok som lästes upp av Hasse Alfredsson, det gick ju inte alls.
Har en bok på CD-skivor av Michael Nyqvist och den ska jag lyssna på nån gång!

Uppmuntra era barn att läsa!
Det är verkligen en glädje om man fastnar i att läsa böcker – bättre än en massa dataspel!
Läs tillsammans eller ha en bokcirkel och lyssna på en bok och recensera den sen.

Ha en bra dag!

Bli först att kommentera

Ni som sitter i karantän

Av , , 2 kommentarer 6

Att sitta i karantän kan vara hur tråkigt som helst, för att man måste!
Då finns inga val.
Då kommer det där som sägs så ofta:

”Man har så roligt som man gör sig”

Lite tips från en amatör.
*Skriv en lista på saker du länge behövt göra men som man inte hunnit med.
*Ring de där som du tänker ofta på men som man inte kommit till skott att ringa till
*Skriv handskrivna brev och skicka eller skicka bara ett vykort, inget är så kul som att få privat post.
*Gå igenom garderoben, vilka kläder har du aldrig haft på dig på flera år? Sälj, skänk bort eller bara börja ha på dig de.
*Plantera om blommorna, ta blomskott, sätt plantor som om du aldrig planterat förut, tomater, gurka, kryddor etc.
*Läs de där böckerna – du vet det finns böcker skrivna av mig du kan läsa. Finns på flera bibliotek.
*Baka och laga mat på recept du aldrig provat.
*Handarbeta – ta fram symaskin och sy upp de där byxorna som är för långa.
*Gå igenom skafferiet och kolla datum, skura skåpen.
*Frosta av frysboxen och städa ur kylskåpet.
*Kolla cykeln, olja in kedjan, laga punkan, måla den chockrosa eller neongrön.
*Lös korsord i veckotidningar skicka in lösningar – jag har faktiskt vunnit pengar flera gånger.
*Ta fram fotografier, skriv namn och årtal på baksidan, en dag kommer dina släktingar titta på gamla fotografier och bli förbaskade för de vet inte vem det är på kortena.
*Börja släktforska – hur kul som helst. Helt plötsligt inser du att du är släkt med grannen som du inte hade en aning om!
* Fota och gör en inventering av dina värdesaker, för en dag kanske ditt hem brinner upp eller du har haft inbrott, då har du i alla fall inventerat en del av det du har, förvara listan/fotona på annat håll.

Eller gör inget annat än slappa, men då får du sy ut dina kläder senare och jobba upp din kondition och innan du anat det så sticker din äkta hälft för du har visat din dåliga sida i karantänen.

 

2 kommentarer