Lucas vardag

Lite smått och gott som jag bjuder på - smågodis surt och sött, samt lite salt

Etikett: vindeln

Äldreomsorgen och reportage

Av , , 12 kommentarer 32

Nu är jag upprörd, 17 timmar utan mat.

Har läst alla kommentarer på VF och reportaget om Älvbacken.

Jag har jobbat där jag har jobbat på MÅNGA olika ställen både inom kommuner och inom privatvård.

Tyvärr så får det en hel del rubriker i tidningar om vanvård,
om misär inom äldreomsorgen.

Sällan MYCKET sällan skrivs det om något som är bra.

När jag arbetade på privata äldreboenden dvs på platser som folk köpt till sig för dyra pengar så blev jag förskräckt.
Det är en fin fasad och fina möbler, det finns vin till maten.
Man har Qigong, läsecirklar och det finns parker att sitta på och sola och man får en hel del trevliga stunder utomhus.

Det finns personal som är underbar som jobbat i många år som känner de boende och vet hur de vill ha det. 
Jag arbetade åt bemanningsföretag dvs jag blev inhyrd på sådana ställen.
Jag mottogs med glädje för jag var ju svenskspråkig, hade utbildning och jag fick delegering direkt.
Man fick aldrig inskolning utan man fick ett papper där det stod det man behövde veta just för den kvällen. Jag kom på ett ställe med 32 boenden och det var 2 personal som skulle ta hand om de alla jag fick 16 nycklar i handen och en medicinlista och jag sprang som en tok från 16.30-21.00 och la dessa i säng själv!
Det var första gången jag satte min fot på stället och jag gav mediciner till alla som skulle ha.
SÅ ÄR DET PÅ PRIVATA STÄLLEN! 

Jag tyckte om att arbeta så – men ganska snart raserade fasaden.
Väldigt många outbildade jobbade – väldigt många hade ej ens lärt sig fullgod svenska.
Ibland var människosynen skrämmande. Man kunde se personal kränka de äldre.
Många dementa blev alltmer oroliga och aggressiva – är det så konstigt om man är dement och personalen kan ej prata ens språk och dessutom ibland skrek åt de dementa.
Jag och flera med mig pratade med ledningen och det blev bättre, men hur länge hade det pågått och varför sa ingen nåt?
Jo man hade fått ihop rutiner och nyanaställda fick veta att så var det.
Man hängde på och trodde att så är det inom vården.

På ett ställe hade de skrivit listor på kylskåpet med priser på vad maten kostade så att man inte gav för mycket mat. Ostskiva 1,50, banan 3 kr styck och så vidare.

Jag var förtvivlad.
Jag kunde inte ville inte jobba kvar samtidigt som jag kände mig som en feg skit som lämnade stället, för när jag arbetade så slet jag som en tok och försökte med alla medel göra allt så bra som möjligt just den kvällen.
De som jobbade fast och var där varje dag hade nog tyvärr resignerat.

När jag jobbade på Sannagården, Almagården, hemtjänsten, på gruppboenden i VINDELNS KOMMUN, så existerade LIVSKVALITET!

Det var lugn och ro, bra mat, man började med morgonrutinerna efter morgonrapporten ca 07.15 Innan 10.00 hade samtliga på avdelningen fått komma upp ätit frukost (gröt kaffe smörgås), nån hade duschat och de som var uppe först kanske redan hade behov av vila eftersom de kanske både duschat och skött magen vilket tar på orken.

Till lunch var det rejäl lunch med smörgås och dryck.

Efter lunch  var det vila för en del på avdelningen som ej vilat tidigare och en del toalettpassningar.
Nu skulle ju personal ha lunchrast, en del har delade turer och ska hem för att komma åter kl 1600.
Kvällspersonalen kommer och ska ha rapport.
När allt detta är avklarat så är det fika. Det blir kaffe/the/saft och något till kaffet oftast vetebullar eller nån ruta.
Några vilar igen och får komma upp till middagen. Några ska toapassas och sen finns det de som behöver bytas på, de som ska ha det städat på rummet.
Inte många stunder man hinner ta igen sig.
Då får vi inte glömma att det finns anhöriga som ringer, som kommer på besök och så ska en del till vårdcentraler, frisören, fotvårdaren, kanske det ska inhandlas hygienartiklar.
I bästa fall så kan man ta med sig nån av de boenden som är piggare på en promenad till närmaste butik.
Åter middag och det börjar vid 15.45 kanske så att de som slutar 16 – 16.30 hinner duka fram ta upp de som har legat,  till matbordet och sen ska kvällspersonalen dela ut maten, Mata några och efter middagen ska allt plockas undan och borden ska torkas och några vill in på sina rum en del vill lägga sig.

Vid 19-tiden är det kvällsfika som kan vara alltifrån näringsdryck, fil, smörgås kaffe eller annan dryck.
Sen ska alla göras klara för natten, läggas och toapassas, bytas på och när nattpersonalen kommer så kanske 1-2-3 sitter uppe och man ska avge en rapport.

Jag kan inte se och förstå att någonstans här skulle det ha varit ett 17 timmars pass utan mat.
Jag kan ej heller se att här nånstans så har någon blivit kränkt av personal som varit otrevliga.
Anhöriga som kommer och hälsar på är alltid välkomna – de hälsar ju på sin anhöriga och kanske tar hand om henne/honom under den stunden så man kan ge guldkant åt en annan under tiden.
Men om en anhörig kommer när det är som stressigast så kanske personalen inte hinner vara med den anhöriga för de andra blir ju åtsidosatta.

Man har det inte lugnt på en avdelning för det ska matas, det ska bytas, det ska tvättas, det ska städas, det ska ordnas med pengar, tider för dokumentation, det ska göras något hela tiden.

Men utan mat  i 17 timmar (???) det existerar inte i Vindelns kommun.


Hade jag möjligheten så skulle jag ta mina anhöriga från andra kommuner och placera de i Vindelns kommuns äldreboenden framför de privata ställena.

Bör tilläggas att jag jobbar inte på Älvbacken, Almagården eller hemtjänsten idag – jag arbetar som personlig assistent.

Reportaget, kommentarerna på VF är så missvisande så USCH!

Heder åt de som arbetar på äldreboenden, de behöver inte få denna kritik mot sig!

Däremot borde ledningen se till att personalen slipper delade turer, har en bra lön, stannar på sina arbetsplatser så det blir kvalitet och rutiner, de ska vara rädda om sina vikarier och se till att uppmuntra berömma sin personal och inte bara ta kontakt när det ska klagas på något.

Tack för mig!

 

 

12 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Hällnäs en by i västerbottens inland

Av , , 4 kommentarer 14

Jag bor i Hällnäs, det är en by med mycket historia.

När jag flyttade hit första gången så berodde det på att jag ville flytta till Umeå eller Sundsvall. Jag hade bott i Malax utanför Vasa i Finland och jag ville tillbaka till Sverige, min släkt bodde i Södertälje och mina vänner i Finland så jag var rätt rotlös.
OM jag flyttade till Umeå eller Sundsvall så skulle jag ju kunna flyga snabbt till Södertälje/Stockholm och ville jag till Vasa så kunde jag ju åka färja över.
Så mittemellan borde ju fungera..

Jag jobbade som Konsumchef i Hölö utanför Södertälje, så jag sökte olika jobb inom butik här uppe.

Min pappa såg en ledig plats som Butikschef på Konsum i Hällnäs,
få se var är Hällnäs?? Tog fram en kartbok och jo se det är ju utanför Vännäs,
det låg ju inte så långt bort från Umeå, så jag sökte jobbet.

Blev uppringd och de ville träffa mig, så jag flög upp till Umeå. Mannen från personalkontoret kom och hämtade mig på flyget och dagen innan ringde han och sa att vi skulle äta lunch på Hotellet i Vindeln. VINDELN?? 
Jag tog fram kartboken igen och då jäklar också!! Hällnäs fanns ju OCKSÅ i Vindeln, det var ju 7 mil från Umeå.. Hur ska jag nu göra där vill jag ju inte bo!
Nåja jag kom hit till byn klev in på butiken och blev presenterad för personalen, en av de anställda sa till mig då "He som hänn he hänn hänna
Ja då var det klart här kan man ju inte bo man fattar ju inte ens vad de säger…
Men ni som känner mig vet ju hur svårt jag har för att säga nej..
Jag blev erbjuden jobbet och ovanpå butiken fanns en bostad som jag skulle få ta över. Jag fick samma lön som i Södertälje så jag tog jobbet!
25 år, singel kom jag hit till byn med en hund som var totalt ouppfostrad och skällde konstant. Mitt flyttlass var inte stort.
Kände mig väldigt välkommen i byn! Folk sa att jag var välkommen att hälsa på hos de. Så det var ju bra.
En av de första kunderna sa nåt i stil med "Harta borti harta o harta borti he"
ja se det var ju rena rama hebreiskan..
Sen undrade folk vars pären var?? 
Jag visade på päronen i fruktdisken.. ja se de måste ha tyckt jag var totalt inkompetent..

För att göra en lång historia kort så kör jag en snabbversion:

Jag köpte efter ett tag ett hus, två veckor efter huspaprena var skrivna blev jag tillsammans med en kvinna och vi blev sambos vid husinflyttningen, fick ett barn, flyttade från byn – bodde i Gräsmyr, vi gifte oss, fick ett till barn – båda blev varslade och utan jobb så vi flyttade tillbaka till Hällnäs, faktiskt till bostaden jag bott på ovanpå Konsum. Det blev skilsmässa och jag flyttade till Vindeln – naturligtvis hamnade jag på Hallonvägen.. HUVVA!!
Köpte tillbaka mitt hus i Hällnäs och flyttade hit igen.
Hade några hysteriska förhållanden – innan jag erkände att jag gillade ju killar och det slutade med att jag blev sambo med en man från Umeå. Han flyttade hit, senare flyttade vi till Umeå och där tog det slut, så jag fick efter mycket om och men,
flytta tillbaka till Hällnäs..
Träffade Lars som bodde i Stockholm och när vi varit tillsammans drygt 1 år så flyttade han till Hällnäs till oss. Han öppnade en akupunkturmottagning här i byn.

Efter drygt två år insåg han att han skulle plugga till Kiropraktor och sa att han skulle flytta till Stockholm och plugga i 5 år. Jag skulle bo kvar tills han hittade en större bostad och sen skulle även jag flytta ner om jag fick jobb.
Jag sökte ett jobb och fick det så jag flyttade ner samtidigt som han.
Vi bodde där nere och sålde huset här i Hällnäs. Jag och Lars gifte oss här i Hällnäs på vår semester.

Jag sa ALDRIG mer Hällnäs.. Lars ville flytta tillbaka när skolan skulle vara klar.

Vi var uppe på en dans här i byn och vi kikade lite försiktigt på hus..
Jag sa näää.
Lars drömde och sa Joooo!

På dansen blev jag tillfrågad om jag kunde flytta tillbaka och bli personlig assistent åt en bekant..  Senare under kvällen blev jag erbjuden att köpa ett hus..
Jag sa nää till allt. Jag var utklädd till Jesus på den Halloweendansen.

Nästa dag kikade vi på huset, jag ringde och frågade om jobbet jag blivit erbjuden och 5 månader senare bodde jag här i vårt hus och Lars bodde kvar och pluggade till Kiropraktor.
När hans utbildning var klar kom han flyttandes upp och sen juni 2010 har vi varit Hällnäsbor..
Jag har alltså flyttat härifrån ett antal gånger och alltid kommit tillbaka..
Detta är 5 gången jag bor här.. om jag räknat rätt.
Så det finns alltså en kiropraktor i byn med egen klinik!

Once Hällnäs always Hällnäs..

4 kommentarer
Etiketter: , , , ,