Ett perverterat system

Västerbottens kuriren skriver idag om personlig assistans och sjuåriga Signe och hennes föräldrar. Föräldrarna är oroliga för sin dotters framtid efter att ha fått beslut som de anser varit otillräckligt.

Om Signe har rätt eller fel stöd måste man gå in och titta på i det enskilda fallet. Kommuner och försäkringskassan utför en myndighetsutövning där den enskildes behovs bedöms utifrån det regelverk som gäller. Därför är det viktigt att man överklagar beslut till förvaltningsrätten om man inte anser det vara korrekt.

Men artikeln blottar också något annat. Nämligen hur allt mer strikta bedömningar av grundläggande behov hos försäkringskassan inneburit en kostnadsöverföring på kommunerna. Det här har varit möjligt eftersom kommunerna ansvarar för kostnader upp till 20 timmar och försäkringskassan därutöver. Det här är ett systemfel som innebär väldigt stora kostnader för kommunerna, samtidigt som det krävs en helt vansinnig administration för att skicka papper mellan huvudmännen och försöka hålla koll på regeländringar. För den enskilde är det svårt att se några fördelar alls med delat huvudmannaskap.

Jag gick chans att säga ett sanningens ord om detta i tidningen: