Faran långt ifrån över. Det här är bara början för socialtjänstens prövningar.

Under förra veckan så tog så Individ- och familjenämnden(IFN) ställning till tjänstemännens förslag till en budget i balans. Av de reella besparingar, inriktningsbeslut samt pågående arbete som pågår och påverkar ekonomin under 2019 så ställde sig nämnden bakom 9 miljoner av 10,29 miljoner kronor. Totalt sett 2019-2021 ställde sig nämnden bakom ekonomiska effektiviseringar och besparingar på över 43 miljoner.

Dock kommer detta vara otillräckligt. Vi ser hur kostnaderna för personlig assistans fortsätter öka samtidigt som nämnden kommer att ha extremt svårt att tackla dessa svårprognostiserade volymer. Att klara detta kommer kräva väldigt mycket av nämndens ledamöter under denna mandatperiod.

I grunden handlar det här om att nämnden försöker hantera en statlig kostnadsövervältring inom bland annat den personliga assistansen, ett statligt systemfel som jag brukar säga. Detta, vilket vi delar med andra kommuner, är helt orealistiskt med tanke på de tuffa effektiviseringar nämnden haft att hantera de senaste åren. Det finns helt enkelt inte mycket kvar att effektivisera, vilket även jämförelser i nettokostnadsavvikelser mot andra kommuner visar.

Men ingenting tyder på att detta kommer att lätta vilket sätter nämnden i en rejäl rävsax. Budgetbeslutet ska därför bara ses som början på en lång och knepig resa att få en budget i balans. Redan i höst kommer nämnden att behöva återkomma med nya besparingar och vi har därför förtydligat att nuvarande budgetbeslutet ”gäller tillsvidare” men kan komma omprövas inom kort. Så svårt är läget.

Det som var positivt med sammanträdet var att de fyra borgerliga partierna tillsammans Socialdemokraterna och Miljöpartiet i stort sett var överens om prioriteringarna och vägen framåt. Här vill jag verkligen skicka ut en eloge till mina kollegor i de borgerliga partierna som hade svåra vägval att göra men försökte göra det bästa av situationen i nämndsarbetet.

Där vi skiljer oss åt mellan alliansen och Socialdemokraterna handlar om heltidsinförandet. De fyra borgerliga partierna yrkade på att heltidsinförandet skulle upphöra med hänvisning till att finansiering saknas medan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet yrkade avslag.

Från vår sida motiveras avslaget med att frågan två dagar innan varit uppe under budgetfullmäktige där det fastslogs att heltidsinförandet skulle fortsätta. Det blir därför ett meningslöst ”trots” att kräva att upphöra med något som kommunens högsta beslutande organ redan sagt vi måste arbeta med för att klara framtidens kompetensförsörjning. Noterbart är att Kristdemokraterna som i kommunfullmäktige ville behålla heltidsinförandet för tillsvidareanställda, nu svängt och röstade för att upphöra helt med införandet.

Det står dock helt klart att de olika omvärldsfaktorerna som påverkar nämnden(varav heltid är en av kostnaderna) kommer att behöva adresseras inom kommunen. Även om nämnden skulle ta bort ALL förebyggande och ej biståndsbedömd verksamhet(som minskar kostnader i framtiden) så skulle det inte ens räcka för att få nuvarande situation i balans. Det blir därför viktigt att nämnden får stöd av kommunledningen i de vägval som väntar och kommunorganisationen behöver ”hjälpas åt” för att undvika att underskottet ökar dramatiskt på grund av felaktiga prioriteringar.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden

 

6 kommentarer

  1. tjalle

    Var fanns statens fyllda lador??
    Om man inte ville betala för kommunernas kostnader som uppgår till många miljarder så är klart att de fyllda ladorna kanske egentligen inte vad så fyllda. Samma sak med Umeå kommuns skuldberg, hade man inte satsat på en massa lulllull som Väven badhuset och parker så hade nog intäkterna räckt till kommunens utgifter. Ni måste rätta munnen efter ryggsäcken trots att det är nån ”annan” som betalar kalaset. (skattebetalare) .Hoppas detta slöseri uppmärksammas vid nästa val.

    • Andreas Lundgren (inläggsförfattare)

      Investeringsbudgeten är pressad så långt ned som möjligt i princip byggs nu bara skolor och LSS-boenden samt vissa påbörjade projekt kring idrottshall p åTomtebo vid nya skolan. Så att pengarna går till så mycket annat stämmer inte.

  2. Brorson

    I förrgår skrev jag en kommentar, som han ännu inte har lagt ut, på Holmlunds blogg. Det var till inlägget Staten måste ta ansvar för välfärden, i vilket han betonad enighet mellan socialdemokratin och SKL:s ordförande Anders Knape, m, tidigare kommunalråd i Karlstad. I stort sett håller jag inte med Knape och Holmlund. Det finns utrymme att höja skatten i Karlstad, mer än 1 kr innan man når samma nivå som Umeå. Jag har därmed inte sagt att jag förespråkar skattehöjningar.

    Jag bor själv i en kommun av ungefär samma storleksordning, befolkningsmässigt, som Umeå. Och jag vill absolut inte ha någon skattehöjning. Jag är t.o.m beredd att gå ut på gatorna och demonstrera, mot en skattehöjning, om någon sådan skulle föreslås. Men om de styrande skulle föreslå en skattehöjning, måste jag dock erkänna att utrymmet finns. Vad har ni i Umeå gjort, som lett fram till er abnormt höga kommunalskatt, som är i nivå med av avfolkning hårt drabbade inlandskommuner?

    Det finns två ”tak” för hur hög kommunalskatten får vara- Det ena ”taket” är när en hög kommunalskatt skrämmer bort folk från kommunen. Med följd att skatten måste höjas ännu mer, vilket leder till att ännu fler flyttar ut. Men det gäller tydligen inte er i Umeå, som mig veterligt fortfarande har en nettoinflyttning. Det andra ”taket” bestäms av hur mycket skattebetalarna måste ha kvar till sin privata konsumtion, både absolut och relativt.

    En kommunal utdebitering över 33.34 (1/3-del av den skattepliktiga inkomsten känns ´för mig för mycket. Förutom att det ”känns” för mycket, kommer personer med mycket låga inkomster att hamna under normen för försörjningsstöd, med följd att kommunen får bidra till dessa personers kommunalskatt.

    Jag vet inte hur regeringen har resonerat, när man fortsätter att amortera ner statsskulden och vältrar över kostnader på kommunerna. Det är väl ändå inte vettigt att amortera ner statsskulden till 0 kr, eftersom ”statspapper” drar kapital till den stat, som säljer dessa värdepapper. Annars kommer ju detta kapital att hamna i något annat land. Å andra sidan är det bra om det finns utrymme för ökning av statsskulden i lågkonjunktur. En statsbankrutt är ett betydligt värre ont än enstaka krisande kommuner. De kan staten rädda, och det tycker jag att staten ska göra nu.

    Jag syftar då i första hand på kommuner med ännu högre utdebitering än Umeå, speciellt på de kommuner som har en utdebitering på över 35 kr. De kommunerna är både få och små. Dags att öppna ”kommunakuten” igen. Men det behövs också en aktiv befolknings- och etableringspolitik, som bromsar befolkningstillväxten i de stora och medelstora städerna och ökar efterfrågan på arbetskraft i de små ,och perifert belägna kommunerna i bl.a. Västerbottens låns västra delar.

    • Andreas Lundgren (inläggsförfattare)

      Vart har pengarna gått? Det är ganska enkelt att svara på. Fler har fått plats på LSS-boenden och äldreboenden. Vi har fler praktiska program på gymnasieskolan för att vi tyckt det varit viktigt att Umeå ska kunna erbjuda annat än bara teoretiska program. Vi har dessutom satsat hårt på att nå målet om 15-barn max i genomsnitt inom förskolan vilket gort att vi byggt väldigt många förskolor de senaste 10 åren. Välfärden är helt enkelt mer omfattande i Umeå medan driften är billig.

      • Brorson

        Tack för den informationen. Jag hoppas verkligen att ni i Umeå lyckas behålla den höga kvalitén i välfärden utan att höja skatten ännu mer.

        Jag kan tänka mig en omfördelning av ansvarsområden mellan staten, landstingen /regionerna och kommunerna. Räddningstjänsten bör förstatligas och närpolisverksamheten bör kommunaliseras. Men det torde dock inte ge några direktvinster till kommunerna. En het fråga är förstås äldreomsorgen, speciellt de mer kvalificerade och dyra delarna av densamma. Utflyttningskommunerna har haft stora kostnader för de utflyttades skolgång, men får inga skatteintäkter i gengäld för samma personer. Och nu har de kostnader för de utflyttades gamla föräldrar, som bor kvar.

        Skatteintäkterna för de utflyttade numera vuxna barnen hamnar inte i samma kommuner, som har kostnaderna för äldreomsorgen. Det är annorlunda med skolan. Minst en av skolbarnens föräldrar, men vanliga båda föräldrarna betalar sin kommunalskatt till samma kommun som har kostnaderna för barnens skolor.

        • Andreas Lundgren (inläggsförfattare)

          Det som först och främst måste till är en ordning att inga ofinansierade beslut tas på statlig nivå och skickas på kommuner och regioner.

Lämna ett svar till Brorson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Arkiv
RSS Nytt från vk.se