Nu börjar det hända saker i välfärdsdebatten!

Jag har på den här bloggen nu under lång tid varnat för konsekvenserna av uteblivna satsningar på välfärden och den helt frånvarande debatten på riksplanet. Medan kommuner och regioner står inför enorma utmaningar så har det istället i riksdagen diskuterats regionala skattesänkningar, jobbskatteavdrag, friår, familjevecka, höghastighetståg med mera.

Och inget fel i det. Allt detta är säkert viktigt på sitt sätt. Problemet är bara att om inte välfärden finansieras så kommer ingenting annat att fungera. Om inte välfärden finansieras så slås hela samhällskontraktet sönder. Och då kommer inte många att orka bry sig om klimatkrisen, och polisen kommer definitivt inte klara att bekämpa kriminaliteten när fritidsgårdarna stänger och socialtjänsten blir fattigvård.

Tyvärr har välfärdens finansiering hamnat lite i skymundan vilket är helt obegripligt. Detta är utan tvekan den absolut viktigaste framtidsfrågan.

Men tro det eller ej, nu verkar det faktiskt äntligen som de börjar hända saker. Vänsterpartiet går idag ut på en presskonferens med att det behövs akut 10 miljarder extra 2020 till kommuner och regioner. Moderaterna vill också ha ett krisstöd och föreslår att en extrabudget måste antas med 3 miljarder extra.

Det är bra att dessa partier nu så kraftigt signalerar att något måste göras. Och även om jag kan tycka att Kristersson(m) kanske borde ha tänkt på det för ett år sedan när han drev igenom en sänkning av skatterna med 20 miljarder så är det bra att debatten börjar handla om välfärden.

Dock måste en passus samtidigt göras. Även om partier nu signalerar att man förstår situationen så måste det också till verkstad.

För utspel kommer inte att räcka i sig. Inte heller att något parti lyckas skjuta till en extra slant något enstaka år. Utan det som behövs är långsiktiga förutsättningar för välfärden som håller över tid om vi ska klara den demografiska utmaningen som står framför oss.

De politiska partierna måste helt enkelt hjälpas åt i detta svåra parlamentariska läge för att klara välfärdskontraktet. Utan prestige och taktikspel. Tänk vilket styrkebesked för svensk demokrati det skulle kunna innebära!