Kommentarer på VKs artikel om HVB-placeringar

Dagens VK innehåller en artikel om Umeås kommuns HVB-placeringar. I artikeln byggs vidare på den bild av Umeå kommun som en slösaktig kommun som ”slösar bort” resurser på HVB-placeringar.

Ja i någon bemärkelse är varje HVB-placering, där en ungdom får ägna sin ungdomstid på institution än i skolan ett stort slöseri.

Men det är inte min bild att Umeå sticker ut i antal hvb-placeringar, och jag tror definitivt inte heller personal och chefer inom Individ- och familjeomsorgen delar bilden att HVB-placeringar görs slentrianmässigt.

Umeå kommun har under min tid som ordförande gjort stora ansträngningar för att ställa om från HVB-placeringar till ett arbete på hemmaplan. Vi riktade in våra effektiviseringar här, att istället för att skära ned på personal så var inriktningen att se över dyra HVB-placeringar.

Vi noterade därför i våra fördjupande jämförelser fram till beslut om den inriktningen 2016 att det inte tycktes som att vi placerade fler antal barn och ungdomar än andra kommuner. Däremot såg vi hade längre placeringar. Det har adresserats.

Umeå hade 2019 lägre kostnader för sin IFO-verksamhet än 2015 och det i en växande stad. Som exempel var antal dygn för HVB och Sis-placeringar år 2017 totalt 12624 mot 10236 dygn år 2019. Lägger vi till externa stödboenden så bekräftas även där bilden av att antalet vårddygn inte skjuter iväg.

Nyckeln till det är att vår öppenvård gjort ett fantastiskt arbete för att klara den omställningen.

Faktum är att när vi idag tittar på nettokostnadsavvikelse för IFO-verksamhet så bedrivs den mer kostnadseffektivt i Umeå kommun än i jämförbara kommuner. VI ligger där på -2,4% i nettokostnadsavvikelse.

Det är inte heller så att Umeå kommun skiljer ut sig med fler HVB-placeringar. 2019 hade Lund 48 HVB-placeringar och Umeå 51. Det kan jämföras med Västerås som hade 84 och Linköping 96.

Tittar vi i databasen Kolada på kostnad för barn- och ungdomsvården så ligger Umeå på en kostnad på 2090 kr/invånare för 2018 som statistiken sträcker sig till. Lund skiljer ut sig mot alla jämförbara kommuner här med en kostnad på otroliga 1114 kr/invånare vilket är i paritet med många mindre kommuner, medan Umeå å sin sida är mer kostnadseffektiv än många för att inte säga de flesta av jämförbara kommuner som Kalmar, Karlstad, Gävle, Uppsala, Linköping, Västerås, Norrköping med flera.

Sen är frågan om vi gör DYRARE placeringar i barn- och ungdomsvården än andra jämförbara kommuner. Ska man dra slutsatser av det måste fördjupningar göras mer än att jämföra kostnader för varje kommun. Det är vanskligt och handlar både om hur man organiserat sin öppenvård, LSS-verksamhet, problematiken hos de placerade barnen och arbetssätt.

I Umeås fall har vi haft ett antal barn och ungdomar som behövt specialistvård. Det är ofta dyra placeringar där det ofta inte finns andra alternativ. Vi har från nämndens sida tittat på att bygga upp egna HVB-lösningar men funnit att det inte är lätt att ha underlag för detta.

Det område där vi däremot har legat över andra kommuner är kostnader för familjehemsplaceringar. Det handlar om att Umeå kommun under mycket lång tid varit beroende av konsulentstödda familjehemsföretag för att klara tillgången på familjehem.

Här ägnar vi mycket kraft åt att komma bort från detta och rekrytera fler egna familjehem. En strategi är framtagen och jag har själv initierat ett ”stoppbeslut” på att använda konsulentstödda familjehem. Vi ser att det ger resultat då vi för T1 2020 sänkt kostnaderna med 4 miljoner jämfört med samma period 2019. Dock är detta en lång resa att göra för alla kommuner som sitter i samma sits.

Det kan bli mycket siffror i ett sånt här blogginlägg och socialt arbete handlar om mer än pengar och statistik. Kontentan är att Umeås personal och chefer inom socialtjänsten gör ett mycket bra arbete utifrån tilldelade resurser.

Vår stora utmaning för framtiden handlar om att granska våra arbetssätt utifrån hur Umeå förändras och växer. Det förebyggande arbetet är här helt centralt för att reducera HVB-kostnader.