Till försvar för demokratin. Försvinner lokalmedia är vi blinda inför en värld i snabb förändring

Dagens viktigaste debattartikel kan du läsa här. VK:s chefredaktör Jessica Wennberg och Ingvar Näslund från SVT skriver om vikten av en fungerande lokalmedia. Utan den, så ingen levande demokrati.

Det har de helt rätt i.

Ibland brukar man tala om hotet från ”sensationsjournalistiken”. Men idag kommer hotet snarare från ”sensationspolitik” som utnyttjar underbemannade redaktioner för att ofiltrerat kunna sprida sina åsikter, eller använda sociala medier till att manipulera oss. Det är som ”the matrix” men här finns inget piller att ta om du vill veta sanningen.

Har ni ännu inte sett ”the social dilemma” på netflix än så gör det. En dokumentär som på ett bra sätt knyter ihop allt man anat och läst om sociala medier och de stora hot som vi ser mot vår demokrati.

Vi är i ett läge idag där våra liv styrs av ett antal sociala mediakanaler. Dessa dominerar fullständigt vår upplevelse av världen.

Alla inlägg och interaktioner vi gör på Facebook, Twitter, instagram och så vidare lagras och hjälper företagen att känna av vad vi gillar och hur vi reagerar för att skapa allt mer subtila sätt att påverka oss. Både i syfte att vi ska köpa mer produkter av annonsörer men också för att hjälpa högstbjudande opinionsbildare och politiker att påverka oss i olika riktningar. Ofta märker vi inte ens denna påverkan för att vi själva har själva gett dem verktygen för hur de ska påverka oss. Det är det som gör detta så mycket mer effektivt än all annan påverkan.

Dessa företag är redan idag några av de mäktigaste i mänsklighetens historia. Det vi ser på dessa plattformar, från allt som rekommenderas till uppdateringar som visas är skräddarsydda utifrån var och en av oss och vad vi gillar. Det gör att polariseringen mellan oss blir allt större och större inte minst i politiska frågor. Vi får därmed svårare att förstå andra politiska åsikter och värderingar då vi pumpas av propaganda för det vi tycker om. Samtidigt reflekterar vi inte över detta då vi tror att vi ser samma saker som andra, läser samma statusuppdateringar, nås av samma gruppinbjudningar och texter men det gör vi inte. Var och en sitter i sin bubbla och tankar varje dag input till allt starkare processorer som tar fram allt mer intrikata sätt att påverka oss i en riktning.

Vi slåss alltså mot oss själva och våra egna åsikter, om vi vill försöka förstå världen objektivt utifrån våra egna sociala medier.  Det är inte helt enkelt att vinna en sådan kamp på egen hand.

”Om man inte vet vad produkten är, så är du produkten” säger man i dokumentären. Det är inte försäljning av data som är faran här utan vad man kan göra med dem. Plattformarna är gratis men utformade för att vi ska bli beroende. Allt med att kunna ge likes, tilltaggningar och notiser är snillrikt uppbyggt för att vi ska bli beroende och ägna mer och mer tid med att sprida information om oss, för att snärja oss ännu mer.

Alla partier idag har insett att man idag måste finnas i sociala mediekanaler. På så sätt blir denna utveckling självgenererande då nya generationer nu växer upp som inte känner till något annat än sociala medier för nyhetsbevakning och politisk bevakning. Samtidigt står hela den här datainsamlingen och påverkansmöjligheterna helt oreglerade idag. Kombinationen är inte lyckad. Diktaturen i Burma använde Facebook för att dölja och missleda världen om folkmordet på muslimer.

Hur bygger man då motkrafter mot denna utveckling? Ett är naturligtvis livskraftiga partier och folkrörelser, en annan är just att lokalmedia står stark och kan bygga ett förtroende i sitt närområde för en objektiv nyhetsbevakning.

Ju äldre jag blir ju mer börjar jag svänga mig med intryck ”om att man ska inte ta demokratin för given”. Man börjar låta som sin föräldrageneration och anledningen till det är för att det är faktiskt är sant. En av förmånerna med att syssla med politik på heltid är att man också får insyn i hur bräcklig demokratin är.

Demokratin är det enda som står mellan oss och totalt barbari. Sociala medier förstärker oss att tro att just jag sitter på alla svar och att jag har helt rätt. Men i en demokrati kan inte alla ha rätt samtidigt och det är en del av att vara medborgare.

Det finns bara en sanning, visst det kan finnas olika perspektiv på detta, men det finns bara en sanning och fakta är fakta. Du har rätt till din åsikt men du har inte rätt till alternativa fakta. Och lokalmedia och public service upprätthåller denna ordning.

2 kommentarer

  1. Fredrik

    Att ha rätt har absolut inget med att ha en åsikt att göra. Rätt betyder att det går att bevisa, med andra ord så är rätt något som gäller alla. Dig och mig. Åsikter däremot är inte rätt eller fel, om inte mer på ett personligt plan typ ”detta är det rätta för mig” och här är ni politiker väldigt kassa på att hålla er i rätt körfält. Ni sprider era åsikter som om de vore sanningar, som om de vore rätt eller som om de vore fakta.

    Så är det inte. Det är åsikter och allt för sällan får vi – vanliga dödliga – höra hur ni står upp för dem som tycker annorlunda än er själva. Sällan eller aldrig får vi höra politiker säga något som liknar ”jag hör min motståndare och respekterar att han/hon/hen vill förändra samhället på detta sätt” utan istället pumpas det ut mellan raderna och till och med ibland rakt ut rena oförskämdheter som har noll meritvärde från vetenskapligt fakta utan som enbart kommer ifrån en ideologisk övertygelse – alltså sin egen åsikt som då ska antas som sann medan motståndets är lögn.

    Detta är er skapelse, ni politiker står bakom den. Inte sociala medier, tänk på det.

    Till sist, jag förstår att många vill försvara de lokala medier som finns men kanske borde lokala medier först göra upp med sin utgångspunkt till varför man existerar. Idag finns det liberala, konservativa och socialdemokratiska tidningar som stolt lyfter detta. Hur är detta en utgångspunkt i objektivitet OM man är socialdemokrat, liberal eller konservativ direkt från början? För mig är det subjektivt. Det betyder att perspektivet för journalistiken är från grunden färgad med politisk övertygelse. Det betyder att du Andreas mest troligtvis kommer ”enklare undan” i Folkbladet än i VK. Och tvärtom för Anders Ågren. När det i själva verket borde vara så att ni politiker genomskådas grundligt av all media. Jämt. Hela tiden. 24/7/365. Inte bara vart fjärde år.

    • Andreas Lundgren (inläggsförfattare)

      Många intressanta aspekter i ditt inlägg, även om jag inte håller med om allt. Åsikter är åsikter men det finns en sanning. Och fakta är fakta. Det ska man aldrig glömma bort för då öppnar man upp för fake news-retorik och Trumps systematiska försök att misstänkliggöra amerikansk press.

      Jag skulle nog säga att genom åren har jag blivit lika hårt åtgången av Folkbladet som VK genom åren, om inte mer. Att Ledarsidan har en tydlig politisk åskådning som avsändare i sina tyckande-texter ser jag som bara bra, så länge det inte smyger sig in i nyhetsbevakningen. Ett av de stora problemen idag är att media idag saknar resurser att göra den här granskningen, det betyder att den bild vi ser idag i media blir mer och mer av karaktären ”politiska utspel” som media inte klarar att filtrera. Jag är intresserad av att veta mer om vad man kan göra lokalt mot den här utvecklingen med utarmad nyhetsbevakning lokalt.

Lämna ett svar till Andreas Lundgren Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Arkiv
RSS Nytt från vk.se