Förnedringsrånen i Umeå

Idag var det debatt i kommunfullmäktige om rån och förnedringsrån. Ett ämne som berör, och det med all rätt.

För offren är detta mycket jobbiga upplevelser där det förekommer att filmsnuttar av rånen läggs upp på sociala medier, där de blir kvar under lång tid. Det är naturligtvis helt oacceptabelt.

Den här nationella trenden är inte Umeå förskonad från och även om det är få personer som begår denna brottslighet så får den stora konsekvenser för den enskilde. Bakom finns dock en annan nationell trend som vi ser inom socialtjänsterna med ökat antal orosanmälningar. För Umeå ökade antalet mellan 2018 till 2019 med nära 1400 orosanmälningar.

Från socialtjänstens sida möter vi upp detta på olika sätt. Vi har på socialdemokraternas initiativ utökat fältgruppen för att finnas mer närvarande i ungdomsmiljöer. Vi har placerat ut socialsekreterare att arbeta nära skolan för tidiga insatser. Inom öppenvården pågår ett arbete för att se hur vi kan stärka stödet till unga lagöverträdare och  stärka kommunens medlingsverksamhet.

En annan fråga där socialtjänsten måste förhålla sig till är att det idag finns föräldrar som är rädda för socialtjänsten. Man drar sig för att ta emot hjälp och vill inte ha kontakt. Det måste vi ta på allvar och lära av, socialtjänstlagen är en frivillighetslag och ska vi komma in tidigt så behövs bra relation med föräldrarna.

Men det kommer inte att räcka. Även om socialtjänsten gör sitt krävs ett samarbete med många andra aktörer och en starkare kraftsamling på systemnivå. Jag vill här peka på tre centrala punkter i det fortsatta arbetet för att Umeå ska fortsätta vara en trygg stad i framtiden:

Inga utsatta områden i Umeå
Socialdemokraterna har föreslagit att ett övergripande mål för Umeå kommun ska vara att stoppa framväxten att utsatta områden. Ett sådant mål ges då samma dignitet som 200,000 till år 2050-målet och syftet är att kommunen ska kraftsamla mot segregationen och kriminalitet. Nyckeln här är att inte tala över huvudet på ungdomar och deras föräldrar, utan att man inkluderas i samhällsbygget och det brottsförebyggande arbetet.

Nya arbetssätt och mer samverkan
Den verktygslåda som socialtjänsten och skolan arbetar med måste ses över. Vi måste ha mer samverkan för att tidigt upptäcka unga på väg in i kriminalitet, och även när de hamnat där ta de ut ur den. Att elever klarar skolan är den viktigaste brottsförebyggande åtgärden. Metoder för samverkan som använts i andra kommuner med goda resultat ska tas tillvara och implementeras. Föräldrautbildning är viktigt för att tidigt mobilisera föräldrarna i det förebyggande arbetet.

Långsiktighet
Ska man lyckas så gäller långsiktighet och målmedvetenhet. Glöm projekt, det är 10-15 år som gäller i det arbete som ska göras och det kräver en uthållighet.