Gott nytt år!
Får passa på att önska mina bloggläsare ett gott nytt år! 2020 blev på många sätt intressant i Umeås kommunpolitik där covid-19 och pandemin dominerat arbetet inom socialtjänsten. Så här på årets sista dag konstaterar jag att funktionshinderomsorgen vid senaste uppdateringen i tisdags hade 0 bekräftade fall, totalt 21 sedan i mars.
Det är mycket låga siffror och som jag skrivit tidigare till stora delar beroende av att vi har personal med god kompetens och boende som tagit sitt ansvar. Det är ett bra betyg i den allmänna smittspridning som råder ute i samhället att vi så här långt håller emot. Vi ska göra det vi kan.
Coronakommissionen har för övrigt under hösten konstaterat det jag skrev om tidigt, nämligen att satsa på trygga anställningar och heltid för personalen är en framgångsfaktor i kampen mot viruset. Jag är stolt över att få vara en av de ledande politikerna i det arbetet, och att vi har betydligt fler som arbetar heltid idag än jag tillträdde för 6 år sedan. Mer otrygghet och tillfälliga anställningar som i borgerligt styrda Stockholmskommuner är definitivt inte vägen framåt för kvalitet i omsorgen.
Vidare så var det här året då kommunen antog nya miljömål. Med ambitionen att kommunkoncernen ska vara klimatneutral 2025 och hela kommunen 2040 så är bågen spänd rejält. Det kommer att krävas att Umeå och andra kommuner i Sverige och världen tar sitt ansvar lokalt för att undvika en katastrof. Det kommer inte vara lätt men alternativet att inte göra något är värre. Värt att notera här är att Moderaterna i Umeå i detta läge tvärtom driver sänkt bensinskatt. Det kan ju vid en första anblick låta lovvärt för de som bor på landsbygden och är beroende av bil, men det är svårt att förstå logiken att stadsbor ska uppmuntras köra mera bil? Geografiska klyftor måste utjämnas så att människor inte straffas för att de bor utanför staden, men samtidigt måste de som bor i staden ta sig fram mer med gång, cykel och kollektivtrafik.
En personlig framgång jag är mycket nöjd med är att Umeå kommun numera har som övergripande mål att stoppa framväxten av utsatta områden. Detta nya mål väger lika tungt som befolkningsmålet och sätter en ambition för att vi ska göra mer för att undvika segregation och klasskillnader och att kriminalitet ska motas. I detta arbete har vi fått loss pengar till mer förebyggande arbete och tillskapande av en social investeringsfond vilket är ett steg framåt.
Min övertygelse är att Umeå måste satsa betydligt mer förebyggande i samverkan socialtjänst-skola-polis-fritid-föreningsliv för att vi ska kunna stoppa framväxt av klassklyftor och ojämlikhet. Jag kommer att arbeta för att få loss mer medel till detta under kommande år.
En annan intressant sak som hände 2020 var att de fyra allianspartierna lanserade en extrem privatiseringsagenda, kanske den mest extrema i hela Sverige. Det är svårt att förstå hur detta kunde anses som en prioriterad åtgärd under pandemin men det står helt klart att partierna nu vill sälja ut kommunal egendom och privatisera allt från hela äldre och funktionshinderomsorgen till att sälja ut hyresbestånd, städ, IT-verksamhet till att låta företag ”cherrypicka” lönsamma delar att driva och så vidare.
Det är uppenbart från budgetdebatten att slå sönder fungerande verksamhet är i princip det enda de fyra partierna är överens om. Man skiljer sig i övrigt helt i prioriteringar mellan nämnder och skattesats. Enbart Moderaterna vill sänka skatten men har detta som viktigaste fråga. Man kommer vid ett maktskifte som största parti ”tvinga” övriga borgerliga partier till en skattesänkning och ser vi var Moderaterna vill skära så var det 35 miljoner mindre till socialtjänsten. Återigen en oansvarig prioritering då vi istället behöver bygga ut det förebyggande arbetet.
Skattesänkningar är helt verklighetsfrånvänt och skulle definitivt inte gynna Umeå i detta allvarliga läge. Vi behöver klara välfärden i en svår demografisk situation som kulminerar 2026 samtidigt som vi ska stoppa segregation och klara klimatet. Då behöver vi kraftsamla, inte skära ned i välfärden för att dela ut några hundralappar till främst höginkomsttagare.
Året avslutades med att kommunfullmäktige i december antog ett nytt kulturpolitiskt program. Flera partier på högerkanten tog här chansen att vädra sitt förakt för kulturen, inte minst Sverigedemokraterna som förbannade olika kultursatsningar. Det var en högljudd ton som avslöjade att får man styra kommer kulturen att rustas ned. Man gör det under sken att man vill skära på ”finkultur” men majoriteten av kulturnämndens budget går till bibliotek och föreningarna, så det är där man kommer tvingas skära.
Moderaterna och Sverigedemokraterna använde i debatten delvis olika argumentation. Sverigedemokraterna angrep diverse kultursatsningar som me-too puman medan högerkamraten Moderaterna vill se mer kommersiell kultur som man får betala för. I slutändan är dock resultatet av dessa partiers inriktningar den samma, mindre kultur ska göras tillgänglig och kosta mer.
Man kan tänka sig att man applicerade samma argumentation på den andra delen i kommunen som arbetar med människors fritid, nämligen fritidsnämnden. Tänk om ett parti skulle föreslå mindre stöd till föreningslivet och att idrotten skulle bli mer kommersiell, vilket liv det skulle bli. Men på kulturens område tycks detta av någon anledning vara okej, när det i själva verket där precis som i fritidssektorn handlar till största delen om ideella krafters arbete som kommunen försöker stötta.
Retoriken är ofta att pengarna behövs mer inom socialtjänsten. Och att det behövs mer medel där kan man ju hålla med om, men det är ju inte där pengarna sedan går i Moderaternas förslag, de går ju till skattesänkningar. Så lite ihåligt är det ju ändå kan man tycka.
Tvärtom mot den populistiska tonen och försöken att misskreditera programmet så var hela det kulturpolitiska programmet besjälat av att nå bredden bland barn och ungdomar och det vann också bred uppslutning. Fokus på att barn och unga ska ha tillgång till kultur och just den inriktningen är extremt viktig att vi håller i nu när vi ska undvika framväxt av segregation och klassklyftor. Ska Umeå växa hållbart behöver både kultur och fritid finnas nära våra barn och ungdomar och erbjuder alternativ, vi ska inte göra det svårare för barn att välja den inriktningen.
Med de reflektionerna önskar er alla ett riktigt gott nytt år!
Senaste kommentarerna