VK:s artikel om socialtjänsten innehåller felaktigheter

VK skriver i dagens tidning om arbetsmiljöarbetet inom Socialtjänstens myndighetsutövning. Nämndens utredning över arbetsmiljön har presenterats och tidningen rapporterar om detta. Tyvärr har det smygit sig in felaktigheter i reportaget om vad rapporten säger. Och jag tar upp det här nedan:

Inga tecken på utbredd tystnadskultur

Det utredarna berättade för nämndens ledamöter vid nämndens sammanträde 25 januari var att de inte ser några tecken på att det skulle finnas en utbredd tystnadskultur inom myndighetsutövningen, En uppgift som cirkulerat bland inte minst media och olika politiska företrädare det senaste året. Man berättade att det man snarare ser är att det finns en stor vilja till öppenhet.

De säger utredarna till oss efter att ha fångat in synpunkter från personalen. Svarsfrekvensen var 84%.

Detta utelämnar VK och skriver istället att jag som ordförande ”upplever” att det finns en ”hög ambition och öppenhet på arbetsplatsen”. Det är inte jag som kanske enbart ”upplever” att det finns en hög vilja till öppenhet, utan det är vad utredarna presenterade för nämndens ledamöter vid nämndens sammanträde den 25 januari.

Det är utredarna som presenterat för nämnden att de inte ser tecken på tystnadskultur. Det är inte min sak att ha en subjektiv åsikt om det förekommer tystnadskultur eller ej, utan det ska grundas i faktiska omständigheter. Finns tystnadskultur så ska den bort omedelbart, men det är inte vad nämnden fått till sig av utredarna och den här utredningen.

Feelgood skriver vidare:

”Det som framförs fungera väl på det stora hela av medarbetarna är att enhetschefer och gruppledare är öppna för samtal och dialog. Det gäller både samtal rörande den egna arbetssituationen och det som rör det organisatoriska samt det som fungerar och det som skulle fungera bättre. Medarbetarna upplever sig överlag lyssnade på och beskriver att enhetschefer och gruppledare uppmuntrar tyckande och tänkande. Likaså beskrivs av gruppledare, att de har en nära och öppen dialog med enhetscheferna”

Artikeln tar inte upp vad dagens anställda säger om bemötande

I rapporten konstateras att ”i förevarande arbete framkommer vad gäller öppenheten mellan medarbetare och ledningsfunktioner, att den generellt är god” och att ”medarbetare uppfattas känna sig trygga att bli bemötta av gruppledare och enhetschef på ett respektfullt sätt”. Däremot pekar man på att för att stärka öppenheten ytterligare handlar det om återkoppling på organisatorisk nivå och göras delaktig i detta, inte minst vad gäller varför personer slutar och organisatoriska förändringar.

VK skriver dock om detta att ”när det gäller öppenheten att ”när det gäller öppenheten på arbetsplatsen på arbetsplatsen upplevdes bland medarbetarna ett större respektfullt bemötande från kollegor medan en majoritet inte upplevde det från chef”

Problemet är bara att det är inte det dagens anställda säger. Det man skriver om i rapporten är intervjuer med ett antal medarbetare som slutade 2021.  Men det framgår inte och inte heller att Feelgood skriver att ”det låga antalet svar och den relativt låga svarsfrekvensen gör det svårt att dra slutsatser kring huvudsakliga åtgärder till varför 18 medarbetare slutade 2021”

Återigen som jag skrev så säger de 84% av dagens anställda som blivit intervjuade: ”medarbetare uppfattas känna sig trygga att bli bemötta av gruppledare och enhetschef på ett respektfullt sätt”. Det är den nulägesbild som just denna utredning ger och som vi alla behöver förhålla oss till.

Företagshälsovården har aldrig varit självändamål för (S)

Den andra felaktigheten rörande (S) är att VK skriver att:

”För Socialdemokraterna var det viktigt att facket och skyddskommittén valde att utredningen skulle utföras tillsammans med företagshälsovården.”

Det här är inte korrekt och är nog ett syftningsfel. Men det faller in i den gamla ”dolkstötslegenden” om att (S) skulle ha blockerat en extern utredning. Socialdemokraterna har aldrig uttalat eller drivit att specifikt företagshälsovården skulle väljas att utreda detta. Däremot att en utredning ska tas in för arbetet och att de fackliga organisationerna ska ha inflytande över utformning.

Vi har varit tydliga med det vi vill är att de fackliga organisationerna ska vara med och bestämma över vilket stöd som ska tas in och hur den här processen ska gå vidare, då de är del i skyddskommittén. Det har varit centralt för oss och utgör kärnan i den svenska modellen där fack och arbetsgivare samverkar och tar gemensamt ansvar över arbetsmiljön, enligt rådande delegation.

Som nämnden tidigare beslutat lämnade vi öppet om företagshälsovården eller annat externt stöd skulle anlitas, det var upp till parterna och då specifikt facklig part då vi ville att parterna skulle hitta samsyn i skyddskommittén. Det är Socialdemokraternas linje och inget annat. Och för den delen alla övriga partier också utom ett. Den lösning som parterna landade i var att anlita specifikt företagshälsovården och då jobbar vi vidare med det och stöttar parternas beslut.

Bred samsyn

Utredningens resultat och rekommendationer ska nu arbetas vidare med. Såväl skyddsombud som fackliga organisationer och arbetsgivaren ansåg att utredningen kan ligga till grund som underlag för fortsatt arbete, vilket bådar gott. Vi behöver nu hjälpas åt i bred samsyn med att stötta våra socialsekreterare där arbetsbelastningen är hög pga högt inflöde av ärenden.

Nämnden kommer att följa arbetet, få återrapport och underrättas vad parterna behöver för ytterligare stöd.

9 kommentarer

  1. Karl-Gustav Sjöström

    Artikels utelämnande av viktiga delar i utredningen av arbetsmiljön att VK visar tydligt att VK i tidigare artiklar i ämnet velat få läsarna att tro att missnöjet med arbetsmiljön skulle gälla hos ALLA anställda. När nu utredningen visar annat, redovisar man inte det! Du har all anledning att vara förbannad och även tappa en del av förtroendet för VK. Dess värre torde det vara fler som läser VK än som följer vad som skrivs i VK-bloggen.

  2. Karl-Gustav Sjöström

    Aldrig någonsin tidigare under mitt mångåriga bloggande i VK har en kommentar som jag gjort blivit så uppmärksammad som den här. Insatta i förhållandena inom Umeå kommuns socialtjänst om vad som hänt i ett speciellt ärende har ringt mig. Dessutom har jag fått en offentlig handling, som på 15 sidor utförligt beskriver turerna kring just det ärendet. Hur man än tolkar VK:s redovisning av den utredning som Andreas L är så missbelåten med, så är det tveklöst så att arbetsmiljön för de två inblandade socialsekreterarna inte kan uppfattas på annat sätt den allra tänkbart dåliga. Det samma gäller också det sätt som deras chefer behandlat dem på.

    Jag trampade således ordentligt i klaveret, när jag i min förra kommentar så totalt fogade mig i Andreas L:s kritik av VK:s artikel.

    • Andreas Lundgren (inläggsförfattare)

      Bloggen modereras inte 24-7 vilket gör att det kan bli fördröjning på modereringen, inte sällan i väntan på kommande inlägg. Uppenbara inlägg skrivna av troll-arméer, personer som uttrycker eller uttryckt sig rasistiskt, sexistiskt eller homofobiskt tas inte heller in mm.

      När det gäller enskilda klienter eller personärenden är det inget som kommenteras på denna blogg då jag varken kommenterar detta och detta inte heller är ett forum för spridande av personuppgifter. Förutom att jag är ansvarig för vad som tas in på bloggen i form av kommentarer, så har jag ett ansvar som ordförande i nämnden att inte sprida uppgifter.

      Låt mig bara säga att en god tumregel i livet i stort är att alltid lyssna av och se till att man försöker ha en bred bild innan man hävdar att något är på det ena eller andra sättet. Det är särskilt användbart när det gäller situationer där människor far väldigt illa eller för den delen hängs ut som klandervärdig. Då ska vi ha starka system som kan granska och ge vägledning om vad som är vad.

      Inom socialtjänsten är det Inspektionen för vård- och omsorg som är tillsynsmyndighet. Det är den instansen som granskar om Socialtjänstens handläggning brustit eller inte.

      Gäller det personalärenden så är det parterna som genom förhandling har hand om detta(eller den enskilde själv som kan gå till tingsrätten om man saknar facklig anslutning). Till sist avgör arbetsdomstolen om parterna inte kommer överens.

      Finns det brister i arbetsmiljö så har vi ett system med skyddskommittéer som ansvarar för att följa arbetsmiljöarbetet.

      Således så ska vi ha och har system som fångar upp olika händelser som kan ske i en kommunal förvaltning. Tar man arbetsmiljö så kan det finnas olika bilder av något och då är det viktigt att det kartläggs och följs upp.

      Mitt inlägg här handlade specifikt om det stora arbete nämnden gjort tillsammans med de fackliga organisationerna utifrån bland annat uppgifterna om tystnadskultur. Här har VK skrivit rena felaktigheter och det är enkelt att kolla upp. Man har helt enkelt klantat till det och blandat ihop saker. Den här specifika utredningen med 84% svarsfrekvens ger inget stöd för att det nu förekommer en omfattande tystnadskultur inom myndighetsutövningen.

      Även jag vet att det finns starka känslor och åsikter om vad som är vad efter 1,5 års mediaskriverier. Det är just därför det är så viktigt att det arbetsmiljöarbete vi gör ska utgå från den fakta vi kan få in om hur personalen upplever det. Varken jag som ordförande eller någon annan ledamot ska gissa sig fram, utan kartläggningar behöver göras, sen ska åtgärder planers, verkställas och följas upp.

      Nu har fackliga organisationer och skyddsombud gett klartecken för att den här rapporten kan ligga till grund för fortsatt arbete. Då utgår vi från det, låter parterna arbeta vidare och följer upp arbetet.

  3. Karl-Gustav Sjöström

    Härmed har du mångordigt konstaterat att du, inblandade fackliga organisationer och skyddsombud inte i den 15-sidiga beskrivningen, som de två utköpta socialsekreterarna presenterat i ärendet, noterat vare sig de väl beskrivna bristerna i arbetsmiljön eller de uppenbara bristerna i ärendets handläggning.

    Jag kan även utifrån din kommentar förstå att du som ansvarig ordförande i din nämnd nu lugnt lutar dig tillbaka i trygg förvissning om att du i din roll inte gjort minsta fel. Såväl stödet från socialdirektör som från kommunens högsta politiska ledning gör förstås detta fullt möjligt för dig. Vad ditt samvete ändå kanske säger dig är förstås helt privat och lika ”sekretessbelagt” som så mycket annat i detta pinsamma ärende.”

    • Andreas Lundgren (inläggsförfattare)

      Jag skrev tidigare en kommentar till dig att enskilda ärenden och personalärenden varken kan eller tänker jag kommentera på min blogg. Ditt svar är då att dra upp ett personärende och uppenbarligen vilja att jag ska kommentera detta?

      Det är inte jag som förtroendevald eller någon annan förtroendevald som hanterar och tar ställning till arbetsmarknadens parters hantering av enskilda personärenden eller när det exempelvis brister i anställningen i ärenden, det är inte så gången är. Och vi ska inte heller vara inne i specifikt detta ärende även om du verkar vara väldigt säker på vad som är vad. Det vi ska se till är att vi ska ha en god arbetsmiljö för våra anställda där exempelvis inte tystnadskultur förekommer. Finns sådant så ska det omedelbart bort.

      När det gäller arbetsmiljön har nämnden fått till oss många olika besked om hur läget varit inom socialtjänsten. Och det har bekymrat mig och andra ledamöter eftersom vi inte har råd att tappa en enda socialsekreterare. Därför har vi bekostat och gjort en stor utredning på nämndens initiativ. Resultatet av den är att såväl facklig part, skyddsombud och arbetsgivaren tycker att denna utredning ger en god bild av hur läget är just nu, inte igår och inte imorgon utan just nu. Sen kan det finnas en mängd olika bilder likväl. Men skyddskommitténs arbete måste baseras på underlag.

  4. Karl-Gustav Sjöström

    Jag har aldrig menat att du skulle kommentera det enskilda det enskilda ärendet. Däremot borde du känna all anledning att kommentera den nesliga behandling som de båda ansvariga visselblåsarna drabbades av trots löfte om motsatsen från dig personligen. En behandling som till sist ledde till att de fick ”sparken” via utköp.

    Du är förvisso inte chef över de ansvariga chefer, som enligt vad som framkommer av visselblåsarnas skrivelse, så bristfälligt hanterade ärende. Ditt löfte om uteblivna repressalier måste förstås ses mot den bakgrunden. Det var naturligtvis förvaltningens högsta chef, som skulle ha sett till att det löftet infriades. Egentligen är det därför hon som borde kommentera just den delen. Men att göra det blir förstås svårt, eftersom hon ju då måste medge att hon brustit i sin arbetsledande roll över sina underchefer.

    Du skriver att du och andra förtroendevalda inte ”hanterar och tar ställning till arbetsmarknadens parters hantering av enskilda personalärenden”. Umeå kommun som arbetsgivare ÄR ju en part på arbetsmarknaden! Så nog är det svårt att tro att inte du i betydande mening både ”hanterat och tagit ställning” i det aktuella personalärendet.

    Jag utgår från att jag slipper gå via Facebook igen för att få dig att kommentera detta. Att gå den vägen skulle dock hålla ”grytan kokande” längre, om det nu mot förmodan skulle vara det som du önskar.

    • Andreas Lundgren (inläggsförfattare)

      Nu har jag två gånger till dig skrivit att jag inte kommenterar enskilda personärenden eller personalärenden på min blogg, och ändå fortsätter du med samma frågor om två medarbetare. Detta blir det sista inlägget i detta specifika spörsmål.

      Nej, självklart så är varken jag eller andra ledamöter i nämnden in och ”hanterar” eller ”tar ställning” i enskilda personalärenden. Dessa hanteras enligt den ärendegång som gäller mellan parterna. Är parterna inte överens så kan man gå vidare till arbetsdomstolen för avgörande.
      Inte heller ägnar sig ledamöter i nämnden åt repressalier mot anställda. Tvärtom, och där talar jag nog för samtliga ledamöter i nämnden, så anser vi det helt centralt att vi har anställda som är engagerade och säger vad man tycker. För egen del var jag innan jag blev ordförande för nämnden, i många år såväl arbetsplatsombud som sektionsföreträdare för Kommunal och vet värdet av att vi har anställda som vågar säga vad man tycker.

      Vad nämndens ansvar är i detta är att ta ett övergripande ansvar för arbetsmiljön. Det är därför när vi nåtts om dessa uppgifter kring att det skulle finnas en tystnadskultur tagit initiativ till att detta ska utredas i nära samverkan med de fackliga organisationerna.
      Den utredningen är nu klar och ger inget stöd för att det i dagsläget skulle finnas en utbredd tystnadskultur inom myndighetsutövningen. Såväl de fackliga organisationerna, skyddsombuden på enheterna och arbetsgivare anser att utredningens resultat går att använda för det fortsatta arbetet.

  5. Lars Norén

    ”Resultatet av den är att såväl facklig part, skyddsombud och arbetsgivaren tycker att denna utredning ger en god bild av hur läget är just nu, inte igår och inte imorgon utan just nu.”

    NEJ Andreas Lundgren allt är inte bra NU.

    ”Och det har bekymrat mig och andra ledamöter eftersom vi inte har råd att tappa en enda socialsekreterare.”

    ”Däremot borde du känna all anledning att kommentera den nesliga behandling som de båda ansvariga visselblåsarna drabbades av trots löfte om motsatsen från dig personligen. En behandling som till sist ledde till att de fick ”sparken” via utköp.”

    ”Den utredningen är nu klar och ger inget stöd för att det i dagsläget skulle finnas en utbredd tystnadskultur”

    Min sammanfattning av denna historia.
    Socialtjänsten har förlorat väldigt många socialsekreterare på grund av den rådande situationen. När två socialsekreterare kraftigt säger ifrån med sakliga grunder, för att de vill förbättra de rådande omständigheterna, så sparkas de.
    I dagsläget ser du Andeas Lundgren inte att det finns någon tystnadskultur, jag kan dock mellan raderna läsa att den kulturen bara blivit kraftigare genom avskedandet av dessa socialsekreterare.
    Nu är allt bra enligt Andreas Lundgren. NÄE, ingen vågar säga något enligt senaste utredningen, är det vad du anser vara bra?

    Men hur går det för oss föräldrar som blivit misshandlade av Socialtjänsten?

    De goda socialsekreterare som ville rätt får sparken, vi lämnas kvar med en del av dem som inte utför ett bra jobb.

    Hur går det för våra barn?

    Vart är vårt samhälle på väg?

    Från en av de många enskilda fallen som drabbats.

    (Citaten ovan är från tidigare inlägg av Andeas Lundgren och Karl-Gustav Sjöström på Andreas blogg).

    • Andreas Lundgren (inläggsförfattare)

      Hej Lars,

      jag kommer inte kommentera enskilda personalärenden på denna blogg och jag tror du också förstår att enskilda politiker inte kan och inte heller ska lägga ut texten om vad man anser i individärenden eller i personalärenden. Det är helt enkelt inte så svensk myndighetsförvaltning är uppbyggd och tur är väl det.

      Självklart är det så att varken jag eller andra förtroendevalda i Individ- och familjenämnden tar lätt på uppgifter om exempelvis tystnadskultur eller åsikter om att medarbetare utsätts för repressalier. Och vi har ingen tolerans för att det ska förekomma. Det är ju bland annat därför vi nu utrett detta så noga kring rykten om tystnadskultur, men resultatet ger inte stöd för att det skulle förekomma. Och då kan man ju som du då verkar tycka att det är fel på utredningen, men här har vi nu de fackliga organisationerna och skyddsombuden som säger att utredningens resultat ändå ger en bild av hur det ser ut. Och det utredningen konkret visar är att när man frågar personalen så finner man inget stöd för specifikt tystnadskultur inom myndighetsutövningen idag.

      Sen är jag inte så dum att jag tror att allt på en arbetsplats behöver vara rosenrött för det, men nu har vi ett resultat om just de här delarna och då förhåller vi oss till det. Vi har kvar ett stort arbete kring arbetsbelastning att göra.

      Vid sidan av detta kan även enskilda vara missnöjda med hanteringen av sitt ärende. Men då måste man särskilja på saker och ting. Vi talar nu om tystnadskultur och det handlar om arbetsmiljö som då hanteras inom ramen för de rutiner som gäller kring arbetsmiljö. I det här specifika fallet så var politiken noga med att de fackliga organisationerna hade stort mandat att avgöra vilken extern part som skulle göra undersökningen, skulle det vara företagshälsovården eller annan extern part. Och där enades man om Feelgood. Jag undrar vad de fackliga organisationerna sagt om politiken struntat i arbetsmiljödelegation och skyddskommittérna och börjat bedriva ett parallellt arbetsmiljöarbete utan parterna? Det hade inte varit särskilt lyckat.

      Är man å andra sidan missnöjd med sitt ärende så finns en gång för hur det ska hanteras och hur det ska anmälas till ansvarig tillsynsmyndighet. Där IVO som är den mest kompetenta granskaren att avgöra om socialtjänsten brustit eller inte i sin handläggning. Detta är alltså alltid en extern granskare som tittar på detta.

      mvh

      Andreas

Lämna ett svar till Karl-Gustav Sjöström Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Arkiv
RSS Nytt från vk.se