Byskolornas vara eller icke vara

 Det mest diskuterade samtalsämnet i Nordmalings kommun just nu är byskolornas vara eller icke vara. Jag och min man flyttade tillbaka till Mullsjö för snart elva år sedan. Valet för oss var enkelt, vi ville bo nära naturen och vi ville att våra framtida barn skulle få växa upp i en by och få gå i en liten skola. Det är alltså inte slumpen som har avgjort att vi bor där vi bor idag utan det var ett aktivt val och det tycker jag är väldigt viktigt i detta sammanhang, de föräldrar som har sina barn i de nu nedläggningshotade skolorna har precis som jag och min man gjort ett aktivt val då de valde att placera sina barn i de aktuella skolorna.

Jag tycker att det är väldigt konstigt att majoriteten inte vill lyssna på de föräldrar och bybor som berörs, det är faktiskt kommunens invånare som har röstat och valt vilka politiker som ska representera dem i kommunfullmäktige och då tycker jag att det åligger oss politker att lyssna på de personer som vi representerar. Det var väldigt tydligt på det senaste kommunfullmäktigemötet att de hot om nedläggningar av skolor som nu finns berör många personer. Vi har aldrig, vad jag vet, haft så många åhörare på plats i salen. 

Otaliga är även de föräldragrupper, byaråd och liknande som har lämnat in skrivelser, namnlistor och olika förslag på besparingar som innebär att byskolorna kan räddas. I den återremiss som vi fick igenom ville vi att alla dessa förslag skulle gås igenom och utredas och så ville vi att hela Barn –  och utbildningsförvaltningens verksamhet skulle genomlysas av en extern person för att vi skulle kunna kontrollera hur all verksamhet ser ut och var det "läcker" pengar. Detta ville vi skulle göras innan vi bestämmer vilka besparingar som ska göras. Nu blir det inte så. Nu driver majoriteten på frågan och vill att den ska avgöras redan den 13/6. De menar att en utredning som gjordes 2008 räcker som genomlysning, men jag håller inte med. Mycket har hänt under de senaste fem åren. 

Ett argument som vi ofta hör från majoritetens sida för att lägga ner byskolorna är att de är för små och att lärarlegitimationerna ställer till problem. Jag anser inte att skolor med ca 70 elever är för små. Sedan håller jag med om att behörighetsproblematiken ställer till det. Jag menar dock att det finns en lösning på detta. Vi måste organisera om våra skolor i kommunen. Vi måste se till att så många behörigheter som möjligt finns på varje skola och där behörigheten saknas får vi lösa det genom att lärare jobbar på olika skolor under olika dagar. Redan idag åker slöjd – och musiklärare ut i byarna för att undervisa och då undrar jag, varför kan inte t.ex. en engelsklärare göra samma sak? Alla lärare är ju anställda i kommunen.

Vi har också fått se väldigt ensidig forskning då det gäller byskolor och jag anser att vi inte kan omyndigförklara de föräldrar som har valt att placera sina barn i dessa mindre skolor. Vi kan inte säga att någon annan än de vet bäst vad som är det bästa för deras barn. Vi måste låta dem få ha kvar valfriheten. Redan idag kan ju alla placera sina barn inne på centralorten om de vill.

Jag är mycket medveten om att vår ekonomi just för tillfället inte är så rolig. Vi måste spara pengar. Vi i de borgerliga partierna la fram ett annat förslag på hur vi kan spara pengar utan att stänga byskolorna men det förslaget gick tyvärr inte igenom. Jag tror på framtiden. Jag tror på inflyttning. Jag tror på att vår ekonomi kommer att bli bättre, men inte om vi gör på detta sätt. Den inflyttning som sker idag sker i byarna och där har skolorna en avgörande roll. Man väljer att flytta till en by som har en skola.

Än är inte slaget förlorat, än ger vi inte upp! Jag vill passa på och tacka för det stöd jag och många med mig får i kommunen. Aldrig har jag som politiker fått så mycket positiv feedback, så många telefonsamtal, mail och spontana samtal överallt ute i kommunen. Det betyder mycket då de gäller att orka fortsätta kämpa och jag hoppas att ni också fortsätter kämpa och fortsätter försöka påverka politiker! Jag hoppas att majoriteten ändrar sig och att vi kan fortsätta låta föräldrar och barn bestämma själva!