Where the streets have no name

Hon kan inte vara mer än fyra år gammal. Marken på skolgården är torr och dammet lägger sig som ett rött lager över våra bara ben och armar. Hettan är påtaglig. Hon sträcker sina armar mot mig med en blick som är ung och gammal på samma gång. När jag håller om henne tänker jag att jag aldrig kommer att släppa taget. Hon är varm, hennes omfamning villkorslöst intensiv. Som om hon känner värmen från en vuxen för första gången. Det är ett ögonblick jag kommer att bära med mig så länge mitt medvetande tillåter det.

Hon släpper taget och går vidare. Mot de andra barnen mellan de torftigt teglade byggnaderna. Vi befinner oss fem timmar söder om Malawis huvudstad Lilongwe. Mina egna barn, sex och sju år gamla är med oss. Ögonblicket med den undernärda flickan berör mig på ett sätt som är överväldigande. Jag undviker generellt situationer som berör. Jag tål det helt enkelt inte. Det gäller filmer såväl som verkliga situationer. Den här situationen har jag valt. Vi har valt den. Vissa av barnen springer fem kilometer enkel väg till skolan. Fattigdomen är så påtaglig att det är svårt att förstå. Men det finns både glädje och hopp. Åtminstone som det ser ut. Våra egna barn sluter sig inför det gigantiska glapp i tillvaron som vår resa skapar.

Ett halvår senare. Vissa situationer går inte att undvika. Som när barn i bekantskapskretsen blir svårt sjuka. Jag kan inte förstå vad barnen själva, syskon och föräldrar går igenom. Men det berör mig på djupet. Tänker att det blir påtagligt först när det inte går att rationalisera. Det kan hända vem som helst. När som helst. Konsekvenserna i de tankarna är avgrundsdjupa. Livet är förgängligt. Och det är inte i morgon det är förgängligt. Det är just nu.

Den lilla flickan i Malawi kommer jag aldrig att se mer. Hon lever förhoppningsvis. Kanske kommer hon växa upp och bidra till ett bättre land för sig själv och sina kamrater där på skolgården. Malawi har, sargat av brist på föda, politiskt struktur och Aids, en befolkning som till 47% består av personer som är under 15 år. Läs det igen: Nästan varannan person är under 15 år.

Världen blir sakta bättre. All fakta tyder på det, även om det är svårt att förstå en del dagar. Vissa öden och kamper som utkämpas känns nästan outhärdliga bara att bevittna. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att utkämpa dem.

Vi tänker på dig J!