Maggie Swande, Robertsfors

kurs hela helgen

Av , , Bli först att kommentera 0

Hoppade upp Lördagsmorgon med ett glatt skrik och for på en två dagars ledarskapsutbildning,
Inspirerande dagar med trevliga människor och god mat på Medlefors folkhögskola.
Jag hoppas att jag kan spara inspirationen länge i kroppen. Och omvandla det jag lärt mig så jag kan ha nytta av det i mitt liv.

Jag gick och längtade till 1 Maj

Av , , Bli först att kommentera 0

Vi i Ånäset hade förberett oss så gott det gick,
Vi skulle fixa musik, sånghäften och vi skulle duka i Diamanten för fikat efter 1maj tåget.
Vi infann oss strax efter nio på fredagsmorgonen vi dukade och kokade 150 koppar kaffe, ordnade med rosorna och tårtorna,
Bar ut fanor och standar, som det ska vara en dag som denna, vi hade en stor bergsprängare med gamla röda sånger, vi monterade spelaren på en pirra så vi skulle slippa bära den men det gick inte det skakade så att vi fick till att börja med bära pirra och spelare så inte tåget skulle gå ifrån oss,
Allt gick bra, Peter Olofssons talade om jobben, krisen och hur vi ska ta oss ur den.
Sen gick alla hem med en ros och vi handdiskade bort 100 kaffekoppar, 100 tårtfat och gjorde så snyggt vi kunde efter oss, tack ni som var kvar och hjälpte oss.
Sen for vi hem och sov.

Lördag var det tänkt att vi skulle åka till stugan men jag fick så mycket att tvätta så vi blev hemma. På söndagen stod jag två timmar utanför ICA Ånäset och samlade in pengar till RIX FMs Gert Fylking och Robban som kommer förbi på E4;an den 20 maj. Dom samlar ju in pengar till prostatacancerforskningen, jag fick ihop 1020 kronor.
Det mest fantastiska var att jag fick 60kr av en tonårsgrabb.
det hade jag inte väntat mig.

Jag tog burken med mig till Driften och tiggde pengar av pojkarna där.
I dag är jag lite ledbruten för vi var och spelade bowling i går, vi kidnappade Gunborg som gått i pension och bjöd henne på mat och ett roligt spel. Det var första gången jag sett en bowlingbana så det tog en stund innan jag fatta hur jag skulle göra.

I kväll ska vi äta surströmming någonstans i Lövånger.
SEN MÅSTE JAG STÄDA.
För det kommer kärt främmande på fredag.

i spänd förväntan.

Av , , Bli först att kommentera 0

Norén, den kringflackande flygande sörlänningen är kommen hem, med sig hade han den utlånade hunden, den nakne kinesen. Så nu är ordningen återställd i lilla huset i byn.
Pluppe-vovven är solbränd och mager efter en månads vistelse i Stockholm, men Stadspojken är fortfarande tjock och vinglig.
Vi har varit på plakatmålning, inför 1;a Maj , en mycket rolig kväll som brukar urarta, som när man ska rimma till julklappar ungefär. Förslagen på vad som ska stå på plakaten brukar vara väldigt konstruktiva som;
Staten och kapitalet sitter dom i samma båt?
Lägg er inte i – Ner med demokratin,
Drick mer mjölk från Ånäset,
Nattdagis 24-7 behöver vi det?
Behöver vi en dag som 1;a Maj ? Att folk i andra länder har blivit skjutna till döds för sin kamp för att få demonstrera 1;a Maj kan man inte förstå. Att andra folk måste slåss för friheten att säga vad man tycker. Vi som inte ens ids gå och rösta in folk till EUvalet den 7 juni, men sen klaga på vad som bestäms där det har vi mage att tycka till om.
Vårt land i Demokrati, frihet, fred, solidaritet, jämlikhet och kärlek ska vi vara rädda om.
Ligg inte på soffan och låt någon annan bestämma åt dig.

En ledig helg med vedermödor.

Av , , 1 kommentar 0

Söndagsmorgonen började med att Norén lämnade mig och ögonstenen Lena, Så vi gick i pyjamas hela dagen, vi kastade ut alla sänkläder och en del mattor över räcket och piskade dem, på fredagskvällen fick jag ett glas rödvin när jag låg i sängen och facebookade av stadspojken, som jag naturligtvis somnade ifrån, när jag vaknade for jag ut med armen och slog ut glaset i klockradion som började fräsa och ryka. Jag vågar inte testa om den lever för då ryker väl alla säkringar. Tvättmaskinen gick hela dagen och vi skruvade ner ett databord som stod i Lenas rum för att få bättre plats, vi bar in och ställde bordskivan och benstativet mot Stadspojkens garderober så när han kommer hem får han inte upp dörrarna,
Jag lärde Lena svära, för när vi bar bordet ställde jag ner det på min vänstra stortå, precis vid nagelbandet. Vi bar upp ett smalt skåp och ställde även det på min vänstra fot, En fin liten soffa fick plats i rummet via min fot och vi hittade fina indiska kuddar som vi la i soffan. Lena målad om skåpet vitt och en litet bord som hon ska ha till nattduksbord. Börjad dammsugningen av hela övervåningen med att köra över min fot, Vi åt kladdkaka och grädde till lunch klockan två och Lena stekte sina egenhändigt första pannkakor till middag kl åtta, den sista blev perfekt.
sen spikade jag upp en klocka i sovrummet med en sko varpå klockan slutade att gå, det upptäckte jag med förfäran i morse när jag trodde att jag försovit mig. Jag drömde att kommunalrådet och kommunchefen blivit hemlösa och att de fick sova skavfötters i min utdragssoffa så jag vaknade med en sprängande huvudvärk, Jag tappade rullarna till håret i toaletten och råkade hårspraya mig rätt in i örat innan jag for iväg till jobbet. Livet är då ett äventyr.

Vad kan man förvänta sig av en dag som börjar med att man måste stiga upp?

Av , , Bli först att kommentera 1

Tidig lördagsmorgon vaknar man med ett glatt skrik, mycket ovanligt för en innekatt som jag.
Stadspojken har fått komma hem från sjukhuset, något stukad, med insikten om att han inte är odödlig.
Döden flåsar oss alla ständigt i nacken, en del fattar det inte och en del är hårt drabbade genom hela livet. Sorg träffar en som en smäll rätt i magen och hur man än gör kommer man aldrig undan, man sveps med, naken och sårbar. Men på denna punkt är livet rättvist! Vi har alla 24 tim/dygn att leva och en död var. Direkt man föds är man dömd till döden.

Stadspojken är hemma vinglig och lite stukad men han har haft Sötnosungen och Ögonstenen Lena hemma på Påsklov, hon har dragit ut honom på stärkande promenader med stavar varje dag runt Ånäsetbygden.

På jobbet är det väl snart klart med den nye samhbyggnadschefen, Peters princip råder med full kraft även i denna lilla kommun och jag ser med häpnad på, Jag är ingen byråkrat så jag ställer till med kaos och förtret var jag drar fram. Jag har inte anpassat mig till byråkratins regler, jag vägrar inlemma mig i systemet. Inte bara Peters princip råder utan även Parkinsons lag. Men om detta har jag skrivit förut. Är det någon som vill att jag ska utveckla detta resonemang så bara ge mig en kommentar om att så är fallet så sätter jag igång.
Laurense J. Peters; teori om byråkratins växande av egen kraft är otroligt fascinerande läsning så egentligen skull jag startat en bloggstudiecirkel i ämnet. -Men så. Nog om detta.

Lilla mamma har varit ute och rest, hon skulle åka till sonen som bor i Gävle över Påsken och som vanligt viste ingen om hennes resa, inte förrän en busschaufför ringde ifrån Tierp och berättade att lilla mormor satt i hans buss på väg mot Uppsala, Panik bröt ut i huvudet på mig och senare fick jag veta även på svägerskan som stod på Gävle busstation och inte hittade svärmor, han frågade var han skulle släppa av henne, tanten är 82 år och har hjärtfel, inga telefonnr hade hon med sig och ingen svarade på någon telefon som någonsin funnits i Gävle denna sena kväll. Vi bestämde fort och lätt att hon fick åka med till Uppsala och sen byta till norrgående buss och nya chauffören såg till att hon kom välbehållen till Gävle något senare än beräknat. TACK busschaufförer för att ni tog hand om lilla mamma så bra.

I går var jag på Medlefors folkhögskola, jag och några andra tanter landade redan torsdagskväll och väl där fick vi fika och en trevlig pratstund. Vi tänkte att vi skulle simma i den trevliga poolen som finns där, men neéj , den var avstäng och besvikelsen var stor, jag hade ju rusat runt och letat en, visade det sig på tok för liten baddräkt för detta tillfälle och glatt mig så, Svea frågade om vi skulle dela på en starköl för att trösta oss men hon hade tagit fel så vi tre fick dela på en lättöl och gå och sova.
Hela fredagen gick åt till S-kvinnors verksamhetsplanering för Distriktet, en trevlig dag.

I dag lördag ska arbetarekommun ha verksamhetsplanering hela dagen och i morgon ska jag fara på ABFs Årsmöte, sen är väl Årsmötesepidemin över för denna vår

Inget blir som man tänkt

Av , , 1 kommentar 1

Förra påsken när vi precis lagt oss i snödrivan för att sola, jag och Helena, ringde Therese, min goaste vän och berättade att hennes svärmor låg på sitt ytterst och fråga om ja kunde hämta hennes tre barn? Självklart! Och hela påskhelgen fylldes av barn som verkligen behövde omsorg, och av oro och sorg. Svärmodern dog på påsklördagen,
I år planerade vi att den galne ryssen med ny flickvän och mina söner med familjer skulle komma och äta, sitta hela nätter och sudda och trivas med oss, men hur gick det? Intet. Urbans barn spyr, Fredrik min äldste son hänger hela helgen under taket på IKSU i nått saneringsjobb och Stadspojken Norén gjorde en förbjuden åtgärd på skärtorsdagen, han spelade dåliga låtar på spotify, alltså verkligen konstiga dåliga låtar och det bara för att Yrvädret Lena skulle bli upprörd, det blev vi båda två, för en del låtar borde aldrig spelas in, och för att riktigt busa till det så headbanga han i takt med den förfärliga musiken, och senare på kvällen blev han konstigt yr i huvet, han låg hela långfredagen och var konstig och ni som är våra facebookvänner vet att jag körde in honom till sjukhuset på lördag, ögonen liksom hoppar i huvet på honom. Han mår lite bättre nu men han ligger på Stroke enheten och längtar efter en laptopp. Måste han välja mellan en laptopp och mig skulle jag vara tvåa. Vad han ska ha en dator till när han inte kan fästa blicken vet jag inte men hans devis är "inte utan min dator" vi får väl hoppas på en blogg från insidan av strokenheten, Han är dock inte OK i huvudet.
Jag sitter ensam i Ånäset och försöker lugna Urmodern (Noréns mamma) över telefon. Och alla andra oroliga, Fort är det gjort att livet tar en annan vändning så nu är det bara att frysa steken plocka bort grillen och vänta på nästa steg i livet.

Är jag en bitterf…. ?

Av , , Bli först att kommentera 1

Idag raderade jag en väns telefonnr ur mina telefoner och det känns konstigt. Förra helgen var
jag på Ansia, Lycksele och var med på S-kvinnor Västerbottens Årsmöte,
Möten med bara kvinnor är alltid trevliga, att vara med i Kvinnoklubben är som en varm filt.
Och vi i Robertsfors har just startat en sådan klubb.
På lördagskvällen fick jag bud om att Ahmad min vän gått ur tiden, 47 år gammal.
Så hela veckan har varit som tung.
För en månad sen var jag till honom på Axlagården, kramade honom och skrattade tillsammans med honom, Kysste honom på ögonlocken och pratade minnen från 25 år vänskap, och det känns trots allt bra idag, att jag fick en sista dag med honom. De bästa människorna tar Gud hem först.
Igår åkte jag och Norén till en av mina söner för att hjälpa honom med det halvfärdiga huset,
Några bräder i taket som fattades, en tröskel här och lister där. Jag sydde påskgardiner och Umeås bäste fönsterpustare Konstantin var med och satte upp tapeter i trapphuset.
Han har en så bra stege som kan stå i trappor.
Vid halv nio satte vi oss och åt med alla lampor släckta i stearinljusens sken.
Jag blev tidigare på lördagen utsatt för en härskarteknik, som gjorde mig riktigt pisst.
Mina söners pappa, (ett ex alltså) sa att alla kvinnor över 50 var bittra kärringar som la sig i allt möjligt som dom inte hade något med att göra, särskilt kvinnorna på hans jobb, och det var tråkigt att jag var likadan. Jag blev förbannad och sa åt honom, och medans jag målade ett element funderade jag på detta, Vi kvinnor ska vara så söta hela livet och följsamma, stå till tjänst och inte vara till besvär. Vi ska finna till för att tillfredställa männens sexlust hela vårt liv och om vi själva tar vad vi vill ha är vi genast lätta på foten. Om vi nobbar någon och tackar; tack men nej tack blir vi genast kallade horor.
Sen efter 50 när vi inte längre är att leka med, när vi vet vårt värde och har självförtroende
Och bestämmer själva, när vi genomskådar orättvisor på jobbet och i samhället och vägrar ta det, då blir vi genast bitterfittor. JÄVLIGT FULT!
Ett bra sätt att hålla oss kvar på mattan. Att föraktfullt ignorera oss som jämlikar med rätt att säga ifrån.
Och det retar mig så förbannat!

Ro mot framtiden

Av , , Bli först att kommentera 0

Det har varit fest i kväll för Björn min chef, han slutar nu till månadsskiftet. Nu när man äntligen börjar vänja sig vid karln. Då slutar han.
Vi har kommit bra överens och skrattat mycket så jag kommer att sakna honom. Vi tänkte ge honom ett presentkort på skor, men han fick ett på IKEA i stället.

Yrvädret Lena är hos oss i kväll för hon har varit på fotbollsskola, när hon kom därifrån satte hon sig och cykla i 20 min, ungdomar är väl bra infernaliskt intensiva, hon ger mig ingen ro, så NU vill jag informera er om att jag har börjat träna, för att få bättre kondition, Höö…
Fem minuter rodd och fem minuter steppuppbräda blev det,
sen åt vi gröt och äpple för att kalorikompensera.

Sen får jag väl köpa en stavgångsmaskin hos Mats, för ute kan jag inte vara, jag är innekatt!
Men huset är ju stort så jag kan kanske bara kuta i trapporna, vi har två trappor upp till övervåningen och två ner till källaren.

Dammet har invaderat och lagt sig överallt här hemma. Det känns som om det är dammigare på våren än på hösten. Men, vi städar vidare och kanske måste man börja kasta mer hårt. Men särskilt "jag" är nog av samlarfolket, jag sparar på mycket braohasaker, sen får man ångest för att man inte syr om, målar om eller klär om skräpet.

Bästa sättet att få städat på, är att bjuda hem gäster på fest, så på fredag kommer en extra son vi har och hans lilla familj.

Jag ska bara varna er till sist, köp inte TELE2 !!! jag gjorde det för att kunna prata med skönsjungande Helena men det abonnemanget har aldrig funkat, telefonen är konstant avstängt, jag har betalat och betalat men inte går det att ringa inte. Skit skit skit.!!!!!

glädjemåndag

Av , , Bli först att kommentera 0

En väldigt rolig dag på jobbet, efter två veckors stillaliggande så är jag tillbaka, jättekul, skrivbordet knökfullt och grabbarna på driften lea som vanligt. Körde runt med punktering en stund på morgonen, tyckte det var slirigt och svårt att svänga men två killar fixa det. Jag stod i fönstret och berömde dem när dom stod i slasket och skruvade av däcket, man måste berömma pojkar mycket, annars gör dom aldrig om det.

Jag tackar för ’krya på dig’ blommorna jag fått, jag blir så rörd när någon är snäll mot mig.

Senare här hemma lurade jag ner Norén i källaren för att sätta upp några hyllor till allt julpynt, vi hittade också massor med kartonger och annan bråte som ska slängas, Vad man kan samla på sig.
Mina Rosa julgranar står så vackert i vägen där nere så man kommer knappt fram.

Jag har bestämt att hela huset ska vara färdigt till flygardagen annars ringer jag
ARGA SNICKAREN. Lister som fattas, foder och dörrar som är omålade, en grej här och något där.
Hittade "många bra o ha" saker vi inte sett sen vi flytta hit. Väl där nere lyckades jag hålla kvar honom i källaren till klockan nio, han är duktig stadspojken.

JA, Denna måndag var en solskensdag för mig

hej igen

Av , , 1 kommentar 0

Efter förra bloggen för 2,5 vecka sen, dagen efter Fullmäktigemötet tog jag mig inte ur sängen. Dummdudum som jag är så trodde jag i min enfald att ryggen skulle självläka, så jag väntade fyra dar innan jag for till doc och fick hjälp, Ja; de första fyra dagarna kunde jag inte ens vända mig i sängen så endast ambulans hade kunnat flytta mig någonstans den tiden, jag tänkte härligt! nu kan jag blogga hela dagarna, men inspirationen infanns sig inte. Endast vännerna på facebook kunde följa mitt öde.
Tänk vad livet har blivit annorlunda, nu håller vi oss uppdaterade på vad vännerna sysslar med och har för sig, Det känns bra att se en rad om att allt är bra, vem som är snorig, varit på möte och när dom ska åka till barnbarn i England.

Jag har jag funderat; Olof Hansson fick faan för att han skicka ner och ville att vår kommun skulle gå med i Umeå kommun på sista fullmäktigemötet, jag tycker att Olof kan tycka det om han vill, fördelen med att han tycker en massa konstiga saker är att han tvingar oss andra och tänka efter vad vi tycker i frågan, och han kan fortsätta med det.

I Hållbara Robertsfors policyn står det att vi ska ha en öppen och tillåtande attityd, – inte har vi det! Minsta avvikelse från den smala vägen möts med en idiotförklaring eller skämmes ta med fan. Vi hålls i skack och minsta snedsteg tenderar i en smäll på fingrarna.
Jag föreslog att vi skulle gå igenom allt vi gjorde och varför, men att anställda längst ut i organisationen skulle göra det, dom vet ju vad som görs tänkte jag, och fick genast en smäll,
Så skrämmande att jag som jobbat här i över ett år, att jag inte visste att vi redan i kommunen arbetat så jättemycket. Ooh förlåt då att man är dum som yttrar sig. Jag har letat efter detta arbetssätt men inte funnit den.

Att ha en öppen och tillåtande attityd, låter bra men kan vi leva upp till det?

Vi ska göra processbeskrivningar, använda flexsite och nu ska det införas balanserade styrkort, vad kostar det? Allt vi gör sorterar under Parkinsons lag; allt arbete utvecklar sig så det räcker hela dagen
Vi kan kvalitetssäkra oss så till den milda grad att vi inte hinner jobba med det vi ska och allt kostar pengar,

Faran med att inte få tänka annorlunda är att nya tankar aldrig föds. Eller rädslan att göra bort sig är så stor att man blir sittande tyst i Nämnder på KS och i fullmäktige och det är illa för demokratin,