Depression – En dödlig sjukdom

Jag befann mig ute i fjällen här i veckan då jag är en lycklig ägare av en lite stuga vid fjällets fot. Jag och dottern högg ved på höstens älgpass och röjde efter en del leder. Utan ström och med radion som enda sällskap låg jag på kvällen som vanligt och lyssnade på Karlavagnen. Ett program som fler borde lyssna på tycker jag. Ett program för den lilla människan.

Kvällens tema var: Depression – En dödlig sjukdom.

Jag låg och slumrade om vart annat i skenet av fotogenlyktan, men då en mamma ringde in och berättade om sin son som efter 5 försök att ta sitt liv till slut lyckades så var jag klarvaken. Hon berättade om bristande resurser där han hela tiden ville träffa en psykolog men ”bara” fick träffa en kurator. Det slutade som sagt, på det mest tragiska sätt man som förälder kan hamna inför. Ens barn beslutar sig för att avsluta sitt liv.

Senare ringde en kille in och berättade om sina erfarenheter från sin egna depression. Han hade samma erfarenheter som mamman, men han hade råd att gå till en privat psykolog som han fått hjälp av och nu levde han ett ”bättre” liv. Nog är det väl f-n att det ska sitta i börsens storlek då det gäller liv eller död. 

Det sas ingenting om vilka landsting som var inblandade, röda eller blå. Men siffror från socialstyrelsen (2009) visar på att 20 och ända upp till 40 % av befolkningen uppger att de lider av psykisk ohälsa och 5-10 % behöver psykiatrisk behandling.

Efter mordet på Anna Lindh 2003 blev bristerna inom svensk psykiatri uppmärksammat och även om ambitionerna varit höga har det som vanligt slutat i neddragningar på många håll.

Men så ser svensk psykiatrivård ut idag och jag hoppas att oavsett valutgång, att detta blir ett område man prioriterar upp efter valet.