Ondska och hat

Det första jag gör med mina elever på morgonen är att hälsa välkommen. Prata om lite ditt och datt och sedan brukar vi gå över till läsning. Igår blev det inte så.

Torsdagens våldsdåd nere i Trollhättan av en högerextrem terrorist skakade hela vårt samhälle och chockvågen kändes ända upp till våra avkrokar och lilla Saxnäs skola.

Att läsa av barnen är en av de viktiga uppgifterna en lärare kan ha och det märktes tämligen omgående att det låg något i luften när vi började gårdagens skoldag. Det var som att öppna en port och det forsade ut frågor, funderingar och kommentarer från barnen. Nära en halvtimme satt vi i ring, där jag berättade vad som hade hänt: De frågade, de berättade. Av olika anledningar kom detta terrorattentat väldigt nära oss.

Kan samma sak hända här i Saxnäs skola? Varför hade han klätt ut sig? Varför, varför, varför…… och sist; hur kan man göra något sådant här?

Ja vad svarar man på sådant?

Att det finns folk bland oss med ett sådant hat mot våra medmänniskor att man beväpnar sig med kniv och svärd, marscherar runt på en skola och medvetet väljer ut vilka som ska leva och vilka som ska dö.

Du är vit och svensk: Du får leva.

Du är mörkhyad och kommer från ett annat land: Du ska dö.

Att det finns dom som anser att ”vi är bättre än dom”?

Att det finns folk som propagerar krig, ”vi mot dom”?

Det är precis vad jag svarade på den frågan.

Nästa steg blev att försöka förklara hur man går vidare. Att man aldrig får ge upp mot sådan här ondska och att livet går vidare. Att det även finns kärlek och glädje i livet.

I slutändan blev det ett bra samtal, men jag hoppas att jag slipper fler.