Lägstalöner

Nu slåss man om vem som kan lägga förslag och buda om lägstalöner.

Det ena borgerliga partiet efter det andra följs av svenskt näringsliv och nu idag Lars Calmfors.

Det gemensamma de har är att de alla företräder den del av befolkningen som INTE drabbas av deras förslag. Det är så magstarkt att man kan spy åt eländet. En återgång 100 år tillbaka med tjänstefolk verkar vara modellen enligt dessa högt uppsatta (och betalda) politiker och näringslivstoppar.

Folkpartiet tycker att kommunals krav på 5-6 % i löneökning för en del yrkesgrupper är för höga.

Medan hotellstädaren eller Uskan som efter 10 år har ca 20 000 kr/mån (får hon sina + 5 % blir det en hel tusenlapp mer. Fräckt va?) ska ha uteblivna eller höjningar eller sänkta löner tjänar svenskt näringslivs VD 490 000 :-/mån. Men som vanligt är det ingen av dessa herrar (fast just svenskt näringslivs VD råkar vara en kvinna) som tycker att det är något konstigt. ”Det måste till mer lönespridning” brukar det heta. Och säger man något om det så är man avundsjuk/ Jante. You name it…

Vad som också är intressant i sammanhanget är att arbetslösheten, speciellt bland ungdomar nu går ned (den lägsta sedan år 2009) TROTS att man gjort det dyrare att anställa dessa. Något som motsäger argumentet att det är för dyrt för arbetsgivarna att anställa och att det behövs ”lägre trösklar” för att få dessa ungdomar i jobb.

Och brukar det inte heta inom borgerligheten att politiker inte ska lägga sig i för mycket. Hm….