Tvåårsjubileum

Exakt idag är det två år sedan jag satte i gång med bloggen ”En fjällbos funderingar”.

Detta gjorde jag efter att min bror övertalat mig att ge mig i kast med politiken.

En plats inom socialnämnden hade blivit ledig efter ett avhopp och som jag blev erbjuden att ge mig på. Jag trivdes i socialnämnden och det var ett bra gäng som satt där.

Nomineringsarbetet som vidtog efter valet 2014 gjorde att jag blev tillfrågad om jag ville ta plats i Kommunstyrelsen (KS) och där sitter jag nu med ytterligare ett trevligt gäng. För en utomstående kan det tyckas vara en del gruff, men jag tycker det funkar bra och det känns som att vi är på rätt väg.

Bloggen har varit mitt forum från första början och där har jag fått lägga ut mina tankar och funderingar. Det har varit ris och ros från läsare, precis som det ska vara och visst är det tacksamt att få kredit för saker man varit med om/skrivit om, men utan de kritiska rösterna så kan man inte utvecklas anser jag. Jag sa mig själv från början att hålla mig ifrån den värsta pajkastningen som förekom i Vilhelminapolitiken. Men att om jag blev ”angripen” så anser jag mig kunna värja mig mot detta, men även här att försöka vara så saklig som möjlig. Jag tror mig ha klarat detta någorlunda bra, men det får du som läsare avgöra.

Under årens lopp har jag endast behöva censurera ett kommentar då jag tyckte att det gick över gränsen. Då mailade jag personen ifråga och berättade att jag gjort det. I övrigt har allt kommit med, även om jag ibland får bita mig i läppen då jag publicerar dem. Det har uteslutande varit från personer med högerextrema åsikter (dock ej den censurerade).

* 316 publicerade inlägg (317 med det här)

* 728 kommentarer (och då är naturligtvis en stor del mina egna)

Vilket inlägg som blivit mest läst vet jag inte, och det känns inte så viktigt, men en sak är ska du käre läsare vara glasklar över och det är att utan DIG så skulle inte bloggen vara det den är.

Jag hoppas att du fortsätter läsa den, ifrågasätter det jag skriver och kommenterar om du känner för det.

Mer än så blir det inte för denna gången!

Tack ska DU ha!