Kultsjödalens S-förenings inlaga till Kultsjödalsberedningen

Under förra veckan diskuterade KS (kommunstyrelsen) Kultsjödalens framtid via den beredning som är tillsatt och till detta möte hade vi i Kultsjödalens S-förening pratat ihop oss om hur vi ser på dalgångens utmaningar/möjligheter och framtiden. Jag är både glad och stolt över att vi faktisk har en aktiv S-förening i vår dalgång och vi försöker verkligen att lyssna in hur folk resonerar, men vill du vara med i diskussionerna på riktigt så tycker jag att du ska bli medlem. Och hur vi tänker och ser på denna fråga följer nedan:

”

Kultsjödalens framtid – konsten att inte såga av den gren man sitter på

Under våren 2017 tillsatte Kommunen en beredning, Kultsjödalsberedningen för att bättre kunna möta de framtida utmaningar som befolkningen och byarna inom Kultsjödalen står inför.

Sedan urminnes tider har folk levat och verkat i Kultsjödalen och dalgången har i Fatmomakke haft en mötesplats för folk från när och fjärran. De första nybyggena dök upp 1823 och sakta men har vår dalgång utvecklats mot framtiden.

Rennäringen har haft sin naturliga del i Kultsjödalen och sedan tidigt 1900-tal har det bedrivits turism i olika former där Saxnäsgården som pensionat har anor från den tiden. Detta via Axel Aron Johansson och främst via hans dotter Emma som gifte sig Ricklund. I Saxnäs finns hennes hem, Ricklundgården som numer via en stiftelse är öppet för allmänheten för påseende, men även en oas för konstnärer och där många namnkunniga artister passerat revy.

På 70-talet gjorde industrin sitt intåg i dalgången då Stekenjokkgruvan slog upp sina portar. Kontroversiellt med gruvdriftens problematik för miljön i form av ett stort ingrepp mitt i ett annat näringsområde, rennäringen, men som en stor arbetsgivare för dalgångens folk.

1996 lades den ned och en återställning av gruvområdet gjordes av Boliden. Hur den lyckades och resultatet av den är olika beroende på vem man frågar.

Sedan denna nedläggning av gruvan har sakta men säkert turismen återtagit en del av arbetsmarknaden och i dagsläget är nog det denna näring som dominerar.

Naturupplevelser under en stor del av årets alla månader i alla former finns på menyn hos dalgångens olika företag med:

• Fjällvandringar
• Skidåkning, på fjälltur eller nedför backarna i Klimpfjäll
• Skoterkörning efter ett stort och utbyggt ledsystem, men även en del friåkning
• Jakt och fiske

Allt detta satsar många företag i dalgången mycket resurser i forma av tid, energi och pengar.

Gemensamt för alla dessa är även att vi har en natur som upplevs som unik och som kan erbjudas dalgångens gäster, men som även har det gemensamma med dalgångens befolkning som många gånger har denna natur som en av sina främsta orsaker till att man lever och verkar i Kultsjödalen.

Kultsjödalen har länge varit en liten bortglömd pärla som inte varit speciellt exploaterad, men under de senaste åren har detta ändrats och numera är ”vår” dalgång tillsammans med Vojmådalen de två stora tillväxtområdena inom Vilhelmina kommun.

Detta är inget unikt för Klustjödalen utan gäller stora delar av den svenska fjällvärlden som exploaterats med varierande resultat.

Från Kultsjödalens S-förening vill vi ge ett inspel i hur vi ser på framtiden. Möjligheter/hot.

Vi ser turismen som en naturlig del av inkomstförsörjningen i dalgången och en utmaning i att kombinera det nya/moderna med det gamla/genuina. Det fria kontra det reglerade. Det långsiktigt hållbara mot det kortsiktiga förstörande.

En ökad turism innebär ett ökat tryck gentemot befolkning, samhällsservice och natur och för att få till detta på ett bra sätt krävs eftertanke och noga avvägda beslut. Miljömässigt hållbart måste vara ett ledord och en försiktighetsprincip måste få råda då vissa värden är svåra/irreparabla att åtgärda.

Specifika frågor som kommer upp med jämna mellanrum är:

• Jobb och samhällsservice
• Var nya tomtområden/stugområden ska ligga
• Exploatering av jord, skog och vatten
• Strandskydd
• Infrastruktur

I dessa frågor ligger både möjligheter, men även hot.

Möjligheter till jobb och tillväxt och utveckling, men även hot mot bl.a. vår unika fjällmiljö. Vi ser idag hur t.ex. kalhyggen breder ut sig i dalgången vilket gagnar kortsiktigt några få, men drabbar en näring i området, turismen.

En ev. återetablering av gruvverksamhet uppe i Stekenjokk skulle ge ansenliga jobb inom den näringen både direkt, men även indirekt till div. underentreprenörer och service. Men gruvors verksamhet inkräktar på miljön och skulle inte gagna rennäringen eller den turistiska verksamheten.

Erfarenheter av exploatering och byggandet av nya hus, främst fritidshus bidrar till en högre tillgång av bostäder även för de som vill bosätta sig i vår dalgång, men även till huspriser som rusar i höjden och som är svåra att få tillgång till för framförallt ungdomar. Ungdomar med små marginaler och banker som inte lånar ut pengar. Här måste hyresalternativ fram för att lösa bostadfrågan.

En lättnad av strandskyddet har diskuterats mycket i vår dalgång som har många attraktiva tomter utmed våra vatten och även här krockar intressen.

Allemansrätten med rörelse och aktiviteter runt våra vattendrag kontra attraktiva sjötomter till försäljning. Det allmänna mot det enskilda.

Här ser vi att kommunen noga måste se till att vi inte får byar med vattendrag och stränder som stängs av med staket/stängsel och ”privat”-skyltar. Ett regelverk/policy måste upprättas.

Vildmarksvägen går som en röd tråd genom dalgången men är bitvis i ett bedrövligt skick och med den ökande turismen med framförallt biltrafik är det av nöden att vägen håller en god standard.

Flygplatsen nere i Vilhelmina, South Lapland Airport är väldigt viktig för Kultsjödalens framtid då den är en lkänk ut till resten av Sverige, men även ut i världen. Men i förlängning måste även transporterna till och från denna flygplats fungera, vilket den i dagsläget inte kan sägas göra. Kollektivtrafiken är av nöden att utveckla. Dels för att öka tillgängligheten, för turismen men även för t.ex. våra pendlare. Till jobb/studier. Men även för att minska de skadliga utsläppen som ökad trafik innebär.

Framtidsutveckling är en komplex fråga med många innebörder och Kultsjödalens framtid är inget undantag.

Dalgången är under utveckling och många gånger går det snabbt, exploatörer vill ha snabba beslut för att sätta igång med sina projekt. Men iom att det många gånger blir intressen som krockar med varandra är vår fasta övertygelse att ledorden är att ”skynda långsamt”. Förhastade felbeslut riskerar att ”såga av den gren vi sitter på”.

”

Min fjällvecka med mina elever tidigare i veckan har satt avtryck på mig i form av en riktig rinnsnuva och detta mitt under brinnande älgjakt. Blöt som en hund igår bäddade för att jag var hemma idag (fast vi tog en reparationsdag på vår styckbod) så vi får se imorgon hur det går. Känner mig inte i form för tillfället.

Men ni får ha det gott!