Jag kan inte låta bli att ge min syn på de planerade neddragningarna av assistenter som under de senaste dagarna avhandlats här i Vilhelmina.

Jag vill börja med att säga att många assistenter gör ett himla bra jobb och är en stor tillgång för eleverna och skolan, men det är inte det som saken gäller. Att det sedan börjar jämföras med sågnedläggningen är i min värld helt felaktig och inte på några sätt jämförbart.

Sedan ett antal år har Skolinspektionen slagit ned på skolorna i Vilhelminas sätt att ta sig an de barn som har det jobbigt och svårt av olika orsaker. Och med det menar jag inte de som har rena funktionsnedsättningar utan de som man i i vardagstal kallar NPF-diagnoser. I vardagligt tal brukar gemene man kalla det ”bokstavsdiagnoser”. Dessa kan variera och blandas hit och dit och den ena är inte lik den andra och skolan har att förhålla sig till varje enskild individ och jobba därefter.

På ”min” tid, dvs 70-80 tal blev barnen uttagen ur klassrummet och fick gå till specialklasser, OBS-klass eller sitta med en ”speciallärare”. Jag var några gånger hos Irma. En parant dam med för mycket parfym. Men hon var snäll, men inte minns jag att jag lärde mig bättre med henne. Exkludering var då legio. Dvs man tog ut barnen ur klassen och undervisade dem en och en.

Detta synsätt fortsatte och under senare år, 2000-talet skrevs det åtgärdsprogram i parti och minut och där åtgärder sattes in, men fortfarande fanns denna ”exkluderingstanke” med. Ett annat synsätt var att förse eleven med en assistent. Många gånger en duktig person, men utan pedagogisk skolning. Via bl.a skolinspektionen och forskning har man nu sett inte ger de resultat man förväntat sig. Vi lär oss helt enkelt i grupp, inkludering tillsammans med sina klasskamrater och för att tackla de problem som barnen har hjälper det med pedagogisk skolning. Denna yrkesgrupp har minskat mer och mer där en del assistenter sökt sig till nya jobb, men en del utbildat sig vidare inom läraryrket med pedagogisk skolning. Där har de blivit en stor tillgång med sina tidigare erfarenheter som elevassistenter.

Om jag tittar på hur det sett ut under hösten i Saxnäs skola under den hösttermin kan man säga att vi var tre lärare på två stycken klasser (1-2 och 3-4) på skolan i Saxnäs. Jag var den som pendlade mycket mellan dessa två klasser och vi fördelade oss efter behov. Ofta var vi två lärare i en klass vilket gjorde att en lärare kunde koncentrera sig på på dem som behövde extra stöd och den andra på resterande klass. Någon kunde behöva hjälp att komma igång, en annan behövde extra instruktioner eller väldigt speciella tydliga instruktioner. Men kontentan var att dessa elever fick pedagogiskt stöd av en lärare och satt inne i klassrummet och jobbade.

Denna neddragning av assistenter är i första hand tänkt som en kvalitetshöjning FÖR ELEVERNA och utifrån den kritik kommunen fått från Skolinspektionen ang. att inspektionen ansett att det funnits för många assistenter i skolan. Sedan är det ju tänkt att ett tvålärarsystem ska införas och barnen kommer inte att lämnas vind för våg.

Avslutningsvis skulle jag som förälder se detta som ett bevis på att kommunen ser allvarligt på den kritik som Skolinspektionen riktat mot tidigare arbetssätt med dessa barn, tar till sig kritiken och nu åtgärdar saken.