Politiskt mod och impopulära beslut

Igår tisdag hade vi kommunstyrelse och högst upp på dagordningen var den kommunala ekonomin och hur vi ska bota de underskott vi har (ca -23 miljoner i skrivandets stund) och ser komma i framtiden.

Detta med kommunal ekonomi är i teorin egentligen ganska lätt. Precis som din egna privata ekonomi är det fråga om inkomster och utgifter och att de balanserar med varandra och att inkomsterna är större än utgifterna. Men det är i teorin….

I praktisk verklighet är kommunen ett kolossalt maskineri där alla verksamheter och anställda är kuggar i maskineriet och genom tiden så varierar det mycket i de åtaganden som kommunen står för till sina medborgare. En del är lagstadgat, annat ”fritt”, men likafullt nödvändigt för att vi ska kunna leva i ett drägligt samhälle som är till för var och en.

Vad vi även kan se är att medan statens ekonomi går som tåget, går det betydligt tyngre för kommuner och regioner. Politiska reformer har en tendens att läggas på kommunernas ansvar och som inte alltid får full kompensation för detta från staten.

Att dra ned i våra välfärdssystem är ”lätt”, men till syvende och sist landar de som hamnar i kläm i det nät som sist ska fånga upp dem och det är kommunens nät och detta till stora kostnader.

För vår del lever vi i bygder som dras med stora befolkningsminskningar med minskade skatter och generella statsbidrag till följd och den apparat som byggts upp för ett visst antal innevånare blir för då stor med stora kostnader som konsekvens.

Här har vi i politiken haft ett ansvar att bygga upp välfärden, men även att anpassa den till de invånarantal vi ser i framtiden, dvs att minska kostymen vid behov. Detta är sällan populärt bland medborgarna, men det är här det politiska modet kommer in. Att kunna ta impopulära beslut och stå för dem.

Jag var med och tog beslut om att lägga ned såväl Latikbergs skola som Musikskola för några år sedan och det var inte kul. Två mycket impopulära beslut, men som var nödvändiga. Nu står vi inför nya impopulära beslut.

Jag har skrivit om det förr att vi Socialdemokrater ska ta vårt ansvar då det gäller den ekonomiska politiken och lade tillsammans med V en egen budget som vi presenterade tidigare i år. Någon Koalitionsbudget kom inte utan det blev en budget utan Moderaterna som lade en egen.

Till en början måste jag i ärlighetens namn säga att det var en hel del som skiljde oss åt, bl.a deras föreslagna skattehöjning, men vi har från dag ett haft en utsträckt hand med en ambition att försöka skruva ihop något gemensamt och då Annika Andersson (C)  bildade en budgetberedningsgrupp (BB 20) tackade vi för inbjudan och gick naturligtvis med. I denna grupp har vi nu sedan ett par månader nu jobbat med kommande budget tillsammans med kommunens tjänstemän.

Vi har tagit en del beslut nu som förhoppningsvis kommer att landa i att beredningens förslag antas när de väl presenteras oss politiker för att klubbas i fullmäktige.

Än så länge kan jag bara säga att det kommer att bli en besk medicin med radikala och kännbara neddragningar inom den kommunala verksamheten med bl.a en sänkning av den kommunala ramen (utgiftssidan) med 25 miljoner. Inte roligt, men definitivt nödvändigt och det är nu vi måste plocka fram det politiska modet och stå för våra beslut. Det är vi skyldiga Vilhelminaborna och något annat vore ett misslyckande.