Att mota Olle i grind

Jag har nu ”legat lågt” i nästan två veckor. detta efter det fullmäktige som var den 2/3 och efter de beslut som där togs. Min bror sade till mig att jag hade en ”oppförsbacke” just nu och det kan stämma.

Det finns att läsa lite här och var om besluten,  men kritiken har inte låtit vänta på sig. Huruvida den är befogad eller inte lämnar jag tillsvidare därhän.

Både beslutet om skolornas avveckling i Malgovik/Nästansjö och presidiefrågan är överklagad vilket i sig är bra. Är fel begångna så ska de rättas till, men det är för tidigt att skriva ngt om resultatet.

Det har varit tungt de senaste veckorna. Dels utifrån de beslut vi tvingats ta, men framförallt utifrån den ”skitstorm” jag och m.fl blivit utsatta för. Detta tar musten ur en och iaf jag börjar fundera på varför någon vill utsätta sig för att bli politiker?

Att bli kritiserad, och beslut som överklagas kan jag ta, men all dynga som sprids, ofta av anonyma läktarcoacher och som släpar politiker och kommunala tjänstemän i smutsen kan jag inte med (och tillhör du nu ngn av dessa så bry dig inte om att kommentera för jag kommer inte ta in det i bloggen).

Mina vänner och bekanta, politiker och tjänstemän kan inte gå ut och umgås i sociala sammanhang pga deras politiska engagemang och jobb? Detta speciellt om man går ut och de kan förmoda träffa på människor som är alkoholpåverkad. Män, alkohol, ingen ”farstu” och åsikter på den yttersta politiska högerkanten  verkar de ha gemensamt.

Det har hänt mig tidigare att jag blivit utsatt för människor som anser att jag ska ”svara för mig” på dessa tillställningar, vilket fått mig att avvika och avveckla min närvaro och gå hem.

I helgen kom jag på mig själv med att mota ”Olle i grind”, tacka nej till ett kalas då jag inte ville utsätta mig, men framförallt födelsedagsbarnet för  pinsamheter med några uppträdanden. Med det sagt inte säkert att det skulle ha blivit något, men jag ville inte riskera något så jag blev hemma.

Nu får det vara nog om detta och nya tag ska tas, men nu vet ni vad tystnaden berott på.

Etiketter: ,

4 kommentarer

  1. Gerhard Sannsell

    Den som väljer att bli fritidspolitiker är för mig en hjälte. Allt man beslutar om inom politiken glädjer inte alla men människor i allmänhet har svårt att se långsiktigt och till allas bästa. Personligen tycker jag att ni varit modiga i Vilhelmina som nu tagit tuffa men långsiktiga beslut för en budget i balans (liksom vi i Åsele gjort)

    Det glädjer mig också Magnus att du inte verkar ha tappat suget och funderar på att ge upp ditt politiska värv utan vill fortsätta. För vad vore kommuner som våra utan handlingskraftiga fritidspolitiker.

    Lycka till med allt

    • Magnus Johansson (inläggsförfattare)

      Hej Edor!

      Jag har aldrig påstått att jag är fritidspolitiker. Skulle nog vilja kalla mig en av flera deltidspolitiker isf. Finns bara en fullarvoderad politiker i Vilhelmina och det är kommunalrådet, KSO vilken är heltidsarvoderad. Har varit så i flera mandatperioder (iaf två skulle jag tro). Helt rätt och riktigt enligt mig.
      Själv har ett arvode på dryga 12 000 kr/mån. Drygt 1/5 av KSO-arvodet.
      Utifrån detta har jag valt att ta ut tjänstledigt för att jobba ”en dag i veckan med politik” från mitt ordinarie jobb som lärare, vilket rimligtvis även innebär att jag ”mister” 1/5 av min lärarlön.
      Ha det gott!

Lämna ett svar till G E Abrahamsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.