Kyrkstan, folkomröstningar och ”nya M3”

Trots älgjakt rullar det politiska på och så även hos oss i Vilhelmina.

Kyrkstan

Det har varit mycket skriverier kring kyrkstan. Detta ”kulturkvarter”  nere på Vilhelmina och den flytt av affärsidkare som flyttat därifrån och man menar att kommunen ska agera i frågan.

Många menar att hyrorna är för höga för de näringsidkare som hyrt lokaler där och att det vore bättre om hyrorna sänktes för att fler hyresgäster skulle kunna vara kvar i lokalerna som finns där.

I dagsläget är det det kommunala bostadsbolaget VIFAB som förvaltar det hela åt kommunen och en gissning är att hyressättningen utgår från affärsmässiga grunder vilket innebär att utgifter och inkomster ska balansera och förhoppningsvis ge ett litet överskott. Inget märkvärdigt i det och fullt rimligt.

Man menar vidare att kommunen skulle gå in och stötta dessa hyresgäster och på något vis subventionera hyran för att de ska kunna vara kvar i lokalerna.

Enligt mig, och fler med mig ska kommunen hjälpa och stötta vårt lokala näringsliv så långt det är möjligt och därför har vi bla en Näringslivsenhet som jobbar stenhårt med dessa frågor. Med råd och stöd i form av kunskaper inom olika områden där småföretagare inte har vare sig tid eller lust att lägga ned mycket energi på sådant som inte genererar in pengar på direkten.

Med egen erfarenhet som företagare så ville iaf jag jobba med det som mitt företag sysslade med och dra in cash. Det var det som skulle betala mina räkningar.

Enligt uppgift så finns det ett fullmäktigebeslut på en ”hyrestrappa” på där hyran successivt höjts till rätt nivå under tre år och som erbjudits förhyrare av lokaler i Kyrkstan.

Att kommunen utöver detta aktivt skulle gå in och stötta enskilda företag ekonomiskt med sänkta/subventionerade hyror skulle nog ses som ett dolt företagsstöd och är något som kommunen absolut inte ska förknippas med och skulle nog heller inte ses med blida ögon från andra företag. Det måste vara lika för alla.

Folkomröstning ang. skolornas framtid

I samband med nedläggningen av skolorna i Malgovik och Nästansjö togs ett initiativ av kommunbor till att samla in namnunderskrifter via listor för att på så sätt väcka frågan om en folkomröstning om skolornas framtid via fullmäktige. Ett i grunden lovvärt initiativ som bygger på engagemang.

Som vanligt följer det med en rad regler som måste följas för att det ska hamna på fullmäktiges bord och för att en majoritet i denna ska rösta igenom och bifalla en folkomröstning.

Listorna med namnunderskrifter ska vara utformade med div. olika uppgifter, namn, hemkommun etc, etc och slutligen egenhändigt skrivas under. Det innebär att alla som skriver på en namninsamling skriver på den under en viss given förutsättning.

Detta är det oerhört noga att följa och måste så vara då beslutet tas om en ev. folkomröstning av fullmäktige ska utgå från de förutsättningar som presenterats medborgarna. Om sedan fullmäktige bifaller ett beslut om folkomröstning är en helt annan sak.

Tid och engagemang är lagt ned på detta och då menar jag inte bara från medborgarna utan även från kommunala tjäsntepersoner som ägnat mycket tid att gå igenom dessa listor och det är synd att det blir på detta viset.

Dessa regler/riktlinjer MÅSTE följas till punkt och pricka annars går det inte att behandla frågan och personligen kommer jag aldrig att släppa igenom ett sådant folkinitiativ som inte följer regelverket. Var skulle vi landa OM vi tillät att rucka på dessa regler?

Bilbolaget/ ”nya M3”

Som jag tror alla vet vid detta laget så måste vi i dessa tider vara oerhört noga med utgifterna och värna den kommunala ekonomin och vi vill inte rusa in i något. Därav drar det ut på tiden med ”nya M3”. Dock är lokalerna i kommunens ägo och att de bara ska stå tomma kosta pengar är dumt och externa förfrågningar har inkommit om att korttidshyra lokalerna vilket vi öppnat upp för så länge vi själva inte använder lokalerna.

Det om detta!

Ha det gott!

16 kommentarer

  1. Åsa Össbo

    Det finns ju uppenbart andra former av folkomröstningar än folkinitiativ. I frågor som är viktiga för en kommun. Det intressanta är att det tog sådan tid på för tjänstemännen att komma fram till att det var ”fel” utformning – vilket troligen kunde ha gjorts mkt snabbt. Men de iddes inte ens delge initiativtagarna, förrän tiden för att komplettera var över.

    ”Kommunallagen ger sedan 1977 fullmäktige möjligheter att utlysa folkomröstning i
    en fråga. Det kan handla om frågor där det är viktigt för de folkvalda att veta hur starkt stöd som olika alternativa förslag har bland medborgarna innan de fattar sitt beslut – till exempel om en kommun ska delas eller läggas samman med en annan kommun eller om vägdragningar. Det kan också finnas frågor där det inte finns några tydliga partipolitiska skiljelinjer men där meningarna bland de berörda medborgarna går starkt isär – till exempel när det gäller vissa stads och trafikplaneringsfrågor. Det finns också exempel på att en fråga har blivit infekterad eller att partierna är delade i frågan på ett sätt som försvårar en vanlig beslutsprocess. I sådana situationer kan en folkomröstning ge fullmäktige tydlig vägledning om medborgarnas uppfattningar innan man fattar sitt beslut. En folkomröstning kan dessutom innebära att ett beslut i en fråga som är starkt polariserad får högre legitimitet och att det blir lättare för människor att acceptera beslut som går dem emot.

    • Magnus Johansson (inläggsförfattare)

      * Initiativet måste undertecknas av minst tio procent av de röstberättigade medborgarna i kommunen eller landstinget.
      * Namnen måste samlas in under en tidsrymd om sex månader innan de lämnas in och förteckningen ska innehålla undertecknarnas namnteckning med datum för undetecknandet, namnförtydligande, personnummer och adress.
      * Den fråga som man vill ha folkomröstning om ska vara sådan att fullmäktige kan besluta om den.
      Direkt från Folkinitiativs hemsida.
      Vad har jag som initiativtagare för ansvar att följa detta och se till att det är rätt?
      Observera att jag INTE vill kritisera de som tagit initiativet utan detta är ett direkt svar på din kommentar att ”nån annan” har gjort fel. I detta fallet tjänstepersonerna menar du.
      Hur vet du att det ”troligen” kunnat gjorts snabbare och vad de ”iddes” göra?
      Du sprider misstro och det är fult Åsa.

      • Åsa Össbo

        Jag ber härmed tjänstpersonerna om ursäkt, en lapsus av mig att skriva det som om det vore dem som inte delgett. Det finns ju politik bakom. Det glömde jag visst. Tack för svaret Magnus, det var väldigt klargörande!

        • Magnus Johansson (inläggsförfattare)

          Jag väljer att inte bemöta din kommentar Åsa mer än att den nog säger mer om dig och ditt synsätt på våra kommunala tjänstepersoner.

          • Åsa Össbo

            I sammanhanget är det totalt ointressant vad mitt synsätt är på tjänstepersonernas arbetssätt eftersom jag inte är politiker utan skattebetalare som både du och tjänstepersonerna själva och på sätt och vis deras/era uppdragsgivare. Däremot vet jag sedan tidigare att det är ett välkänt knep i politiken att tala i termer av att ”respektera tjänstpersonernas utredningar” mm när det passar ens egna syften medan det är full giltigt att i ett annat ärende göra ner både arbetssätt och utredning. Detta på grund av att vi alla (förhoppningsvis) är kritiskt tänkande varelser med ett prövande förhållningssätt. Faktum kvarstår: Namninsamlingen lämnades in i maj. Ingen (vem som borde låter jag vara osagt) meddelade initiativtagarna, varken före au eller efter au, ej heller om processen. Du kan projicera ”fult” och ”misstro” mot mig hur mycket du vill. Det ”säger mer om ditt sätt” att bemöta kritik.

  2. the brodd

    Tacksamt tas Dina inlägg emot- sakliga och tydliga, tack för det. Att det dessutom finns politiker som klarar vara tydlig utan att löpa amok i språk och påhopp gör att det finns hopp. Tack igen.

    • Magnus Johansson (inläggsförfattare)

      Tack!
      Det är inte lätt alla gånger att försöka hålla sig saklig. Jag fick mig en påminnelse för ett tag sedan och fick själv ta mig en funderare. Bra med läsare som påminner en, men även de som visar uppskattning.
      Ha en god helg.

  3. edor

    Hm…är det inte politikerna som tar besluten, inte tjänstemännen. Ansvaret måste ligga någonstans, eller ligger det mittemellan? Hur tänker du om hur vi (väljare, vanliga människor) ska uppfatta ruljansen i bestämmandet. Spelar ingen roll hur mycket du skriver (det är inte skrivandet i sig jag kritiserar eller att du skulle vara dålig på skriva) Det är på det sätt du vill framföra det och jag uppfattar det som partiskt. Men naturligtvis du vågar väl inte annat av förståeliga skäl. Du sitter fast i smeten som alla andra där vi (kommunen) nu hamnat. Det är alldeles rätt att någonting måste göras men att vänta i grevens timme när allt gått över ända vittnar om stor okunnighet styra en kommun. Hur annars ska vi tolka det?
    mvh/edor

    • Magnus Johansson (inläggsförfattare)

      När listorna med namnunderskrifter kommer in till kommunen så kontrolleras de av tjänstepersoner utifrån regelverket som skriver ihop en ”rapport” som delges oss i kommunstyrelsen som tar beslutet om det ska vidare till fullmäktige.
      I detta fallet var det så pass mycket fel med listorna och även frågeställningen att de inte passerade nålsögat i ks.
      Då det gäller tjänstemannautövningen så lägger jag mig inte i den, och ska inte göra det. Jag och mina kollegor är de som tar besluten och be(döms) efter detta.
      Mer än så är det inte.

  4. Ann-Sofie Gavelin

    Hej,
    Bra att du skriver, så tydligt, att Vilhelmina kommun inte längre satsar på kulturen och turismen så att jag förstår. Jag behövde det då jag har fastnat i den gamla ambitionen. Jag tror inte heller på att affärsverksamhet lockar hit turister. Tråkigt att läsa sånt i tidningen. Vad vill turister? Jo, ha upplevelser i form av en orts Kultur/historia, mat och husrum, precis som du och jag då vi turistar. Vilhelmina har haft sin unika kultur, som vi haft unika möjligheter att locka hit turister med.
    Jag kanske låter kaxig, men jag drev GALLERI 88 helt utan inkomst eller lön, i Kyrkstán i 12 år. Dåförtiden hade kommunen restaurerat Kyrkstán, var stolta över den och ville förvalta den på allra bästa sätt. Göra den intressant. Det genom att se till att det fanns verksamheter där, då det även var hälsosamt för husen att man rörde sig i dem. Och luften byttes. Därför subventionerades hyrorna till bl a Hemslöjden och Skomakeriet och kanske fler, då jag kom dit.
    Du kan ju tänka dig försäljningsunderlaget av konst i Vilhelmina! Så jag riktade in min verksamhet på bildning i konsten och möten med konstnärer och engagerade skolorna och befolkningen. Såldes något alster tog jag 30% av försäljning, gav 10% till medlemmar i Vilhelmina konstförening, redovisade moms, betalade ström, försäkring, annonser, rengöringsmedel av lokalen, målarförbättring av väggar och fika till gamla nyblivna ensamstående. Inget alster över 10 000:- såldes. Vad jag levde av? Jo, Sjukpension från en halvtids sjukvårdsbiträdestjänst. Så jag ansökte också om hyressubvention. Det gick inte. Jag betalade hela hyran första året. Det blev inte roligt för ensamstående mig och mina tre flickor, så jag måste lägga ner. Men…Socialdemokratiska kvinnoklubben ordnade hyressubvention de övriga 11 åren. Jag avslutade galleriet med ett outnyttjat underskott på dryga 44 000:-, som jag inte kunde dra bort från sjukpensionen!

    Jag höll öppet till 21:30 under turistsäsongen. Turisterna ville besöka Hemslöjden som av ekonomiska skäl stängde 17:30, Museet stängde samma tid (jag anhöll hos kommunen att utvidga öppettiderna. Inga pengar till personal fanns) och Kyrkan stängde kl 18, vilket jag uppmärksammade på och de sedan höll öppet till kl 21 och kanske ännu. Många tackade för att de fick komma in i lokalen.Innertaket var intressant. Det hölls trubadur- vis- och poesiaftnar i Råselestugan och guidning med ibland kulning, under dagen.
    Inlandsbanan kom klockan 18. Därför nämner jag ovanstående tider. En del av turisterna for vidare nästa dag. Vid informationerna inför turistsäsongen ombads vi serva så att de rika turisterna stannade så länge som möjligt. Hur blir man rik? Jo genom att inte spendera. Turister köper inte på sig saker att ha omsorg över under sin resa.
    Jag beundrar än våra Sveriges främsta konstnärer, som iddes ställa upp trots det dåliga försäljningsunderlaget.

    För mig är det en tragik att vi inte, på flera år, haft en enda person i ledande och beslutande ställning, som haft ett uns hum om kulturens värde för vår ort och verkligen värnat den.
    För mig fungerar det så, att har man ett hål och tar bort lite blir hålet större. Vad ska sparas på sedan? Vilka skolor ryker nästa år?

    Jag är höggradigt besviken på din attityd över vårt värdefulla kulturarv som du nonchalant sätter inom citationstecken ”Kulturkvarter”! Har man helt tappat förmågan till respekt och att värdera? Är det inte längre intressant att förvalta åt ortsbefolkningen? Eller företräda densamma? Och du vrider förvaltningen av kulturarvet på bästa sätt, till att hjälpa affärs/ näringsidgare med hyra. Jag tar mig för pannan! Är det verkligen allas i dagens Kommunstyrelses ärliga mening?

    Men….. nu ska jag med spänning följa utvecklingen av vår ort och dess viktiga näringsverksamhet, då ungdomarna flyttar och avsaknaden av arbetstillfällen.

    • Magnus Johansson (inläggsförfattare)

      Hej Ann-Sofie!
      Tack för din berättelse. Jag vet sedan tidigare hur mycket du lagt ned av tid och energi då det gäller kulturlivet i Vilhelmina.
      Jag tror att du missförstår mig då jag skriver ”kulturarvet”. Det var absolut inte i negativ betäckning jag satte detta inom citattecken. Tvärtom, men det visar även hur det skrivna ordet kan misstolkas.
      Kulturen har en MYCKET stor betydelse för vårt samhälle och jag tycker att det senaste halvåret av ”avsaknaden” (citatecken) av den har visat på detta.
      Vad man måste tänka på är att det är VÄLDIGT svårt att värna kulturen i nu med den ekonomiska situation som Vilhelmina kommun nu befinner sig i. Det blir lätt att nedlagda skolor ställs mot tex kulturarrangemang och då kan var och en förstå att det är svårt att försvara kulturen gentemot en nedlagd skola eller vårdavdelning.
      Med det menar jag inte att jag stryker flagg i frågan.
      Men då det gäller hyrorna och ev. hyressubventioner uppe på kyrkstan så känns jag trygg i min åsikt.
      Ha det gott!

  5. Ann-Sofie Gavelin

    Hej Magnus,

    Nej, jag misstolkade ingenting. Ser du att du skrev ”k u l t u r k v a r t e r”?
    Jag söker inte beröm för något kulturellt som jag eventuellt har gjort, utan försökte mig bara på affärstekniskt språk, för att visa vad Kultur och Kyrkstán kan ha för betydelse för Vilhelmina.
    Men jag ser att det är stopp. Det känns tråkigt att vi inte lägger manken till och levandegör det vi redan har. Och det känns tråkigt att våra ”kulturexperter” har stängt dörrarna för idéella kulturhandlingar. Fast det känns hoppfullt att du skriver att Kulturen har mycket stor betydelse för samhället, men lite sent då loppet redan är kört för oss. Kultur är inte lika med pengar, vilket man visar att man tror. Så KONSTIGT att det är svårt att värna den p g a Vilhelminas ekonomiska situation. Den som rätt använd skulle kunna ge oss styrka att klara svåra tider. Har inte tankarna kört fast i en tankefälla av omöjligheter och pengar istället för möjligheter?

    Det är någon märkvärdig utbildning som folk skaffat de senaste 25 åren. Den som påtalar någonting äger problemen. Jag har mött det i skolan, på företag, i sjukvård och hemtjänst. Mm De senare lutar sig t o m mot och upplyser gärna om sekretess. Avståndstagande.

    För mig har du ju vänt på steken då du skriver att kommunen ska subventionera hyran TILL företagen för att de ska kunna vara i Kyrkstán. Då det egentligen handlar om I kommunens intresse av att subventionera hyrorna för att FÅ förhyrare i lokalerna.
    Hur planerar ni att vårda och förvalta Kyrkstán?
    Vad vill ni med den?

    Om Vilhelmina ska styras som företag varför då inte göra som du själv skriver…. ” jobba med det som mitt företag sysslade med och dra in cash”? Istället för att ställa skolor mot kultur? Jag skulle då jag aldrig nedlåta mig till att förstå det. Ska inte skolorna läggas ner också. Det blir väl bara pengarna kvar? Varför inte göra kultur av skolorna och behålla alltihop? Eller inrätta ett par seniorboenden i husen. Barn och gamla är en perfekt mix. Förr sade företagare att man satsar i dåliga tider. När blev det slut på det?

    Jag hör hela tiden att folk kommer att handla mer och mer på nätet, så det tillhopa med att unga flyttar och vi har få arbetstillfällen ska det bli intressant att följa mitt kära Vilhelmina.

    Dessutom så handlar jag med kontanter och kan inte längre gynna alla våra företag som jag vill.

    Vilken plan har ni för Vilhelmina?
    Var är Vilhelmina om 10 år?

    Ha det gott

    Ann-Sofie

    • Magnus Johansson (inläggsförfattare)

      Hej!

      Du menar väl ”vad vill vi” med kyrkstan? Det är väl vi medborgare som gör detta tillsammans?
      Du skriver bl.a om näthandel och då väcks frågan om hur köptrogna vi är till tex våra lokala näringsidkare?

      Som nu är finns en hyrestrappa på tre år. Som jag fattar det hela tas hyror motsvarande kostnaderna ut för lokalerna och det är det minsta man (VIFAB) måste kunna ta.
      Sedan är frågan hur väl dessa hyresgäster klarar av att driva det hela så att man har pengar till hyran? Hur ser affärsplanerna ut? Det kan väl inte vara så att det ska subventioneras år in och år ut.
      Just nu är planen att räta upp kommunens ekonomi och det är prio 1 och det kan i dagsläget kännas väldigt avlägset pga att det är en enorm skuta att vända. Vi är i ett stålbad och kommer så att fortsätta under ett tag framöver, men jag är fullt övertygad om att det kommer att vända och att vi kommer att få se ljuset i tunneln (och det är inget tåg).
      Ha en god söndagkväll

  6. Ann-Sofie Gavelin

    Hej Magnus,
    Jag hedrar Dig för att du ids släppa igenom mitt bakvända överlevnadstänk. Tack för att Du även kommenterar. Jag lär mig mycket och inser att det är kört för mig att bry mig mera. Jag hade viglat upp ett antal personer att vi skulle hyra fd Hemslöjdeslokalen en hel sommar, Det fick vi inte. Den var upptagen. Men så visade det sig att det stod tom. Då jag frågade varför, så skulle jag ha sagt att vi var flera. Kan man kalla det vi? Eller någon slags kulturkamp? Ska jag köpa rakt av att några säger att det fattas pengar, då jag inte har en aning om vad det handlar och hur det tänks? Jag har nästan mera vetskap om hur man tänker och vad som sker i större företag. Så jag kan acceptera VI lika lite som att jag är reumatiker, vilket reumatologerna vill. Det är alltid någon annan som bestämmer. Nu har jag sagt vad jag vill och har velat med kyrkstan, som jag varit stolt över. Levande!

    Av hela mitt hjärta önskar jag att det vore VI och vårt kära Vilhelmina. Ja, jag är både skärrad och förtvivlad att kulturen helt nedmonterats. Det som vi med säkerhet hade kunnat luta oss tillbaka på i dåliga tider. Där vi hade kunnat samlats och hjälpts åt, sporrat varandra och haft roligt till på köpet. Som troligtvis också spridit sig?
    Kultur är det billigaste i förhållande till vad det ger. Och så är det det första man tar bort?? Hur får man kultur att generera exempelvis pengar? I åratal har jag hört talas om att det måste till ideella krafter. Varför skapas inte förutsättningar för det, utan man bara konstaterar, släpper det och väntar på något som inte händer? Där har kommunen en stor uppgift med att locka till att folket samlar sig att gå ihop och samarbeta och försöka skapa förutsättningar? Vad annat kan vara lösningen? Hur ska Kyrkstán vårdas och förvaltas? Stå tomt? Det var vårdande inspektioner då och då under tiden jag huserade i lokalen.

    ”Det kan väl inte vara så att det ska subventioneras år in och år ut.” Mitt svar: Ja, det beror ju på hur länge kommunen behöver ha det subventionerat för att få hyresgäster att vistas där?.

    Jag handlar inte på nätet. Har alltid varit köptrogen ortens butiker, men känner inte längre någon särskild service. Jag har ständigt försökt att påverka folk att gynna allt som man vill ha kvar. Jag pratar ständigt med dem jag möter och vädjar på fb. Jag upplyses om att det går fortare att få tag i, det blir billigare och är bekvämare. Hur vänder man sådana tankar?
    Alla vill sälja men ingen vill köpa. Endast en butiksägare handlade en present till sin anställde i GALLERI 88 på 12 år, fast jag själv gynnade. Vitsen är ju att man köper för lika mycket som man säljer, om hjulen ska snurra. Du behöver ju inte köpa av mig, utan av någon annan, som kommer och köper av mig och hjulet snurrar.
    Snälla du, ta inte åt dig allt av vad jag skriver, då du inte ensam har hela ansvaret och heller inte varit med hela vägen.
    Jag ber om ursäkt, men jag är så oerhört besviken över att vi inte har någon enda kultur kvar, så att man finge känna sig hemma.

    Ha en fin vecka
    Ann-Sofie

    • Magnus Johansson (inläggsförfattare)

      Hej och tack Ann-Sofie!

      Jag tar åt mig, men kanske inte som du tror.
      Till skillnad mot vissa andra är du kritisk, men kan ändå vara det med hyfs och vi kan ha en sansad diskussion.
      Det blåser snålt och jag vet fler som ser kulturfrågorna som döda, men jag ber både dig och andra att fortsätta bry er.
      Pga (eller tack vare) hade vi uppe kyrkstans framtid och hur vi ska se på detta i framtiden.
      Ha det gott!

  7. Ann-Sofie Gavelin

    Hej,
    Tack Magnus,
    Jag klagar inte för klagandes skull. Utan önskar av hela mitt hjärta att allt räddas som räddas kan och i möjligaste mån används som verktyg till oss. Till glädje för så många som möjligt. Jag förstår inte hur man ska få stopp på pengar som bara rinner över kanten, utan att vi ALLA samlas och hjälps åt. Varenda en! I kulturen kan de flesta känna sig hemma, då vi själva är en del av den. Det ligger oss nära, vi känner igen oss, kan samlas, känna oss bekväma, känna glädje, bli starka enskilt och tillsammans och kan få känna delaktighet genom att få bidra utifrån sig själv. Även i idrotts och musikkulturen. Vår kultur är unik. Ingen annan äger den. Därför tjafsar jag! För mig slits det onödigt mycket åt det egna hållet.

    Hade jag sett kulturfrågorna som döda hade jag inte ödslat energin på ett enda ord.
    Jag är ingen som ger upp!! Hoppet är det sista som lämnar en. Det är tråkigt då dörrar stängs.
    Jag känner mig glad att man verkligen går ihop och försöker rädda skolan i Malgovik. Och hoppas att man lyckas lösa knuten med att det inte uppfyller Kommunallagens kriterier, så det blir möjligt och verklighet. Och håller tummen för det.
    Jag är omöjlig som vill samla folk och ha roligt och förnöja så många som möjligt. Allt blir lättare då. Och icke släppa en enda en jag lyckats samla.

    Det jag är bekymrad över är, att jag snart inte har möjlighet att gynna ortens butiker då de trycker in mig på näthandel. Jag måste överväga behovet av att handla. Förrförra dagen försökte jag handla, men de tar bara kort. Dom blir fler och fler som bara tar kort.
    Jag handlar med kontanter!

    Ha dé
    Ann-Sofie

Lämna ett svar till Magnus Johansson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.