Skönt med ledig dag efter ledig helg. Borde alla få ha.
Nu jobbar jag ju varannan helg så de lediga kanske har lust att bli lite intensiva när de väl infaller.

Vaknade Lördag morgon och det var strålande solsken. Härligt, idag blir det slalom i Skuleberget.
Allternativet till slalom var Paradisbadet men bara vid dåligt väder.

Alla andra ville bada.
Okay, sa jag, ni får bada men då tar jag med mig skidor och letar rätt på ett spår i övik för jag vill inte vara inne när det är så här fint väder.

Dessutom hade jag upptäkt att jag inte hade några badkläder!
Slängde bort dom nångång i vintras p g a utnötning. Svarta bikinitrosor som nästan var genomskinliga. Då är det dax för nya!

Det blev så att vi packade slalomskidor till alla + en väska med badkläder ifall vädret inte var lika bra i Öviks trakten. (fick direkt rapport från mamma att det var skitväder söderut)

Jag fick låna ett par av Sannas pösiga badshorts. (inte lika pösiga på mig kan jag tala om)
Det blev bad som tur var.
Gissa vem som hade glömt sin jacka?
Jag förståss!

Vi hade jättekul.
Jag och Jonte skulle åka samtidigt på en stor gummiring i en av kanorna.
I andra kurvan slog vi runt!!!
Tur att ingen kan se vad som händer inne i tunnlarna.

Efter badet åkte vi till Mädan där blev vi bjudna på påskmiddag och äggletning.
Alla fick leta ägg.
Jag tyckte nog det var lite lite i mitt ägg och någon slant fick jag inte heller.
Försökte byta med Lisa men det gick hon inte med på.

Söndag lånade vi pappas skoter och drog runt barnen på slalomskidorna som vi ändå hade med.
Jag provade en liten stund men fick jätte ont i mina ben.
Fattar inte att dom orkade i flera timmar.

I morse efter att jag följt Lisa till skolan tog jag min nya tidning ’Misstänkt’ och la mig på soffan. (Det kom en ny i fredags)
Läste en artikel om Stalkers (människor som blir knäppa och börjar förfölja en annan människa, oftast en kändis, typ Carola eller Christer Sjögren)

Trött som jag var efter helgen somnade jag ju förståss efter en stund och drömmde att en färdtjänst kund ringde hem till mig och ville att vi skulle äta lunch tillsammans.
Minns hur upprörd jag var, hur hade han fått tag på mitt nr?
Det blev ett välda pådrag…

Nu ska jag iväg på möte, ha de…

Påstod ju igår att jag snott brorsans skidor och det har jag.
Det är bara som så att jag har två bröder coh tydligen har min mamma, Mats skidor vilket jag påstod att jag hade. Jag har tydligen Tomas skidor.

Klart att dom hade lika och fick ’alltid’ nytt.
Annat var det med mig som bara fick ärva och ärva.
Kläder, skor, skidor och cyklar, you name it?
Av brorsor!
Hur kul var det?
Fast å andra sidan tror jag inte det har satt så djupa spår mer än att jag har lite svårt för klänningar och högklackat, på mig själv alltså, andra ser jättefina ut i det.

Men som tur var fick jag en ny röd cykel när jag var en 7-8 år.

Minns att den före hade ett rött och ett grönt handtag och att den blev stulen!
Otäck historia det där…

Hur som haver, igår diskuterade ju jag och min man det här med skidor och han höll med mig. Vi hade alldeles perfekta skidor både jag och han. (Jonas köpte sina på återvinningen för några år sen)
Det viktiga är ju att man verkligen använder sina grejor inte bara köper nytt för att det ska vara nytt sen står dom i förrådet och tar plats vilket jag tror många gör.
Sen tror dom att dom kommer att börja åka bara för att dom har utrustningen.

Nöja med oss själva bestämde vi oss för att ta en liten kvällstur på elljusspåret i Stöcke.
Vi kletar på lite mer klister först bara sa jag.
Ut i garaget och började valla. -Men vad är det här, vad har hänt med mina skidor? -Mina fina skidor!!!
Det visar sig att på Jonas skidor har nästan hela belaget under skidan börjat släppa och skidan ser alldeles rutten ut inuti.

Det hela blev så komiskt att vi hade svårt att sluta skratta. Vi som skrutit så mycket om våra skidor…

Men mina ELAN:are verkar still going strong.
Jonas däremot får nog hala fram plånboken, uppsöka närmaste sportbutik och frossa i skidutförsäljningen som nu råder.

Tihi

Oj höll visst på att glömma, jag lovade ju att nämna min arbetskollega Anders i min blogg.
Så där nu var det gjort.

Tänkte ju få med en bild i min blogg för första gången men det gick ju som det gick. Provar att sätta in den nu…

Kolla in coolaste längdskidorna.
Många kanske tycker jag är snål som inte köper nya skidor men jag gillar faktiskt de här.
Jag liksom känner ju dom här. Årsmodell -80 typ. Det är brorsans gamla. Tror t o m det står Mats på dom.
Han har inte gjort anspråk på dem än men å andra sidan vet han kanske inte att jag fortfarande håller på och nöter på dem.

Köpte faktiskt nya pjäxor i vinter men bara för att jag fick så ont i fötterna av de andra jag hade. Nya bindningar blev det ju också förstås, men inte nya skidor!

Jag har t o m kvar orginalpjäxorna. Blå gula Christer Sprinter.

Jag tänker åka på dem ett tag till, det kanske bara är jag och Ingemar Stenmark som fortfarande har ELAN, vad vet man. Har svårt att tro att han gått över till annat märke.
Nu ska ni inte på något sätt tro att jag försöker likna mig med Ingemar men lite kul är det ju och det händer att jag får lite komentarer när jag är ute i spåret.

Får se om det blir Vasaloppet när 40års krisen slår in då kanske jag slår till på ett par flångnya skidor.
Men tills dess fortsätter jag att vara lite retro…

Har kommit på att jag kan få många uppslag till min blogg genom att läsa dagstidningen.
Just idag var det någon som klagade på att det är svårcyklat i Umeå då det förekommer snösörja på cykelbanorna.

Ja tänka sig, vi bor i norrland och på våren finns det risk att viss moddbildning förekommer.
Det handlar om nån vecka, försök stå ut.
Vad ska du klaga på nästa gång? Att det alltid är motvind när man ska cykla?
Jag tycker att vi i stället ska tänka så här…

Yes, äntligen vår, solen värmer och ett säkert tecken är när snön börjar smälta.
Tänk att vi äntligen har haft en riktig vinter.
Mycket snö, super kallt i februari, mild mars med fint väder, lite växlande precis som det ska vara.
Kanske klimatförändringarna har bromsat upp, det kanske t o m aldrig var ett riktigt hot.
Bara en vanlig 10 års period med milda vintrar. Vi får hoppas.
Nu ser vi fram emot 9 ordentliga vintrar istället.

Så ser jag det, men jag är ju så konstig att jag tycker faktiskt om vintern.
Olika årstider är ju toppen.

Jag tycker synd om dom som bor i norrland och inte gillar vintern.
Jag och Jonas började faktiskt fundera på att flytta nån mil innåt landet bara för att få riktiga vintrar. Vid kusten regnar dom ju bara bort.
Men inte i år!

Så du stackars cyklist, njut av mjölksyran i benen när du kämpar på till jobbet.
Snart är all snö borta.

Ha en bra dag/Maria

Är det bättre att gå en halvtimme än att springa 20 minuter?

Jag menar om man har ont om tid.
20 min är ju bättre än ingenting men vad är bäst?

Gå 30/springa 20?

Hm…?

Tänk vilka problem vi har i Sverige.

Vi har bara 3 allternativ att välja på när vi blir serverade lunch och middag på sjukhuset.

Vi får bara ägg 3 ggr i veckan när vi är inlagda.

Och varför får vi inte efterrätt när vi är så sjuka att vi ligger på lassa?

Och det största bekymret är att vi måste ligga och fundera på hur lång maten har fått åka innan den når våra munnar.

Ja, vilka bekymmer.

Så här långt har jag aldrig behövt tänka för jag har haft turen att inte behöva spendera mer än några få dagar innom sjukhusets väggar och det var efter mina barns födelser.

Och då är man ju så uppfylld av det nya livet att allt annat är totalt obetydligt.

Det jag minns är dock att till frukost blev vi serverade typ:
3 sorters musli
Flingor/fröer
3 sorters fil
Gröt
Flera olika brödsorter
Flera olika pålägg
Kaffe/Te
mm…

Bra och näringsrika luncher och middagar.
Har bestämt för mig att vi t o m fick glass ibland.

Men vi på BB kanske låg i gräddfilen?

Du kritiska patient, som skrev en insändare i vk 19/3, torde lida av en släng bortskämdhet.
Har du ofta efterrätt hemma eller?

Vi kan ju inte jämföra hemma med sjukhuset.

Tänk om vi bodde i Afrika.
Då skulle vi nog inte tro att det var sant om vi fått läsa din insändare.

Det viktigaste är ju att vi får vård på ett sjukhus.
Sen visst, mat är en viktig del i tillfrisknandet. Men vi kan ju inte förvänta oss gourmet middagar och efterrätter.

Men vi kanske ska höja skatten några procent så kanske dina önskningar går i uppfyllelse.
Men jag har en känsla av att du säkert är en sånn som skulle klaga på det också.

Känner på mig att du har en massa pengar undstoppade i madrassen.
Bortskämd är vad du är.

Undrar varför du är inlagd? Hjärnkirurgi får vi hoppas.
Tänk när du äntligen ligger där och ska bli opererad och plötsligt kommer en sköterska in och hojtar. -Operationen är inställd, dom ska visst få efterätt till maten idag och det finns inte pengar till både lobotomi och glass ;-D

Men jag kan ha helt fel och jag hoppas att jag inte ska behöva bli inlagd för att få reda på hur verkligheten ser ut.

Kram Maria
 

I helgen var jag med om något intressant som fick mig att fundera på om jag är en dålig förlorare som bara försöker hitta på ursäkter eller om jag helt plötsligt råkade hamna i en samling mammor med fruktansvärd tävlingsinstinkt?

Det var mästerskap i Stöcke.
Mästerskapet gällde skidåkning och riktar sig framför allt till barn.
Som en avslutning på säsongen kan man säga.

Jag tycker sånt här är kul, står gärna själv på startlinjen och har försökt få med lite fler föräldrar, som en kul grej.
Sträckan är 2,5 km och det kan vem som helst klara av.

Vi var 3 mammor anmälda och jag lyckades få med en till som efteranmälde sig på plats.

Det blev så att jag och en tjej till startade samtidigt. Hon såg supersportig ut och jag tänkte att det var ju kul att du iddes ställa upp i sån här simpel tävling.

Hon jagade mig runt spåret, körde nästan på mina skidor (eller det gjorde hon lite då och då).
Jag fick alltså ligga och ’dra’.
Nästan som Vasaloppet tänkte jag. Trodde aldrig jag skulle få uppleva det:-D

När vi kommer på upploppet går hon om mig förståss och får briljera inför publiken.
Men om hon kört om mig tidigare och hållit sin fart utan att ligga och mesa bakom mig hade hon förmodligen vunnit men tji fick hon.

Mamman jag lyckades efteranmäla som dessutom varit på 40 års fest kvällen innan skåpade ut oss allihop.
Hon tog hem chokladkakan som är förstapriset i alla klasser.
Som tur är får alla deltagare en chokladmedalj, även de vuxna.

Sen var det dax för stafett.
Jag, Jonas, Lisa och Emilia ställde upp med ett lag.
Barnen kämpade på för fullt.
Jag och en annan mamma hade sista sträckan och hon talade om för mig hur otroligt otränad hon var, kunde knappt stå på ett par skidor och dessutom körde hon vallningsfria (med refflor under).
Jaha, tänkte jag när jag for i väg, för att göra det här lite publikvänligt så tar jag det lite lungt och väntar in henne så det blir lite kamp.

Det är ju bara en lek och mest för barnen.

Döm om min förvåning när hon kommer älgande bakom mig.
Jag hade inte en chans.
Tog i allt vad jag kunde men hon bara försvann.

Vadå otränad, dåligt självförtroende skulle jag kalla det.
Varför stå och ljuga mig rätt upp i ansiktet.

Jag kan förstå barn som tycker det är jobbigt att tävla för att dom är rädda att förlora men mammor…

Känner mig som en dumsnut, barnen som kämpade så och jag som klantade till det.
Lurad av en annan mamma. Hon borde börja med poker.

Mammor är värre än barn.

Nu återstår frågan, är det jag som är en dålig förlorare eller?

Men frånsett mina funderingar blev det en fantastisk dag. Tack till alla arrangörer och alla glada barn som var där för att ha kul.

Ha de…

Tänk att det kunde bli så här. Hade någon sagt till mig, när jag var yngre, att jag en dag skulle börja tycka om ärtsoppa hade jag bara på tonårsvis, skrattat och sagt… -Jag kommer aldrig i hela mitt liv att äta ärtsoppa! (Man är ju så tvärsäker när man är tonåring)

Kan undra när det vände?
Skulle kunna tänka mig att det antagligen var nångång när jag satt och tjurade med nån gammal korv och alla andra sörplade soppa och skröt om hur god den var. Dessutom drack dom säkert varm punch till och blev så där lagom mossiga och glada.

Nu när jag tänker på det så måste det ha varit på det sättet det gick till.
Har ett till exempel, surströmming!

-Surströmming går ju inte att äta. Luktar ju skit och ser superäckligt ut. (Maria tonåring)

-Hm, verkar kul med surströmming, nubbe och snapsvisor gillar ju jag. Måste kanske provsmaka ändå. Dessutom är det ju en svensk tradition! (Vuxen Maria)

Lyckades alltså lära mig äta suring till slut. Men det måste till nubbe och sånger. Att äta mitt i veckan går bort.
Rätt stämning, annars ingen strömming. (Gamalt djungel ordspråk)

Jonas mamma är en riktig hårding när det gäller suring. kommer aldrig att glömma när hon bums skulle äta surströmming i vårt alldeles nybyggda hus.
Vi hade inte ens bott en vecka, det var mitt i februari.
Lill konsum sålde ut några gamla burkar och hon blev såå sugen…
Lilla Maria vågade inte säga emot, speciellt inte efter det här konstaterandet från svärmor.
-Det är väl inte så fint att man inte kan äta surströmming i det här huset.
Vi åt, men inte var det gott. Tror inte ens vi fick en snaps att skölja ner eländet med.

Idag blir det ärtsoppa till middag dock ingen punch på en måndag.
Barnen får annat, är ju inte helt hjärtlös. Dom får lära sig i egen takt och på sitt eget vis:-D

Kram

Men så härligt, svärmor och Jonas dolar i köket jag har fått ett glas vin och satt mig i soffan.
Snart kommer Bernt och småkusinerna.
Jonas fyller år i dag jag har köpt en….? ja, det får ni veta en annan gång.
Tror han brukar kika på min blogg iband och tänk om han kollar när jag gått härifrån

Jonas mamma har varit här hela veckan, men oj vad fort det gått.
Jobbade måndag kväll, hemma tisdag, middag och körsång i missionhuset på onsdag, bjuden på bio av våra grannar på torsdag och nu är det fredagkväll, middagen fixad när man kommer hem, höjdar vecka med andra ord.

Frysen är fylld med leverbiff, ärtsoppa och palt.

Härligt härligt!

trevlig helg