Musikfestival

Av , , Bli först att kommentera 0

När man var liten såg man melodifestivalen.
Mitt första festivalminne är Baccara.
Skulle gissa att dom var med -78 och jag var typ 7 år. Åh, vad bra dom var!

Sen tittade jag varje år tills jag blev stor nog att få göra andra saker på helgerna än sitta hemma med familjen.

De flesta låtarna tyckte vi var skitdåliga men det kunde ju dyka upp små höjdpunkter ibland.
Jag säger bara -83 och -84, Carola och Herreys!
-84 var vi 13 år och alla var kär i nån av Herreyarna, om man inte var så cool att man dissade hela grejen.

Undrar stilla om vi var lite barnsliga då eller?
Har nu en dotter som är 13 och hon är totalt ointresserad av allt som har med schlager att göra. Hon lyssnar mest på en massa konstig musik.
Undrar också om det är ett ålderstecken?
Mina föräldrar tyckte aldrig speciellt bra om min musik och jag tänkte nog att dom inte hängde med.

Ja, det gick ett antal år då man glömde bort melodi festivalen, undantaget då Carola när hon vann storschlagern -91.

Men nu är man tillbaka och har varit det i några år.
I soffan, med familjen (utom Sanna nu förståss) popcornskålen och lördagsgodis.

Mysigt, men usch vad less man blir.
Samma låtar om och om igen.
Fast måste ju säga att det är ett kanonbra sätt för artisterna att få visa upp sig och sina nya låtar.
Och det känns som om kvaliten har blivit högre eller beror det på att det är 10 ggr fler låtar som det ska väljas bland???

Tack o hej

Bli först att kommentera

Valmöjligheter

Av , , Bli först att kommentera 0

Såg en insändare i VK idag. Det är en Håkan Uusimäki som tycker det är så jobbigt med alla val man måste göra här i livet.

Elbolag, fast eller rörlig ränta, telefon bolag mm mm.

Om han fick välja skulle han välja att inte behöva välja…?

Jag tror att många håller med dig mellan varven, även jag, men tänk om vi bodde i ett land där man inte hade möjligheten att få välja.

Det finns ju sånna ställen faktiskt. Inte vill vi ju ha det så.

Nej, jag tror det jobbiga ligger i känslan att inte veta om man valt rätt.

Men jag har mer och mer börjat inse att oftast skiljer det ju inte så mycket mellan försäkringar, mobiltelefon operatörer mm.
Det låter oftast så fantastiskt från början men om du börjar kolla upp villkoren så brukar dom ta ut varandra.

Så Håkan, luta dig tillbaka, slappna av, ta ett beslut och håll dig till det.
Bestäm dig för att du gjort ett klokt val, bry dig inte om alla andra.

Det viktiga är att du har möjlighet att ändra dig, om DU vill!

Tack å hej!

Bli först att kommentera

Om hundar kunde skriva

Av , , Bli först att kommentera 0

Vi är hundvakt den här veckan. Intressant uppgift faktiskt.
Ingen av oss har haft hund tidigare.
Tur att hon är så otroligt snäll, och glad.

Det som slår mig är att jag ofta undrar vad hunden tänker på.
Hur tolkar hon t ex det faktum att hon är hos oss? Varför?
Hon kan ju inte ha en aning. Eller har hon det?

Tänk om hundar kunde prata, eller skriva iallafall.
Tänk om Hera hade en blogg.

—————————————————————————————–
Något har hänt. Min familj är borta!

Nu har jag varit flera dagar hos en annan familj i huset brevid.
Det känns jättekonstigt. Känner ju dom sen tidigare men ska jag bo här nu?

Min gamla familj lastade den där snömaskinen på släpet sen stack dom.
Hörde något om allergi. Kan någon vara allergisk mot mig eller?
Tänk om någon hade varit allergisk mot Lill-Husse hade han inte heller fått följa med då?

I den här familjen har jag en ny Matte och Husse, sen finns det två små mattar också.
Dom är snälla, speciellt dom små.

Men den minsta matten tycker ibland att jag ska ha kopplet på mig inne!?

Mamma Matten är också snäll men igår blev hon riktigt arg på mig.
Bara för att jag stack ut för att busa lite med Valdemar.

Tydligen tycker hon inte att Valdemar är något bra sällskap åt mig.

Jag tycker han är cool.
Ser ut som jag fast dubbelt så stor.
Han hade stuckit hemmifrån, kanske bara för att träffa mig?

Jag brukar få sova i samma säng som den minsta matten. Men det ska vi tala tyst om tydligen.
Tror att dom tycker lite synd om mig.
Jag kanske känner mig ensam utan min riktiga familj, eller nått.

Det verkar som om någon talat om för dom hur mycket jag får äta.
För hur jag än försöker så är det väldigt svårt att få nån liten extra mumsbit.
Har provat det mesta.
Bedjande blicken,
gny, och låssas att det är synd om mig som är så hungrig,
skälla,
stirra, tills dom blir less,
m m, m m…

Ja det ska bli spännande att se hur länge jag ska vara här…
Jag hoppas dom förstår och uppskattar vilken fin vakthund jag är.
Skäller så fort någon närmar sig dörren. Här ska minsan ingen tro att dom kan ta sig in obemärkt.
————————————————————————-

Ja, kanske bloggen skulle se ut ungefär så.

Kan förstå att det finns så många tecknade serier som handlar om djur och hur tokig världen måste te sig i deras ögon.
Eller hur komiskt det kan bli om man vänder på förhållandet människa/djur.

Tack för mig….

Bli först att kommentera