Äntligen på väg

Ja, Jonas rullar nu norrut med vår mc.

Efter en resa på ca 16 timmar med bl a nattåg, buss och taxi har han äntligen fått kränga på sig hjälmen för att bege sig hemåt.

Killarna i Trollhättan skrattade gott när han berättade att han jobbar vägg i vägg med Two Wheels här i stan. (De kände visst Janne som är ägaren).

Varför åka 100 mil?

Men det är väl som Lars säger, -Har man köpt en BMW 650 så gör man sig inte av med den.
Vi började förstå att det nog stämmer efter att vi sökt några veckor och inte hittat något bra objekt på rimligt avstånd.

Men nu är den på väg!!!

Kommer ihåg när vi bestämde oss för att ta mc kort.
Jonas hade i lumpen tagit en del olika behörigheter och tyckte att när han ändå höll på kunde han ju avsluta med ett A på körkortet.

-Ok, sa jag. Jag är med.
Vilket jag bittert skulle ångra ett antal ggr innan jag kunde kliva ut från TSV med ett godkännande.

Vilket slit. Vet inte hur många ggr jag la omkull motorcykeln innan jag klarade att göra garagevändningen.
Arg som ett bi!
Jonas klarade sig galant och kunde redan på försommaren köra upp.
Många var de kvällar jag kämpade på Volvo parkeringen med hans mc.
Annars hade det nog aldrig gått.

Tänker på min stackars mc lärare, Roffa på Ume/Vännäs trafikskola.
Vilket tålamod!

På uppkörningsdagen var jag ju förstås omåttligt nervös.

Det började inte så bra.
Vi skulle träna inbromsningar i olika hastigheter innan uppkörningen.
Det var tidigt på morgonen, lite blött på den släta gocartbanan ute på Alvik där vi höll till.
Lyckades få sladd i 70 inbromsningen, satte ner benet och fick en riktig smäll på vaden.
Hu, blev om något ännu nervösare.

Killarna försökte muntra upp mig, en ville massera mitt ben (hm).
Avböjde vänligt men bestämt, hade ju inte rakat benen på flera dagar;-D

Uppkörningen började, garagevändningen gick hyfsat, serpentinbanan kändes riktigt bra tills jag skulle stanna vid en kona.
Vet inte riktigt hur det gick till men motorcykeln började luta och jag kunde inte riktigt sätta ner foten för att konan stod ivägen och, Krasch! så låg mc:n på backen.
-Men nog är det väl typiskt mig, tänkte jag och såg mitt körkort fladdra iväg med vingar.

Men döm om min förvåning då förarprövaren (Kugg-Ola) låter mig fortsätta efter en liten pik då han undrar hur jag skulle löst problemet ute i trafiken. Minns inte vad jag svarde men tydligen rätt.

Jag klarde körkortet, vi var på ett antal resor men när Sanna skulle komma sålde vi motorcyklarna.

Nu är det dax igen. Tänker att jag nog behöver träna garagevändning men å andra sidan, varför?
Är det så trångt får jag väl knuffa runt hojen.

Det viktigaste är nog att jag försöker tänka på mig när jag ger mig iväg.
Var finns det faror och hur ska jag undvika dem?

Alltid misstänksam och inte lita på någon. Använda min fantasi och försöka tänka ett steg i förväg.

Se upp i trafiken!