Tack och lov…

…att vi inte tog med en större burk att plocka åkerbär i!

Har väl aldrig varit med om mer svårrensade bär.

Tänkte i våras när jag såg hur mycket åkerbärsblommor det fanns att jag kanske skulle ge mig ut i sommar och plocka.

Och idag tog vi med oss en liten burk och traskade i väg för att se om vi skulle kunna hitta lite av dessa helt fantastiskt goda bär.

Och det gjorde vi faktiskt. Vi fick slåss med några elaka reaplan och deras släktingar "gråbremsen" och leta oss in i gräset för att hitta bären men vi fyllde burken och knatade glada hemmåt. 

På vägen hem funderade vi på vad vi skulle göra av bären och drog oss till minnes en härlig farbror, Harald, som varje höst i början på 90-talet brukade komma in på vårat jobb och bjuda på Åkerbärs parfait som han gjort själv. Till det hade han bakat havreflarn.

Med det i tankarna satte jag mig och började rensa.

Men vilket elände, trodde aldrig jag skulle bli klar. Ett kladd utan dess like.

Tänkte på Harald och förstår nu varför han var så stolt över sin parfait. 

Känner mig glad att jag senare i ett annat sammanhang fick träffa honom och tala om hur uppskattat det var när han dök upp med sina frysta formar.

Och trots att han var ganska dement sken han upp och mindes klockrent sina besök hos oss på Larssons Tryckeri.

Nu står en härlig åkerbärs parait i frysen och i morgon ska jag nog slänga ihop lite havreflarnsmet och sen blir det kalas i Stöcke.

Hoppas bara att solen vill återvända snart.